Ja, det kan man väl nästan säga.

Men det finns ju såklart baksidor också. Japaner är nog ett av världens mest nationalistiska folk (liksom kineser och koreaner), så det finns en hel del rasism. Den är inte särskilt tydlig, men den finns där definitivt. Man behöver t.ex inte vara rädd för att röra sig ute på kvällarna bara för att man är utlänning, men å andra sidan har du inte riktigt samma rättigheter som japaner. Diskriminering på krogar och nattklubbar sker ibland helt öppet (med skyltar där det står "inga utlänningar" typ), folk sätter sig inte bredvid en på tunnelbanan, man blir utstirrad etc. Att göra karriär inom ett japansk-ägt företag kan du i princip glömma som utlänning, många fastighetsägare vägrar blankt att hyra ut sina lägenheter till dig, blir du arresterad är du stekt, o.s.v.

Det är inget som man stör sig på i början, men jag kan tänka mig att det efter 10 år eller så börjar stå en upp i halsen. Japan är underbart om man inte förväntar sig att man ska stanna resten av sitt liv. Det är fantastiskt att bo här några år, eller komma tillbaka med jämna mellanrum, men det är definitivt inte ett ställe där man vill bosätta sig för gott.