Samoa - två olika länder i Söderhavet

Samoaöarna är en ögrupp i Stilla havet, uppdelade mellan två länder på varsin sida av datumlinjen. Det är 25 timmars tidsskillnad, trots att det bara är en halvtimmes flygresa mellan dem.

På världskartan ser ögruppen exotisk ut, där den ligger mellan Hawaii och Australien. Den västra delen tillhör Samoa, och den östra Amerikanska Samoa. Det går regelbundet flyg till Samoa från Australien, Nya Zeeland och Fiji, medan Amerikanska Samoa enbart har två flyg i veckan från Hawaii. Om man inte räknar med de fåtal flyg som går mellan Samoa och Amerikanska Samoa.

För mig var det viktigt att besöka båda delarna. Något som skulle visa sig vara mycket ovanligt ifall man var turist. För trots att Samoa är vana att ta emot turister, så besöks den amerikanska delen knappt av några turister alls. Jag såg inte en enda turist under min tid på Amerikanska Samoa. Hit åker man endast för att göra affärer. Det finns en ytterligare skillnad. I Amerikanska Samoa är alla från USA. I Samoa är ingen från USA.

Historia - när lika blir olika

Samoaöarna har varit bebodda av polynesier i över 3 000 år, och befolkningen berättar gärna om sin historia. Sedan 1899 är öarna uppdelade i två länder, och kontakten mellan dem har på senare år bara blivit sämre och sämre.

När Berlinfördraget slöts mellan Tyskland, USA och Storbritannien delades ögruppen upp i två områden. Den västra delen tilldelades Tyskland, medan den östra delen gavs till USA. Västra Samoa blev senare annekterat av Nya Zeeland, för att 1962 slutligen bli en självständig stat. Den östra delen är fortfarande ett amerikanskt territorium.




Jag väntade mig att länderna skulle skilja sig åt, och blev inte besviken. Skillnaderna är enorma. Det är två helt olika världar. I Samoa lever man fortfarande efter gammal tradition, där husen är byggda på samma sätt som man gjort i generationer. Att landa på Samoa känns väldigt exotiskt, och man får snabbt känslan av att verkligen vara i Söderhavet.

När man landar på Amerikanska Samoa så är upplevelsen helt annorlunda. Detta är USA. Stadsjeepar, moderna byggnader och CNN. Går man in på en bar så är det full aktivitet. Amerikaner, amerikaner, amerikaner. Inte en enda turist så långt ögat räcker. På Samoa finns det knappt några restauranger eller barer alls utanför huvudstaden. Du kan åka i timmar, och enda gången du finner en restaurang är när du ser en skylt med texten "Resort". Här går lokalbefolkningen sällan på restaurang. I Amerikanska Samoa finns det både McDonalds och restauranger, men inga Resorts. För här finns det inga turister.

Visum eller inte visum - det är frågan

Svenskar som vill besöka Samoa behöver inte ansöka om visum. Alla, utom de som kommer från Amerikanska Samoa, får stanna 90 dagar. Istället behöver man betala en skatt när man lämnar landet. Detta ingår normalt i flygbiljetten, med undantag för flyg till Amerikanska Samoa. Då måste du betala.

Alla som besöker Amerikanska Samoa behöver ansöka om visum, utantaget de som kommer från USA, Kanada, Australien, Nya Zeeland och Storbritannien. Åtminstone om man får tro American Samoa Visitors Bureau, Lonely Planet och de fåtalet övriga sidor som har någon information om Amerikanska Samoa.

Jag ringer till USA:s ambassad i Stockholm. De tillhör ju trots allt USA. Här har man ingen aning. De hänvisar mig istället till Washington, och ber mig kontakta dem via e-post. Jag skickar ett förfrågan till Washington, men får aldrig något svar.

