2011-07-07, 03:58
MudBlood
Ursprungligen postat av Skebokvarnsv.209
Jag vill inte krossa din dröm, men allting blir vad man gör det till. Jag vill verkligen inte att du ska bli någon soffpotatis som nöjjer sig med att kolla på så ska det låta i 25 år efter gymnasiet. Men du kanske spunnit in på fel spår i huvudet.
Du är lika lycklig i Sverige som i Japan, du är lika olycklig i Norge som i Los Angeles.
Om du verkligen vet att det inte är en dumdristig impuls så rekommenderar jag att göra det efter gymnasiet, varför måste allt vara nu,nu,nu? Är det ett moment som tillhör din teori om ett lyckligare/mer pretentiöst liv? Under gymnasietiden kan du väl ta dig tiden att planera lite, du vet inte ens vad som möter dig där ute och planeringen kommer inte säga dig någonting om vad som händer ändå, men kanske får du ett hum om vad.
Hoppas du tar till dig något även om mitt inlägg är i negativ klang.
/Skebokvarnsv. 209
Du är lika lycklig i Sverige som i Japan, du är lika olycklig i Norge som i Los Angeles.
Om du verkligen vet att det inte är en dumdristig impuls så rekommenderar jag att göra det efter gymnasiet, varför måste allt vara nu,nu,nu? Är det ett moment som tillhör din teori om ett lyckligare/mer pretentiöst liv? Under gymnasietiden kan du väl ta dig tiden att planera lite, du vet inte ens vad som möter dig där ute och planeringen kommer inte säga dig någonting om vad som händer ändå, men kanske får du ett hum om vad.
Hoppas du tar till dig något även om mitt inlägg är i negativ klang.
/Skebokvarnsv. 209
Jag vet inte. Jag är som ett litet barn gällande det här, men så klok i allt annat. Problemet är: VEM går jag i skolan för? Jag vill inte ha jobb. Jag kan jobba i porrbranchen eller vart som helst bara jag får genomföra min livsdröm. Min dröm är att kasta mig ut i världen och falla eller flyga typ. Jag förstår att det är svårt att ta in att det finns folk som inte uppskattar komediserier och NK men jag har aldrig nöjt mig med det. Jag har aldrig velat ha det. Det är ingen impulsgrej, absolut inte. Jag blir inte minsta avskräckt av tanken på att sabba min framtida eventuella karriär i sverige. Jag trodde det, men det skrämmer mig inte det minsta. Jag kanske är en dåre, men det är på allvar vad jag känner. Det skrämmer mig mer att inte lyssna på mitt hjärta (uäh, äckeluttryck) Det skrämmer mig att inte ta den här känslan i magen på allvar. Det skrämmer mig att behöva ta hänsyn till en massa förpliktelser och familjemedlemmar som säger att jag är dömd att misslyckas/att jag är dum och naiv. Det skrämmer mig att jag låter mig hindras. Att jag inte skrider till verket. Men jag är så förlorad i min längtan att jag inte skulle känna igen en praktisk lösning om jag såg den. Allting som rör sig om att skjuta på det längre får mig att koka av panik och motvilja.
Ursprungligen postat av Tokyobarnet
Inte for japan iallafall, det ar bara att flyga hit. Turistvisumet for 90 dagar far man direkt med en stampel i passet, sen ar det bara att borja njuta 
Jag är så avundsjuk på dig! :'( Blir distraherad av tanken på att du är precis där jag vill vara just nu!
