2010-07-07, 17:52
ZhongNanHai
Ursprungligen postat av Jonipoon
Kineser och japaner har, liksom tyskar och fransmän samt svenskar och danskar varit bittra fiender sedan urminnes tider. Japaner föraktar kineser eftersom de tycker de är högljudda och ohyfsade. Kineser föraktar japaner eftersom de dödat och torterat så många kineser under historiens lopp (samt kopierat deras traditionella kultur).
Denna tråd är dock tänkt att vara mer inriktad på åsikter kring rivaliteten och skillnaderna mellan det moderna Kina och moderna Japan. Jag började diskutera ämnet i Flashbacks egna Japan-tråd, men blev snabbt ivägskickad eftersom det låg för långt off-topic. Därför startade jag denna tråden.
Så som det ser ut nu anser jag att majoriteten av Flashbackarna i Asien-forumet är japanofiler som älskar att trycka ner Kina i skiten. En del är så känsliga att de inte verkar tåla någon som helst kritik som sägs om Japan.
För att ta det från början måste vi även sätta oss in i situationen från början. Innan vi alla här i Asien-forumet kom till Asien för första gången i våra liv, spela roll om det var Japan, Thailand, Singapore, Kina eller whatever - så hade uppfostran och media i vårt hemland gett oss en uppfattning om hur Asien var.
Om vi tar Japan som exempel så hade jag personligen ända sedan lågstadiet fått höra om hur häftigt och coolt Japan är, via Pokemon, tv-spel, elektronik, samurajer, manga/anime, harajuku-tjejer, maten och mycket mycket mer. Mitt intresse för Japan var enormt och jag drömde om att åka dit ända sedan jag var liten. Men tänk efter, folk - vad var det som vi fick reda på om Kina egentligen? Jag kan endast minnas att jag som barn och tidig tonåring visste att i Kina odlade och åt man ris, och att kinesiska muren sades kunna ses från månen. Senare i högstadiet och gymnasiet fick jag skriva uppsatser om kommunismen, och då fick jag och mina skolkamrater en hemsk bild av Kina. Fan, tänkte man, ett sådant skitland! Bara ris och kommunister överallt.
När jag var 17 blev min så kallade dröm sann. Jag fick äntligen komma till Japan! Jag var där i en månad och besökte Tokyo, Kyoto samt flera städer på ön Shikoku. Det var helt fantastiskt tyckte jag! Japanerna var så trevliga och artiga och snälla och blyga och söta och allt!! Jag frossade i all elektronik, mat och kultur. Jag tog massa coola bilder där jag poserade med harajuku-tjejer. Jag gjorde jag gott jag kunde med att försöka prata den lilla japanskan jag övat in. Det var verkligen skoj och jag glömmer det aldrig.
Men sanningen och verkligheten är inte enkel. Nu har jag bott i Shanghai i Kina i över ett år, och jag har fått mersmak på Asien efter att ha insett att det finns fler länder här än bara Japan. Jag har blivit internationell och känner mig inte särskild svensk längre.
Kina är ett fantastiskt land enligt mig, för att inte tala om hur otroligt häftigt Shanghai är. För att knyta samman mina egna åsikter vill jag påstå att Kina och Shanghai vinner matchen mot Japan och Tokyo. Lätt.
Denna tråd är dock tänkt att vara mer inriktad på åsikter kring rivaliteten och skillnaderna mellan det moderna Kina och moderna Japan. Jag började diskutera ämnet i Flashbacks egna Japan-tråd, men blev snabbt ivägskickad eftersom det låg för långt off-topic. Därför startade jag denna tråden.
Så som det ser ut nu anser jag att majoriteten av Flashbackarna i Asien-forumet är japanofiler som älskar att trycka ner Kina i skiten. En del är så känsliga att de inte verkar tåla någon som helst kritik som sägs om Japan.
För att ta det från början måste vi även sätta oss in i situationen från början. Innan vi alla här i Asien-forumet kom till Asien för första gången i våra liv, spela roll om det var Japan, Thailand, Singapore, Kina eller whatever - så hade uppfostran och media i vårt hemland gett oss en uppfattning om hur Asien var.
Om vi tar Japan som exempel så hade jag personligen ända sedan lågstadiet fått höra om hur häftigt och coolt Japan är, via Pokemon, tv-spel, elektronik, samurajer, manga/anime, harajuku-tjejer, maten och mycket mycket mer. Mitt intresse för Japan var enormt och jag drömde om att åka dit ända sedan jag var liten. Men tänk efter, folk - vad var det som vi fick reda på om Kina egentligen? Jag kan endast minnas att jag som barn och tidig tonåring visste att i Kina odlade och åt man ris, och att kinesiska muren sades kunna ses från månen. Senare i högstadiet och gymnasiet fick jag skriva uppsatser om kommunismen, och då fick jag och mina skolkamrater en hemsk bild av Kina. Fan, tänkte man, ett sådant skitland! Bara ris och kommunister överallt.
När jag var 17 blev min så kallade dröm sann. Jag fick äntligen komma till Japan! Jag var där i en månad och besökte Tokyo, Kyoto samt flera städer på ön Shikoku. Det var helt fantastiskt tyckte jag! Japanerna var så trevliga och artiga och snälla och blyga och söta och allt!! Jag frossade i all elektronik, mat och kultur. Jag tog massa coola bilder där jag poserade med harajuku-tjejer. Jag gjorde jag gott jag kunde med att försöka prata den lilla japanskan jag övat in. Det var verkligen skoj och jag glömmer det aldrig.
Men sanningen och verkligheten är inte enkel. Nu har jag bott i Shanghai i Kina i över ett år, och jag har fått mersmak på Asien efter att ha insett att det finns fler länder här än bara Japan. Jag har blivit internationell och känner mig inte särskild svensk längre.
Kina är ett fantastiskt land enligt mig, för att inte tala om hur otroligt häftigt Shanghai är. För att knyta samman mina egna åsikter vill jag påstå att Kina och Shanghai vinner matchen mot Japan och Tokyo. Lätt.
grejjen är ju att det shanghai som finns idag inte existerade när du gick i skolan (antar att det var åtminstone 10-15 år sedan du gick i mellanstadiet). på den tiden var tokyo den nya häftiga stad som shanghai är idag. medan tokyo inte har utvecklats så enormt mycket de senaste decennierna har shanghai gått från åkrar till världens högsta skyskrapor (pudong var en leråker i början av 90talet). Dagens ungdom kommer nog ha en helt annan bild av kina än vad vi tidiga 80talister hade när vi gick i skolan av anledningen att kina idag är ett helt annat än då... det är idag i kina, inte i japan saker och ting händer....
jag har bara varit i tokyo i 2 veckor men jag gillar tokyo som fan. Dock kan jag inte göra en rättvis jämförelse eftersom jag bott i shanghai i 2 år. Den stora fördelen med shanghai är att shanghai har i princip allt som tokyo har till 1/5 av priset. Shanghai har tom mäktigare byggnader än tokyo. tunnelbanan ligger dock fortfarande i lä även om många linjer tillkommit bara de senaste 3 åren. Fördelen med tokyo är väl att staden är något mognare och har bättre utbud och kvalitet vad gäller det mesta. Det jag dock saknar är de enorma kontrasterna... i tokyo kan du inte äta lunch för 5kr tex. Det fattiga mot det rika, enorma skyskrapor och gamla nergångna shikumen tycker jag är trevligt. och visst japaner är väl något mer civiliserade men jag tycker kineser är ganska sköna också. Som turiststad bräcker tokyo fortfarande shanghai men om jag ska välja en stad att bo i blir det shanghai som vinner...