Jag ringer sedan till American Samoa Visitors Bureau i Pago Pago, huvudstaden i Amerikanska Samoa. Jo, jag behöver visum. De ber mig scanna in mitt pass, och även skicka dem kopior av flygbiljetter, bekräftade hotellbokningar samt uppgifter om vad jag ska göra i landet. Turist räcker inte. De vill veta exakt vad jag ska göra i landet.

Jag får deras Gmail-adress. Detta är tydligen deras officiella adress. Det går en vecka, men inget svar. Jag ringer tillbaka.
- Näe, vi har inte fått ditt mail. Kan du skicka det igen?
Inga problem. Jag skickar det igen. Väntar i telefonen medan de kollar sin e-post. Får bekräftat att de fått mailet, och att de kan öppna de bifogade filerna. De lovar att återkomma inom de närmaste dagarna.
- Har jag inte fått något svar om en vecka, så ringer jag igen.
Då skrattar dom.

Det går en vecka. Inget svar. Ringer igen. Jag blir ännu en gång informerad om att de inte har fått mitt mail. Jag berättar då att jag redan skickat mailet, och att de då bekräftade i telefonen att de hade fått allt de behövde. Kvinnan i telefonen frågade vem jag hade pratat med, och jag berättade att det var med henne.





- Ehh. Hahaha. Jo, nu minns jag. Men var kommer du ifrån? Sverige? Ja, men då behöver du ju inget visum.
- Har du möjlighet att skicka en bekräftelse på detta?
- Inga problem. Jag skickar en bekräftelse.
- Skickar du bekräftelsen nu direkt?
- Javisst.
- Jag väntar i telefonen, så vi vet att bekräftelsen kommer fram som den ska.
- Vi startar om datorerna just nu. Det kan ta lite tid. Men jag skickar en bekräftelse. Var inte orolig. Du behöver inget visum. Vi ses när du kommer till Pago Pago.

Vi ses? Hade hon tänkt möta mig på flygplatsen? Jag fick aldrig någon bekräftelse via e-post, men kom in i landet utan problem. Oklart om man behöver något visum, men det gick åtminstone bra denna gång. Det är nog klokt att dubbelkolla saken innan.

Flygbolaget tar betalt efter passagerarnas vikt

Det tar en halvtimme att flyga mellan Samoa och Amerikanska Samoa. Tre flygbolag erbjuder resor mellan länderna, men att boka en biljett visade sig vara betydligt svårare.

Polynesian Airlines är ett av flygbolagen som erbjuder resor mellan Samoa och Amerikanska Samoa. Deras webbplats låg nere när jag försökte boka. Jag prövade igen. En vecka senare. Två veckor senare. En månad senare. Två månader senare. Tre månader senare. Till slut gav jag upp.

Samoa Air erbjuder också resor mellan Samoa och Amerikanska Samoa. De är det första flygbolaget i världen som tar betalt utifrån passagerarnas vikt. På deras webbplats får man ange sin vikt samt bagagets vikt. Sedan räknas priset för biljetten ut. Cirka 27 kronor per kilo för en resa mellan Samoa till Amerikanska Samoa. Den som väger mer än 130 kilo får dessutom flyga i "XL Class" med bredare flygsäten. Ett intressant koncept.

Tyvärr fungerade inte bokningssystemet. De erbjöd resor till flera intressanta resmål, men det var omöjligt att boka dem. Deras webbplats berättade stolt om hur de flög till platser som Niue och Wallis och Futuna, men frågan är om de någonsin besökt dessa platser. Att boka ett flyg mellan Samoa och Amerikanska Samoa borde vara enkelt. Men tyvärr fanns det inga planerade resor inbokade under det närmaste halvåret. Det fanns bara ett alternativ kvar.

Inter Island Airways är kända som det mest tillförlitliga flygbolaget av de tre, med kontor både i Samoa, Amerikanska Samoa och Los Angeles. Först försökte jag boka biljetterna via deras webbplats. Fick där ange vilka datum jag ville flyga, samt vilken tid som passade bäst. Fick sedan en bekräftelse, och informerades att flygbolaget skulle återkomma till mig inom ett dygn. Det gjorde de givetvis inte. Inte heller efter en vecka hade jag fått något svar.

