Det går bra att resa när som helst, ingen större skillnad på klimatet på olika tider på året. Man bör dock har en plan för vart man vill resa och vad man vill se. Att bara softa runt ger inte så mycket om man inte stannar en lång tid på samma ställe och lär känna just det folket på den platsen.
Visum får man på deras ambassad i London, tar en vecka med posten fram och tillbaka. Man måste också betala en utreseavgift när man lämnar landet så bränn inte alla pengarna på öl!
Ska man bo på de hotell som håller hyfsad västerländsk kvalité kostar det som i vilken svensk stad som helst.
En fantastisk upplevelse är att dyka, så många vackra fiskar trodde jag inte fanns på ett och samma korallrev. Tror att jag sett alla vackra djur upp till revhajs storlek. Barracudastim på 1000 fiskar, sköldpaddor, squid, bläckfiskar, rakbladsfiskar, pyttesmå sjöhästar - var där den veckan de upptäcktes i Stilla havet 1997 och fick se dom på korallerna!
Språket de talar mest är engelska och Tok Pisin (pidgin-engelska) som dock inte är lätt att förstå rakt av. Det är ett språk som tyskarna lärde kinerserna på 1800-talet för att dom skulle kunna prata med varandra. Efter att engelsmännen tog över 1919 har språket utvecklats till ett eget språk som har engleska som grund men mycket inblandning av malajiska och lokala språk som Tolai, vilket talas i Rabaul. När man lärt sig grunderna är det lätt att tala på ett slarvigt sätt men mycket svårt att tala korrekt. Tok Pisin talas i tv, inte många kan nån bra engelska.