För att bestiga Huayna Potosi anmäler man sig bara till en grupp, det finns många arrangörer i La Paz så det är inte svårt att hitta, men annars går det oftast att boka på ditt vandrarhem/hotel (de som samarbetar med vandrarhemmet Wild Rover var jag nöjd med). Vid bestigningen samarbetar guiderna mellan olika arrangörer i vilket fall, så var det iaf i mitt fall då det bara var runt 20 personer som skulle bestiga berget samma natt som jag.

Vad det gäller själva bestigningen går man i grupper om 2-4 pers per guide och hela gruppen sitter ihop i ett snöre. Man har en ishacka som mest används som "stödkäpp", men i nödfall kan användas för att bromsa om gruppen hamnar på glid (oroa dig inte för det). Det är ingen teknisk klättring, utan man går upp även om det på sina ställen kan vara brant. All grundutrustning ingår (ishacka, hjälm, jacka, vantar, byxor etc). Pannlampa hyr arrangörerna ut billigt om du inte har och om du behöver en extra tröja eller underställ finns det också att hyra. Mat ingår, men du behöver du ha med dig snacks och vatten (typ 2 liter). Om du kör på en tre-dagars, vilket du bör göra om du inte har någon erfarenhet (jag hade ingen erfarenhet alls), så ser det ut såhär:

Dag 1: Testa utrustningen vid base-camp (en stuga på 4700m) och lite isväggsklättring om man vill. Inga konstigheter, lätta saker att lära sig.
Dag 2: Du går upp från base-camp till high-camp (en stuga på 5130m) med all utrustning. Tar 2-3 timmar och är en lagom uppvärmning, ganska jobbigt.
Dag 3: Eller natten mellan dag 2 och dag 3, snarare, så går man upp kl 12 på natten och fortsätter mot toppen på 6088m. All utrustning man behöver har man på sig och sen får man ha med en liten ryggsäck för vatten, snacks och om du nu vill ha med något mer. Det bör ta 5-6 timmar tror jag, men min grupp var den segaste så det tog 6-7 timmar. Målet är att vara uppe när solen går upp, men vi hade runt 100 höjdmeter kvar då. Soluppgången var fantastisk i vilket fall.

Vad det gäller säkerheten så verkar det i min mening säkert. Från vad jag hörde hade de bara varit med om en turist som dött och det var pga ren oförsiktighet långt på vägen ner, mellan high-camp och base-camp (jämförelsevis dör 1-2 personer varje år på Death Road, men återigen handlar det om oförsiktighet, med sunt förnuft är det lugnt).

Jag tror att ungefär 70-80% av de som försöker klarar av att bestiga berget. I min grupp var vi sex som försökte men bara tre som klarade det, de som inte orkar vänder bara tillbaka med en guide. Jag är ganska säker på att de flesta misslyckanden beror på att man inte hanterar den höga höjden bra och inte på hur vältränad man är, men hyfsad form bör man ändå vara i.

Enligt rekommendationerna ska man acklimatisera sig på lite högre höjd i 5-8 dagar innan man försöker. Eftersom La Paz ligger på ~3700m så kan det räknas som acklimatisering, men om du åker ner till Rurrenabaque i tre eller fler dagar så är acklimatiseringen i stor grad förstörd. Själv hade jag tre dagars acklimatisering i Uyuni/Altiplano och två dagar i La Paz innan jag påbörjade dag 1. Jag mådde ren skit när jag var uppe på 4000-4700m i Altiplano, så om du klarade det hyggligt så är du förmodligen inte särskilt höjdkänslig. När jag kom upp till high-camp mådde jag riktigt dåligt. Jag var tung i huvudet, orkeslös och det kändes som om jag hade feber. Jag tuggade coca-blad och drack coca-te, men det smakar ju bara skit och inte fan blev det bättre. Det var första gången jag tog en höjdsjuketablett och sedan mådde jag kalas hela vägen upp. Tabletterna finns att köpa på vilket apotek som helst i La Paz. Jag ska dock säga att vissa menar att de bara tar bort symptomen och att det vara farligt om man pressar sig för mycket, så lite försiktig ska man ändå vara. Om man får problem med synen på vägen upp ska man direkt täcka för ögonen och ge sig tillbaka ner (när solen är uppe ska man alltid ha solglasögon på när man är på så hög höjd). Nu får jag det att låta jävligt farligt, det är inte alls känslan jag hade, men man bör ändå veta vad man ska tänka på.

På vägen upp ser man ljusen från La Paz några mil bort. Till slut kommer man upp och då är man ganska duktigt slutkörd. Känslan vid soluppgången är otrolig och utsikten sträcker sig långt, långt bort. Man kan se hur jorden är konkav vid horisonten. Det är en mäktig upplevelse att ha tagit sig upp på över 6000m för egen maskin. Om du någonsin ska göra det är det här den bästa chansen du kan få, Huayna Potosi är det berget i världen över 6000m som är lättast att bestiga.

Två tips:
- På vägen upp, använd ishackan att stödja dig på som en käpp så mycket som möjligt, att spara benen är viktigt.
- De flesta olyckorna händer på vägen ner, men det handlar bara om att inte tro att det är över och att man kan slappna av.