Jomen, såhär är det. De flesta svenska familjer har sällan mer än en charterresa per år. Pengarna denna resa kostar är förmodligen inget som dessa familjer ser som "småkrafs", utan snarare som en ganska stor (och kanske ihopsparad) summa. Således vill man inte riskera att hamna på ett ställe som inte är bra, utan man väljer väletablerade turistmål där man vet vad man får.

Jag tror alltså att det inte handlar om en ovilja att upptäcka nya ställen, utan snarare om att inte känna sig snuvad på pengarna resan kostade. När några "pionjärer" (haha) lyckas hitta ett nytt favoritställe, blir det en ringar-på-vattnet-effekt och fler och fler börjar åka dit, för att man är så trött på de "charter-storheter" man tidigare besökt. Efter ett antal år har de flesta (nåja, många i alla fall) charterresenärer betat av det "nya" stället. Under tiden har pionjärerna hittat ett nytt ställe och hela cirkusen börjar om.

Så tror jag. Ungefär som flback skrev, alltså.