Att man blir besviken behöver inte betyda att resmålet är dåligt utan bara att ens egna förväntningar var så pass höga/stora.

Själv blev jag lite besviken över Wien. Hade enorma förväntningar efter att ha varit i Salzburg, jag tänkte att om denna lilla stad i Österrike är så bra hur är då inte Wien. Även filmen Amadeus väckte stora förväntningar men då kände jag inte till att den filmen delvis spelades in i Prag.


Det jag saknar i Wien är bl.a. ännu flera gamla torg med 1700-tals och äldre byggnader. Plus fler spektakulära gamla byggnader längs Donau just i Wien, det mesta ligger tyvärr inte invid Donau. 1800-talet är väl företrätt i staden men vill gärna se mer 1700-tals och äldre.

Wien kallas ju drömmarnas stad och det stämmer till viss del men jag tycker att Stockholm har ett vackrare läge på många sätt.

Men det finns mycket jag gillar med Wien skall sägas, som Schönbrunn. Hofburgs exteriörer, konstmuseets trapphall, parlamentet, St Stefansdomen och stadens många fina hotell etc.

Men finns det något resmål ni blev besviken över?

Kroatien. Inte landet som sådant, men folket. "Italien är ett land med en maffia, Kroatien är en maffia med ett land." Kändes som de ville blåsa en konstant.

Jag var i Kroatien (dåvarande Jugoslavien) för väldigt länge sedan och har bara positiva minnen. Dubrovnik var fantastiskt fint och även öarna ute i Adriatiska havet var härliga. Och folket trevligt. Det lilla jag minns. Men visst var än juggar bor finns också maffia.

Berlin.
Smutsigt, illaluktande, föråldrat, mycket negerar och araber. Ganska tråkigt också ärligt talat.

Speciellt flygplatsen schönefeldt är under all kritik. Omodern och sunkig.

Amsterdam är ett paradis i jämförelse.

Jag håller med här. Berlin är verkligen inte mycket att hänga i julgranen. Väldigt överreklamerat.

Niagarafallet, trodde "hästskofallet" där skulle vara större (vidare) och det är inte någon naturupplevelse-känsla överhuvudtaget att tala om att vara där. På hedligt Amerikanskt vis så är det ju bilväg ända fram till kanten och bakom ryggen så står hotell/casino-komplexen som höghus.

Som tur var man bara på genomresa med några kollegor. Hade känts riktigt bortkastat att åkt dit på semester.

Örebro - inte varit i den staden på många år, men igår så tog jag med mig familjen för en liten utflykt till gnällbältets mecka.

Syftet var att besöka Open Art, äta glass i solen och njuta av den lediga tiden.

Först, det där spektaklet Open Art, vilket jävla skit örebroarna kastar pengar på.
Det var pridefärger överallt, (är ni Örebroare väldigt HBTQ-vänliga?)en monitor med någon skrikande neger, runt hela staden såg jag bara fula, halvfeta tjejer med rosa eller lila hår, eller folk från icke skidåkande nationer. inte ett konstverk som var något att ha, och då uppskattar jag ändå konst.

Det kändes som twilight zone helt ärligt.

Skitig jävla stad med en befolkning som antingen inte kan mer än 3 ord svenska eller HBTQ/allas-lika-värde/PK-vänliga gnällspikar, är det så det ser ut i Örebro eller hade jag bara otur, när ska man åka dit om man ska uppleva staden utan massa patrask?

New York, Trafiken är som i tredje världen. Trångt får knappt plats som fotgängare. Köer överallt till restauranger osv glöm att hitta en sittplats. En enda stor stress. Var glad när vi åkte därifrån. Glömde nämna Deras dricks system.

Ang Berlin blir ju lite vad man har för föreställningar; gillar man nutidshistoria finns det massor att se och göra, vidare är det jävligt schysst att bara glida ner och ta öl över en weekend utan att klä upp sig, man kan bo 4-5-stjärnigt för en billig peng och maten är billig. Sedan är ju delar av stan absolut sjukt sjaskig, men jag tycker det är en del av charmen. Men man ska inte åka till Berlin och förvänta sig Paris/New York-klass öht.

Jag blev själv besviken över Barcelona, bra mat och så, men dyrt, nåtsånär prisvärda hotell låg långt utanför centrum, kass kollektivtrafik, bisarrt mycket turister och en jävligt smutsig strand/badvatten.

En stad som jag har stora förväntningar på är Venedig hoppas att den motsvarar mina förväntningar.

Paris, en jävla skithög av MENA som var aggressiva, riktigt jävla dynga. Men sen när man åkte ut runt med bil på landsbilden så blev humöret mycket bättre.

Shanghai, fy fan vilken grå och tråkig stad. Min besvikelse kan dock ha att göra med att jag innan sett en bild av "The bun" och trodde att stora delar av stan såg ut så.