icke-attityd var ett jävla bra uttryck. Även kineser i Thailand verkar "lida" av den åkomman och en del av dessa är ju t o m kristna. Min teori (för jag har en teori om allt, himla svenskt) är att det i huvudsak buddistiska samhället genomsyrar vardagen. Det går långsammare, lite mer eftertanke, går lite mer på bra vibbar och upplevelser. Och när det går snett då går det åt helvete med besked, det sups ohejdat, slåss ohejdat osv. Precis som om alla dessa karma-begränsningar släppt.
Visst finns det undantag, men varje nationalitet har ju vissa karaktärsdrag som man emellanåt kan finna hos folk. Min melankoliske, sisu osande finska polare är ett bra exempel på det.