Medan du kämpar med din ångest över hur djupt havet kan vara, närmar ni er Franska Polynesien. Åh äntligen ett (nästan) europeiskt land tänker kanske du. Men fan ta er och båten om ni har valt fel "Port of entry", och detsamma om ni inte har båtens papper i ordning, med besättningslistor i fyra exemplar (eller något annat antal) avfattade på perfekt franska. Era pass måste vara oklanderliga. Korrekt destinationsflagga ska hänga nystruken under styrbords vantspridare. (Gäller i alla hamnar världen runt).

Kul att angöra Vietnam - ja ända till man upptäcker att begreppet "fritidsbåt" inte finns i deras hamnreglemente. Alla båtar är 100 000-tons containerfartyg och betalar hamntaxa därefter. (Nå - Det var några år sedan, det kanske är ändrat nu).

Det trevliga Australien som är ett mysigt England-light, fast större och på baksidan. Här gäller ett stenhårt visumkrav för seglare. Jag tror också de vill ha fartygspapper och besättningslistor.

De hemska havsdjupen kan vara rena barnleken och något att stilla längta efter jämfört med vissa hamnmyndigheter.