Liksom det jag påpekar ovan, så menar han att japanskan är full av andra kasuskonstruktioner som svenskan saknar och som i sig kan te sig som sju svåra år när man sitter där och ska reda ut allt i sin arma skalle. Det är mycket annat som inte skiljs åt; så som att »に» kan både verka som dativ, lokativ och allativ. Liksom »で» som används både som allativ och instrumentalis bland annat.

Det ger - om du frågar mig - ett värre scenario för någon som har problem med att skilja på »de» och »dem».

EDIT: Förtydligande.