Hej hallå! Kan vi ta en sekund och diskutera alla känsliga människor som reser med fly! Igår kväll kom jag hem med flyget, det var jag och min lilla syster på 9 år som reste (jag är 22). Flygresan var 5 timmar och de sista 30 minuterna satt min lilla syster och skrattade... Hon var lite övertrött. Hon råkade duka huvudet mot stolen framför henne, sa inget till henne då för hon råkade och jag tänkte att om de händer igen så måste jag säga till henne... En stund senare hände det igen och jag börjar säga till henne och innan jag hann avsluta min mening så vänder sig kvinnan om som sitter på stolen framför min lilla syster och skriker att vi får lugna ner oss. Det är helt klart fel av min lilla syster att duka huvet mot stolen framför men hon är 9 år och det hände 2 gånger under 5 timmar. Så vad i hela friden är det för fel på vuxna människor som reser, har de ingen förståelse alls eller vad är problemet? Och varför tror folk att dom har rätt att säga åt ett barn att lugna ner sig när de skrattar, anser dom att skratt är värre än skrik!? Förövrigt var det minst 3 spädbarn med på det flyget och alla dom turades om att skrika men ändå Kännde den här kvinnan att hon skulle ta ut sin ilska på en glad 9 åring. Vad tänker ni? Har ni varit med själva om nån bitchig person på flyget!?

Man skall inte störa andra personer rent fysiskt. Sätet man har är ens privata sfär. Inte dunka på, hänga på eller luta sig mot. Det är svårt som utsatt att veta när och hur man skall reagera när omgivningen inte visar respekt.

Det vanliga problemet i flyget är folk som sätter handen på andras säten då de tex står i kön till toaletten. Plötsligt har man en hand mot huvudet. En person gör det en gång men det är tillräckligt, sen kommer nästa.

Om det plötsligt börjar dunka i sätet är ungefär samma. Det kommer en dunk. Sen kommer det en till om en stund. Så sitter man där och undrar, ska det hålla på så här nu, ska man vara redo för nästa?

Det är folk som inte förstår att respektera andra som är glädjedödare

Nu vet jag inte riktigt hur tongångarna lät, men från mitt perspektiv.

5 timmars resa, där man är inpackad som en sardin uppe i luften, där varje minut känns som 30.
Samt att genomsnittet som flyger, förmodligen är lite smått paranoida på att det värsta kan hända.
Vilket förklarar att folk förmodligen överreagerar då man inte riktigt är helt sansad där uppe .

Kan dock tänka mig känslan när Karen försöker läxa upp någon, blir någonstans motsatt effekt?

De största glädjedödarna på nätet är de som särskriver.
Lilla syster och lillasyster är helt olika saker, samma med sjuk syster och sjuksyster.

Att hamna bredvid en person som stinker är inte kul.
Satt bredvid en lädertysk (finns det någon annan sort?) på en 10-timmarsflygning en gång.
Stanken av lika delar soptipp, alkohol och allmänt förfall jagar mig fortfarande många år senare.

är detta ett stort problem??
Är det ett sk lyxproblem?
Nästa gång det händer ska du bli JÄVLIGT förebannnad och ryta ifrån rrriktigt ordentligt!
Det lär dem hyfs och stil.

Världens längsta trumsolo är inte av Gene Krupa.

Det var en 5 åring som sparkade konstant i stolen framför mellan London och New York.

Calmera dig TS.

Men alltså dunkar huvudet i stolen, är hon utveckling eller?

Kvinnan i stolen framför hade rätt, du fel. Ditt barn beter sig lika illa som du stavar (det heter dunka, inte duka). Och vad har det med saken att göra om det fanns tre andra skrikande ungar på samma flyg. Dvs det är ingen rim och reson på vare sig hur du tänker eller agerar. Skärp dig.

Helt rätt av kvinnan. Och dålig uppfostran av din syster.
Dessutom är du för ung (och curlad och dåligt uppfostrad) att förstå att man säger ifrån när folk gör fel.

Imponerande hur en 5-åring kan sitta och sparka konstant i stolen framför i över 8 timmar. Ungen måste ju ha muskler av titan.

Glädjedödaren i den här storyn är din syster som inte kan bete sig. Hon måste lära sig att man visar respekt för sina medresenärer. Uppenbarligen störde hon personen framför. Det du kan ta med dig från händelsen är en lärdom om hur man bör uppfostra sina barn istället för att sitta och vara upprörd för att någon vågade sätta ner foten.

Ja, jag har egna barn, nej de håller inte på så när de är bland folk. När de är hemma får de hålla på att busa och gapa hur mycket de vill men när vi är på tåg, bussar, i affärer och så vidare, då skall de ta det piano, hålla en okej ljudnivå och inte springa runt. Jag kan inte förstå varför så få människor idag har förbisett denna delen av uppfostran och istället har inställningen att barn skall få göra som de vill så att de växer upp till "fria individer".

Man har all rätt att säga till barn som vuxna om de stör. Det gick bra förr i tiden, före det att alla jävlar blir kränkta så fort någon yttrar sig.

Vad dukade hon med förresten? Finns väl inte så mycket på ett plan att duka med? Var det engångsbestick och plasttallrik?