Jag ringde deras kontor i Los Angeles. De hänvisade mig istället till Pago Pago, där deras huvudkontor ligger. Jag ringde Pago Pago, och via en extremt dålig telefonförbindelse lyckades jag till slut boka flygbiljetterna.

Men det här med datumen var inte helt enkelt, och flygbolaget tvingades ändra biljetterna flera gånger. Jag skulle nu flyga på fredagen klockan 11, och anlända på torsdagen klockan 10:30. En halvtimmes flygresa, men 25 timmars tidsskillnad. Jag skulle få uppleva torsdagen två gånger, men tappade samtidigt ett dygn när jag reste tillbaka. Att ha ordning på datumen, dagarna och till slut få allt att fungera är en del pyssel, men efter några ombokningar blev det till slut rätt.

- Hur gör jag för att betala biljetten?
- Nej, ni kan inte betala den.

Inter Island Airways ville inte ha några pengar. Det menade att det var bättre att jag väntade med att betala, tills vi verkligen visste att jag skulle flyga den dagen. Jag ville inte boka om min biljett, men flygbolaget vägrade att ta emot några pengar.

- Det är bättre om du ringer oss dagen innan du ska flyga. Då kan du betala.

Jag förklarade att jag skulle vara på resande fot, och att det var osäkert om jag dagarna innan skulle ha tillgång till varken telefon eller internet. Så vi kom överens om att jag kunde betala biljetterna ett par veckor innan. Resan var nu iallafall bokad.

Vad jag då inte visste var att Inter Island Airways inte hade gjort en enda flygning på över tre månader. De hade endast ett flygplan, och det är trasigt. Men det verkade samtidigt som jag inte hade så många andra alternativ.

Två veckor innan avresa ringde jag tillbaka. Jag hade fortfarande kvar min bokning, men de kunde inte ta emot några pengar.

- Har du möjlighet att ringa vårt kontor i Samoa istället? Vi har inte längre möjlighet att ta emot kreditkortsbetalningar. Det är något problem med banken.

Jag ringde kontoret i Samoa. Här lyckades jag till slut betala biljetten. Jag hade nu två betalda flygbiljetter. Dagen innan jag skulle flyga ringer flygbolaget.

- Ditt flyg har ändrats. Flyget går klockan 13 istället för klockan 15.
- Inga problem.

Två timmar senare ringer de tillbaka. Nu är tiden ändrad till klockan 11. Någon timme senare ändras tiden ännu en gång. Jag minns inte hur många gånger de ändrade tiden, men båda flygen avgick till slut. Både till rätt destination och på rätt dag.





Flygplanen. Ja, vad ska man säga om dem. Ingen dörr till cockpiten, ingen säkerhetsgenomgång och en av piloterna lyssnade på hårdrock under hela flygresan. Det var annorlunda. Bagaget var incheckat. De vägde väskan innan. Sedan vägde de passagerarna. De fyra eller fem som var med på flygplanet.

Huvudstäderna Apia och Pago Pago

Samoa har egentligen bara en stad. Huvudstaden Apia med cirka 40 000 invånare. Amerikanska Samoa har inga städer alls. Huvudstaden Pago Pago (uttalas: pung-o pung-o) har mellan 4 000 och 6 000 invånare, beroende på vem man frågar. I praktiken en liten by nere vid hamnen. Men Pago Pago används både som namnet för hamnen, själva "staden", ön Tutuila och ibland även för hela Amerikanska Samoa.

Apia har ett flera marknader. Maketi Fou (vid Fugalei Street) är öppen dygnet runt, och här säljs grönsaker, kött och matvaror, men även vissa souvenirer. Familjemedlemmarna turas om med att sova så att ingen förlorar sin plats. Nere vid hamnen, på Beach Street, finns en annan marknad. Populärare bland turister. Här finns fler souvenirer, men till högre priser.

