Jag vill inte krossa din dröm, men allting blir vad man gör det till. Jag vill verkligen inte att du ska bli någon soffpotatis som nöjjer sig med att kolla på så ska det låta i 25 år efter gymnasiet. Men du kanske spunnit in på fel spår i huvudet.

Du är lika lycklig i Sverige som i Japan, du är lika olycklig i Norge som i Los Angeles.

Om du verkligen vet att det inte är en dumdristig impuls så rekommenderar jag att göra det efter gymnasiet, varför måste allt vara nu,nu,nu? Är det ett moment som tillhör din teori om ett lyckligare/mer pretentiöst liv? Under gymnasietiden kan du väl ta dig tiden att planera lite, du vet inte ens vad som möter dig där ute och planeringen kommer inte säga dig någonting om vad som händer ändå, men kanske får du ett hum om vad.


Hoppas du tar till dig något även om mitt inlägg är i negativ klang.

/Skebokvarnsv. 209