Frankrikes utomeuropeiska områden (franska: France d'outre-mer) utgörs av de utomeuropeiska territorier som är de återstående resterna av det tidigare franska kolonialimperiet. Idag är det dock bara Nya Kaledonien som finns kvar på FN:s avkoloniseringskommittés lista över Non-Self-Governing Territories. Övriga områden har fått sin folkrättsliga status fastställd i demokratiska processer, men i Nya Kaledonien är processen av olika skäl ännu oavslutad.
Med den fjärde republikens nya författning 1946 gjordes fyra kolonier till översjöiska departement (franska: département d'outre-mer (DOM)). Dessa är likställda med övriga departement i Frankrike, och är således integrerade delar av den franska staten. År 1974 fick de även status som översjöiska regioner (franska: regions d'outre-mer (ROM)). Därefter har den lokala autonomin utökats vid ytterligare fyra tidpunkter: vid den allmänna regionaliseringsreformen 1982 samt 2000, 2003 och 2007. Inom Europeiska unionen (EU) har de översjöiska departementen statusen som yttersta randområden (engelska: outermost regions, OMR).
Vid en grundlagsrevision 2003 gjordes översjöiska förvaltningsområden (franska: collectivités d'outre-mer (COM)) till enhetlig standard för alla bebodda territorier som inte var översjöiska departement och regioner. Dessa styrs ungefär som övriga departement, men utan att vara införlivade med republiken Frankrike. De är alltså fortsatt avhängiga territorier, men på folkrättsligt legitim grund.
De översjöiska förvaltningsområdena står utanför EU, klassificerade som utomeuropeiska länder och territorier (overseas countries and territories, OCT). Invånarna är franska medborgare och därmed även EU-medborgare enligt Romfördraget och deltar i både franska val och EU-val. Flertalet använder euro med undantag för Franska Polynesien, Nya Kaledonien och Wallis och Futuna som har en valutaunion med CFP-franc som gemensam valuta.
Länder som ingår i Frankrikes utomeuropeiska områden
Relaterade länkar