Antalet bensinstationer på Samoa är begränsat, och befinner du dig på den största ön Upolu så ligger nästan samtliga i Apia. Jag såg under min tid på Samoa inte en enda bensinstation utanför huvudstaden. Amerikanska Samoa är annorlunda. De är amerikaner, och använder bilen på samma sätt som man gör i USA. De har därför bensinstationer lite överallt.

Samtliga restauranger i Samoa ligger i Apia, om man inte räknar med hotellens restauranger, och den bästa av dem alla är Bistro Tatau. Namnet "Tatau" betyder tatuering på samoanska, och restaurangen är känd för sin innovativa meny. Den ligger i korsningen mellan Main Street Road och Fugalei Street, mitt emot marknaden.

Amerikanska Samoa har många med restauranger, men favoriten är Sadie Thompson Inn i Pago Pago. Jag brukar sällan rekommendera hotellrestauranger, och det är anmärkningsvärt att de inte hade någon färsk tonfisk när jag var där. Tonfisk är trots allt Pago Pagos enda exportvara, och hamnen ligger bara gångavstånd från restaurangen. Dessutom är Ota'ika, rå tonfisk i kokosmjölk, landets nationalrätt. Restaurangen fick ett svalt omdöme av Lonely Planet, men har en mysig atmosfär och serverar riktigt bra mat. Restaurangen har ingen adress, Pago Pago är trots allt väldigt litet, men ligger på huvudgatan som går längs havet. Vill man äta lunch rekommenderas Goat Island Cafe i Pago Pago.

Sandstränder och palmer

De flesta förknippar Söderhavet med palmer och vita sandstränder. Det finns stränder både på Samoa och Amerikanska Samoa, men kan faktiskt vara svårare att hitta än väntat. Det är inte heller bara att stanna vid första, bästa ställe. Det kostar ofta pengar om man vill besöka någon av stränderna.

Den främsta stranden på Amerikanska Samoa är Avaio Beach. Den ligger på ön Tutuila, och här kostar det två dollar i inträde. Men den vackraste stranden i hela ögruppen finns på Samoa. Lalomanu Beach på ön Upolus östkust.




Detta är en strand man absolut inte får missa ifall man besöker Samoa. Lalomanu Beach är verkligen Söderhavet. Efter någon timmes bilresa var jag äntligen framme. Jag stannade och njöt av den bedårande utsikten. Långa vita stränder, och inga turister. Det var helt tomt. Varför var inte alla här? Efter ett tag kom en äldre man långsamt gående ner mot stranden. Han berättade att det var hans strand. Den tillhörde byn där han bodde.

- Förlåt. Jag visste verkligen inte att det var privat mark.
- Inga problem. Du kan bada om du vill. Men du måste betala.
- Jag vill faktiskt inte bada. Jag vill bara njuta av utsikten. Ta några bilder.
- Inga problem. Men att fotografera kostar också pengar.

Det visade sig att allt kostade pengar. Egentligen inte så mycket, men spontaniteten försvann. Man kunde hyra en beach fale vid vattnet för omkring 350 kronor natten. En sorts samoansk strandhydda med tak, men utan väggar. Ville man bara bada kostade det omkring 120 kronor, och ville man fotografera så kostade det 60 kronor.

Det låter som en turistfälla, men här fanns inga turister. De flesta turisterna bodde istället på någon Resort. Dessa har pooler, men sällan några imponerande stränder att tala om. Det finns enklare boende även vid Lalomanu Beach, men dessa har inte den lyx som många av dagens turister önskar. Så de långa vita sandstränderna vid Lalomanu Beach var därför folktomma.

Längre bort låg Litia Sini Beach Resort. Jag var fortfarande på Lalomanu Beach, och plötsligt såg jag för första gången två turister på stranden. Långt, långt borta. De bodde troligtvis på Litia Sini Beach Resort, som erbjuder rum från drygt tusen kronor natten. Det utan tvekan dyraste boendet på Lalomanu Beach, men också det bästa. Standarden här är något enklare jämfört med många av Samoas andra hotell, men här finns en strand som slår det mesta. De har dessutom trevlig personal, och en restaurang som serverar riktigt god mat.

