Hej

Allt mer och mer fylls jag av tanken att bara försvinna, det beror på en hel del anledningar men som är onödiga att ta upp här. Jag undrar lite vilka möjligheter det finns att överleva en längre strapats (vandring enbart), låt säga ner till mellanöstern (till en början) utan några pengar överhuvudtaget förutom biljett över sundet. Det hade varit som en själslig vandring, som en pilgrimsfärd fast utan kristna förtecken utan enbart en människa i symbios med naturen.
Min tanke är att man kan överleva på fiske och naturen, saker man får ta med sig är vindställ, någon slags sovsäck, litet fält kök och andra små nödvändigheter för överlevnad. Bäst är väl att lämna Sverige när det börjar bli varmt och därefter bara låta solen styra ens resa.

Vad jag undrar över är; hur långt är det egentligen möjligt att komma? Är det ens möjligt att överleva en längre vandring (eller är man alltför anpassad till det moderna samhället)? Vilka problem kan det finnas, som att t.ex. passera gränsövergångar eller andra saker som försvårar?

Jag kan tänka mig att åtminstone vara borta ett år, kanske för att aldrig komma tillbaka - eller för att vända redan i Södertälje - vem vet.