Palestinska områdena

Palestinska områdena är namnet på det palestinska självstyrets semiautonoma regerande myndighet i Palestina (Västbanken och Gazaremsan). Landet utropade sig självständigt 1988. Självstyret upprättades 1994.

Vilka som skulle ha rätt att erhålla medborgarskap i en framtida palestinsk stat fastställdes av FN vara de palestinier som levde i landet under det brittiska mandatet 1922-1948 och deras efterkommande. Det innebär ungefär 9 miljoner palestinier, varav hälften bor utanför Israel, Gaza eller Västbanken. Med förutsättningen att de är registrerade som flyktingar av UNRWA (United Nations Relief and Work Agency for Palestine Refugees in the Near East), ett FN-organ för palestinska flyktingar, skulle antalet minska till cirka 5 miljoner. Av dessa 5 miljoner bor 1,5 miljoner i flyktingläger. Många palestinier har börjat nya liv i närliggande länder som Syrien, Libanon och Jordanien och här bor över 2 miljoner palestinier.

Israel ockuperar sedan 1967 de palestinska områden som ligger utanför 1967 års gränslinje (Västbanken, Gaza och Östra Jerusalem). År 2006 fanns det cirka 250 000 bosättare i de palestinska territorierna, som i Israel ofta kallas "disputed territories" (omtvistade områden) eller bara "Territorierna". Palestinier har svårt att röra sig på områdena då israliska armén har flera hundra vägspärrar inne på området, samt därför att västbanken genomkorsas av vägar som lokalbefokningen inte har tillåtelse att vistas på.

Efter den så kallade andra Intifadan började Israel att uppföra en mur kring de ockuperade områdena. Muren har dock fått kritik för att den till 80 procent går inne på palestinskt territorium och därmed inte skiljer mellan israeler och palestinier och därigenom skapat en svår situation för de palestinier som bor mellan muren och den israeliska gränsen.

Barriären har orsakat stora protester bland palestinierna, då den i många fall dragits så att vattenresurser och bördiga jordbruksområden hamnat på den israeliska sidan. Det finns också problem där tillträde till sjukhus, skolor, ålderdomshem och annan samhällsservice hindras av barriären, eller där familjer skiljts åt. Vid några tillfällen har den israeliska Högsta domstolen dömt till palestiniernas fördel och tvingat fram nya dragningar av barriären.

Den internationella domstolen i Haag slog 2004 fast att Israels mur på ockuperad mark är olaglig och strider mot folkrätten. I samma dom sade man dock att det däremot inte finns några juridiska hinder för Israel att bygga en mur, eller vidta skyddsåtgärder på gränslinjen eller inne på landets eget territorium. Det är alltså inte hela barriären utan de 80 procent som ligger på ockuperat område, som är illegal.

Hösten 2005 utrymde Israel bosättningarna i Gaza och ungefär 7 000 bosättare evakuerades. För att en ockupation skall upphöra enligt folkrätten (Genevekonventionen) skall man även upphöra med den militära kontrollen av ett område. Då Israel av säkerhetsskäl behåller kontrollen av gränserna, gränspassagerna, luftrummet och sjötrafik så befinner sig Gaza i ett oklart säkerhetspolitiskt läge.

Ockupationen och bosättningarna är en svår inrikespolitisk fråga i Israel, där det finns tre huvudlinjer. Högerpartierna och de nationalreligiösa (där bosättarrörelsen har starkt inflytande) anser att Israel har den historiska och religiösa rätten till alla de palestinska områdena. Bland anhängarna av det nybildade Kadimapartiet finns en vanlig uppfattning att Israel borde försöka behålla Östra Jerusalem och de största bosättningarna och göra barriären till ny gräns, men dra tillbaka andra bosättningar. Det finns också en stark rörelse som anser att Israel borde dra sig tillbaka inom 1967 års gränser.

Många israeliska soldater och officerare vägrar idag att tjänstgöra på ockuperat palestinskat område, eftersom de anser ockupationen som orättfärdig och att den förlänger konflikten med palestinierna.

Under utrymningen av Gaza visade det sig att majoriteten av israelerna är kritiska till bosättningspolitiken. Dels anser man att bosättarna äventyrar säkerheten för vanliga israeler genom att vara ett hinder för fred, och inte minst för israeliska soldater som måste skydda bosättningarna och bosättarna.

Men det finns också ekonomiska invändningar mot bosättningarna, då staten idag ger ekonomiska subventioner till dem som flyttar till bosättningar, samtidigt som bosättningarna och ockupationen ses som dålig internationell PR för Israel, och att ockupationen generellt är mycket kostsam.

Relaterade länkar

• Reseinformation för de Palestinska områdena och Jerusalem (UD)
  
• Palestine Ministry of Tourism & Antiquities
  
• Palestine-Net: Travel and Tourism
  
• Palguide.com
  

Visum

Nordiska medborgare får stanna 90 dagar utan visum.