Ett intressant alternativ till de vita sandstränderna är To Sua Ocean Trench. Det är Samoas kanske populäraste turistattraktion, och ligger vid byn Lotofaga på Upolu. To Sua Ocean Trench är ett stort hål i marken, som gjorts om till badplats. En 30 meter lång stege tar besökarna ner i detta hål, där man sedan kan bada i havsvatten. De som inte vill bada kan istället, bara några meter därifrån, njuta av utsikten mot havet.




Den norra delen av ön Upolu skiljer sig ganska mycket mot den södra, och saknar de vita sandstränderna. Här finns istället den svarta sandstranden Vainamo Bay, som ligger en halvtimmes bilresa öster om Apia.

Det är få turister som stannar i norra Upolu. Även om det är nära till flygplatsen och färjorna som går till ön Savai'i, saknar norra delen den idyll man upplever i övriga Samoa. Området längs kusten är uppbyggt, speciellt vid Apia och flygplatsen, och för de som vill simma är vattnet alldeles för grunt här. Det är främst fiskare med sina nät man ser ute i vattnet, medan turisterna istället kopplar av i hotellpoolerna.

Söndag i Söderhavet

Länderna kring Söderhavet har en sak gemensamt. När det är söndag är det mesta stängt. Detta är en dag när man istället förväntas gå i kyrkan. Oavsett man är på Tonga, Fiji eller Niue. Efter kyrkan umgås man med familjen.

Flyget från Amerikanska Samoa till Samoa avgick som planerat. Det var lördag i Pago Pago, och när jag anlände 25 minuter senare i Samoa var det sedan länge söndag.

Mitt hotell skulle hämta mig på flygplatsen. Vilket de inte gjorde. Det tog bara några minuter innan hela flygplatsen var öde. Allt var stängt. Dagens enda flyg, med fyra passagerare, hade landat.

En taxichaufför frågade ifall jag behövde skjuts, men svarade att jag väntade på att bli upphämtad. Efter 20 minuter ringde jag hotellet, som låg på andra sidan ön. En bil var på väg. Don't worry! En halvtimme senare ringde jag tillbaka. En bil är på väg. Sorry, sorry.

Det var helt tomt. Taxichauffören jag träffat en timme tidigare kom tillbaka. Han frågade varför jag var kvar på flygplatsen. Han satte sig ner, och vi började prata med varandra. Jag frågade efter ett tag, i all välmening, om han inte hade bättre saker att göra än att sitta här på flygplatsen.

- Näe, allt är stängt idag. Det finns ändå inga jobb på söndagar.
- Men ska du inte gå i kyrkan när det är söndag?
- Joo, men där har jag redan varit.
- Men ska du inte umgås med din familj?
- Joo, men det har jag redan gjort. Ibland är det skönt att komma iväg lite också.
- Har du kört taxi länge?
- Näe, det är min brors bil. Jag brukar låna den på helgerna.

Det hade gått över en timme, och det blev allt mer uppenbart att ingen skulle komma och hämta mig. Jag frågade "taxichauffören" om han kunde köra mig dit jag skulle, och det var inga problem. Jag ringde hotellet, och berättade att jag tog en taxi istället. De höll med om att detta nog var en bra idé.









Det finns ett förhållande till tid i Samoa, och i länderna i Stillahavsområdet, som kan vara mycket påfrestande om man inte är mentalt förberedd. Att man kan få vänta någon timme är inte det minsta ovanligt här. Missförstånd uppstår hela tiden, och är mer regel än undantag.

Man får i situationer som denna försöka påminna sig själv om varför man är här från början. Att man fått möjligheten att besöka en förhållandevis orörd del av världen, och inte låta det faktum att man blivit bortglömd på en tom flygplats förstöra denna upplevelse. Motgångar kommer hela tiden när man reser, men de blir betydligt enklare att hantera när befolkningen är trevlig. Och få platser har sådan trevlig befolkning som just Samoa.

