Det är ju av naturliga skäl väldigt stor skillnad på backpackers och charterturister. Brittiska, tyska och franska charterturister är generellt verkligen extremt misstänksamma mot allt som inte funkar exakt som på deras hemort, detta verkar gälla just stora länder i allmänhet. Man förväntar sig att alla pratar det språk man själv pratar, äter den mat man själv äter etc. Alla andra är såna där hottentotter och infödingar. Sverige har en jämförelsevis bildad arbetarklass (de som utgör grunden för charterresor) och eftersom landet är litet är även dessa mer medvetna om att det funkar på andra sätt i andra länder.

I Sverige finns inte heller samma vattentäta skott mellan chartergruppen och backpackergruppen, en svensk 20-åring åker med ryggsäck och polare till Thailand, en svensk 40-åring åker med barn och fru och resväskor till Thailand

Eh...ok, var var vi nånstans..? Jo, de värsta turisterna är alltså obildade charterresenärer. Av de stora länderna i Europa är det absolut britter och ryssar som svinar överlägset mest. De andra stora länderna i Europa har nämligen inte samma fylletradition och resenärerna blir därför inte alls lika odrägliga.

Bland backpackers och bland individuella resenärer har jag ärligt talat aldrig märkt någon större skillnad mellan nationaliteter. Här uppstår i stället skillnaderna mellan de olika resmålen. Följer man de väl upptrampade backpackerspåren genom Saigon, Angkor Wat, svampfester på thailändska öar eller bussar längs Australiens ostkust så får man ju vad man ber om, en slags "ryggsäckscharter".
Åk däremot till de dyrare delarna av Asien eller andra världsdelar så blir typen av resenärer en helt annan.

Så sammanfattningsvis är de värsta resenärerna:
chartergrupper
från stora länder
på stora resmål

och de bästa alltså:
individuellt resande (gärna utan ryggsäck...)
från små länder
på ovanliga resmål