Motståndet mot massturismen genom exemplet Santorini

#1 2018-06-23, 12:07
heavenorlasvegas
Jag läste detta ganska intressanta reportage från Santorini och tänkte att det kanske kan utgöra grund för en trådstart om det numer alltmer utbredda motståndet mot massturismen. Liknande tongångar har ju hörts från Palma på Mallorca, Barcelona, Dubrovnik och Venedig bland annat.
https://www.expressen.se/nyheter/hatet-mot-svenska-turister-kommer-bli-r...

Borgmästare Zorzos tog nyligen ett första, för Grekland unikt, steg för att begränsa antalet turister som kommer till Santorini. Zorzos satte en gräns för hur många kryssningsfartyg som får anlända till Firás hamn. Genom att kräva hårdare schemaläggning kan han inte bara minska antalet turister som kommer, utan också styra när de 8 000 människor, som nu får lämna fartygen dagligen, ska landstiga och storma Firás små gränderna. Det tog sju år att övertyga Greklands regering – som behöver turismens pengar efter den ekonomiska krisen – om att det var ett klokt beslut.


Massturismsen som begrepp har ju funnits länge och stora volymer turister har länge besökt främst storstäder, badorter med "säkert klimat" och diverse "berömda platser" på jordklotet. Det har också länge klagats på att platser förlorar sin autencitet till följd av stor turism.
Men på senare år verkar det ju ha växlat upp till att ta helt orimliga proportioner. Jag har inte själv besökt den aktuella ön Santorini, men när jag för några år sedan besökte Dubrovnik fick jag en förståelse för vad det handlar om. Det var mer eller mindre omöjligt att vistas i staden. När jag pratade med lokalbefolkningen nämndes just kryssningsfartygen och de tiotusentals dagturisterna som det största problemet. Några pratade även om det som delvis behandlas i reportaget, att den kinesiska medelklassen som tillkommit som besökare på senare år var det som verkligen tog knäcken på staden.

Man ska ju även vara försiktig med att peka ut en grupp turister som värre än något annat. Men någonting som jag själv har tänkt på när jag har vistats bland just kinesiska turister är att hela deras förhållningssätt till turistande verkar vara så otroligt pliktskyldigt. De ser inte ut att ta in någonting av upplevelsen utan ser i det närmaste robotliknande ut när de tar en obligatorisk bild framför något berömt monument eller liknande. Sedan vandrar de vidare för att bocka av nästa ställe. Nästan som att de var ute på jobb.

Tankar? Finns det något stopp och något hopp?