När jag kom fram till hotellet var jag fortfarande irriterad. Jag tyckte hotellet hanterat situationen illa, men bara några minuter senare var allt som bortglömt. Jag kunde omöjligt vara irriterad. Jag möttes av en person som var helt förtvivlad. Han bad om ursäkt, och berättade hur allting var hans fel.

Det visade sig att det fanns en gammal flygplats som användes tidigare, och att chauffören hade åkt till fel flygplats. När han insåg att han skickat chauffören till fel flygplats kunde han inte längre få tag på honom. Batteriet i mobilen var slut, och han möttes av en telefonsvarare. Förtvivlat försökte han få tag på chauffören, men utan resultat.

Han gav mig sedan några sedlar. Jag frågade vad det var, och blev informerad att det var pengarna jag betalat hotellet för att bli upphämtad. Det visade sig nu att hotellet ansåg att det var hans fel att jag inte hade blivit upphämtad. Därför var han nu tvungen att betala mig tillbaka med sina privata pengar.

Jag blev helt stum. Det spelade ingen roll ifall jag varit irriterad över att ingen hämtade upp mig på flygplatsen. Jag vägrade att ta emot några pengar från honom. Istället fick jag sätta mig ner med honom och förklara att jag inte alls var arg. Det fanns en skam hos honom över att ha gjort fel, och jag fick nu förklara att han inte alls behövde vara ledsen. Jag pratade senare med ägaren till hotellet, som lovade att han inte skulle behöva betala för detta privat.

Samoaöarna i populärkulturen

Boken "Papalagi - tal av söderhavshövdingen Tuiavii från Tiavea" från 1920 handlar om den samoanske hövdingen Tuiavii, som i början av 1900-talet besökte Europa. När han kom tillbaka till Samoa skrev han ner sina tankar om vad han hade sett och upplevt. Allt detta som för oss är självklarheter betraktas av Tuiavii med undrande, och för sina stamfränder berättade han om européernas märkliga bostäder, intresse för ting, dyrkan av pengar och brist på tid.

En intressant och tankeväckande bok, som på 1990-talet kom att översättas till både engelska och svenska. Det avslöjades senare att Tuiavii aldrig funnits i verkligen, och att boken istället var skriven av den tyske författaren Erich Scheurmann. Gunter Senft skrev "Weird Papalagi and a fake Samoan chief - A footnote to the Noble Savage Myth" om händelsen, men västvärldens intresse för Söderhavet är fortfarande oförändrat. Området har fått representera själva sinnebilden av en bekymmerslös paradistillvaro.




Författaren Robert Louis Stevenson, som skrev "Skattkammarön" och "Dr Jekyll och mr Hyde", var under många år på jakt efter ett klimat som skulle vara gynnsamt för hans vacklande hälsa. Han flyttade 1889 till Samoa, där han kom att vara bosatt fram till sin död 1894. Han köpte ett område på cirka 400 tunnland i byn Vailima strax utanför Apia, och byggde här sitt hem "Villa Vailima". När han avled begravdes han högst upp på berget Vaea, inte långt från sitt hem.

Stevensons hem och grav är numera populära turistattraktioner. Efter att huset bytt ägare flera gånger, valde man 1994 att göra om huset till ett museum. Man har nu återskapat huset så som det såg ut när Stevenson levde här, och Vailima har dessutom givit namn åt den inhemska ölen.

När det gäller Amerikanska Samoa och Pago Pago så har dessa ett stort symbolvärde i USA, där flera restauranger heter just Pago Pago. Dessa har egentligen lite att göra med verkligheten, men namnet har här fått symbolisera någonting exotiskt. Den amerikanska läskedrycken "7 Up" gjorde 1960 en tecknad reklamkampanj som utspelade sig i Pago Pago. Det var infödingar i en kanot, med hyddor och sandstränder i bakgrunden. Reklamen visade upp staden precis så som västvärlden vill att Söderhavet ska se ut, men i verkligheten finns ingenting av detta i Pago Pago. Tråkigt, men sant.

Amerikanska Samoa är en plats som låter exotisk, men få besöker. Ett undantag är den prostituerade Sadie Thompson, vars tid i Pago Pago dokumenterats mer än en gång. Filmen Rain från 1932, med Joan Crawford som Sadie Thompson, utspelar sig delvis i Pago Pago. En nyinspelning gjordes även 1953, med Rita Hayworth som Sadie Thompson. Filmerna är baserade på en pjäs skriven av W. Somerset Maugham, och bygger på en verklig person. Hotellet i Pago Pago där den riktiga Sadie Thompson ska ha varit verksam finns kvar, och heter numera Sadie Thompson Inn.

Inte ens när den nittonde säsongen av den amerikanska dokusåpan "Survivor", USA:s motsvarighet till "Expedition Robinson", skulle spelas in på Samoa valde man den amerikanska delen. Istället spelades dokusåpan "Survivor: Samoa" in på ön Upolu i Samoa.

Samoa vs. Amerikanska Samoa

Amerikanska Samoa har den mest spektakulära naturen av de båda, och påminner lite om Sällskapsöarna i Franska Polynesien. Men även om den amerikanska delen har en vackrare natur, så lär det dröja innan turisterna hittar hit. Att flyga till den amerikanska delen från Samoa är för de flesta alldeles för besvärligt, medan en resa från Hawaii är både lång och dyr.

Det tar över ett dygn från Sverige att flyga till någon av Samoaöarna, och för de flesta kan endast Samoa motiveras med en sådan lång resa. Här kan man också kombinera resan med stopp i Australien, Fiji eller Nya Zeeland.

Den amerikanska delen kan kombineras med stopp i Hawaii, men faktum är att ögruppen Hawaii har så mycket mer att erbjuda, och till en lägre kostnad, att en resa till Amerikanska Samoa kommer locka förhållandevis få personer. Amerikanska Samoa påminner lite om Hawaii, men utan lika många exotiska ingredienser.

Samoa har behållit sitt polynesiska arv, och är ett fascinerande resmål med en mycket trevlig befolkning. Samoa är på många sätt Amerikanska Samoas direkta motsats, med ett undantag. De har båda färgglada bussar.

De lokala bussarna på Samoa och Amerikanska Samoa ser vid första anblicken lika ut, och fungerar på samma sätt. Men varje buss är unik, och färgerna och motiven skiljer sig stort. Vill man åka med, så håller man bara upp handen. Det finns ingen tidtabell, och på lördagkvällen och under söndagen går det inga bussar alls. De är billiga, men inte bekväma. De åker runt ön, och vill man hoppa av någonstans så säger man bara till chauffören.

Det är ganska intressant. Samoa och Amerikanska Samoa har varit uppdelade i över hundra år, och det enda de idag har gemensamt - bussarna - är något som inte ens fanns innan uppdelningen.


Kommentarer (4)

Det kryper i kroppen när jag läser detta med ''ingen tidtabell'' och att allting tar sån tid. Motsatsen till Tyskland. ''That's why you live in huts!''

Trevligt att se en artikel om Samoa. Men 120 kronor för att bada? och 60 kronor för att fota. Ni måste ha träffat på någon som försökt lura er. Det är normalt att kostar för att parkera eller utnyttja stranden i en by Samoa. Men det brukar kosta ca 30 kronor inte 120. Pago Pago uttalas pango pango förresten. De billigaste resorna till Samoa (APW) kan man hitta på www.travoyaz.se

Mycket intressant reseberättelse som jag har missat. Det är onekligen en intressant del av världen som jag gärna skulle utforska mer.

Finns också bra volontärarbete om man vill göra något meningsfullt på plats!