2013-06-05, 17:47
takeitchill
Ursprungligen postat av VECTROTALENZIS
Håller med!
Det har med median och skolan att göra.
Jag gick ut gymnasiet förra året och fram tills jag åkte till Kina i höstas så var min bild av Kina riktigt dåligt.
Typ som Nordkorea men en massa fabriker, föroreningar, massor med cycklar och inga bilar, slummigt, barn som svälter, fördjävligt, allmänt som typ Indien nivå.
Men var faktiskt riktigt postivt chockad när jag landade i Shanghai i höstas. Det tog flera dagar innan jag insåg hur hjärntvättad jag hade varit. Jag förväntade mig typ en kinesisk version av Slumdog millionaire eller något. Men hur fel kunde jag vara. Det kändes närmre Japan och Korea som precis innan hade åkt till än Afrika/Indien nivå. De första dagarna gick jag runt och ungefär: "jävlar, de har stora malls och supermarkets med MASSOR med folk som har råd, det trodde inte fanns här" eller
"hur fan kan alla ha råd med alla dessa bilar och modekläder, jag trodde kineser var fattiga"
eller helt enkelt "fan vad utvecklat allting är och känns, stundtals känns det som ett I-land".
Det har med median och skolan att göra.
Jag gick ut gymnasiet förra året och fram tills jag åkte till Kina i höstas så var min bild av Kina riktigt dåligt.
Typ som Nordkorea men en massa fabriker, föroreningar, massor med cycklar och inga bilar, slummigt, barn som svälter, fördjävligt, allmänt som typ Indien nivå.
Men var faktiskt riktigt postivt chockad när jag landade i Shanghai i höstas. Det tog flera dagar innan jag insåg hur hjärntvättad jag hade varit. Jag förväntade mig typ en kinesisk version av Slumdog millionaire eller något. Men hur fel kunde jag vara. Det kändes närmre Japan och Korea som precis innan hade åkt till än Afrika/Indien nivå. De första dagarna gick jag runt och ungefär: "jävlar, de har stora malls och supermarkets med MASSOR med folk som har råd, det trodde inte fanns här" eller
"hur fan kan alla ha råd med alla dessa bilar och modekläder, jag trodde kineser var fattiga"
eller helt enkelt "fan vad utvecklat allting är och känns, stundtals känns det som ett I-land".
Herman Lindqvist förklarade detta fenomen såhär: Vi svenskar tror fortfarande att vi är en stormakt även fast det är 400 år sedan sist Sverige var stormakt så har svenskar fortfarande denna syn på sig själva och att världen är under våra fötter och vi vet bäst och vi är bättre. VILKET INTE STÄMMER.
Annars har jag haft vänner som besökt mig och alla har haft samma syn som du hade. Svenskars världsbild är riktigt skev även fast vi är bland de som reser mest.
Shanghai är ju mer modern och känns mer modern än alla Sveriges städer tillsammans. Kinesiska ungdomar och 20åringar i Shanghai har ett roligare och häftigare liv än svenska ungdomars och svenska 20åringars liv i Sverige.
Många har också en riktigt skev prisbild av Kina och tror att man som svensson skulle vara på något sätt rik i Kina, när vänner i Sverige får reda på hur mycket jag spenderar varje månad i Kina kan dem inte greppa det, "Men kina som är så billigt, det räcker väl med några tusenlappar i månaden och man lever som en kung ju".
Jag tror att svenskarnas syn på Kina är vad Kina var kanske på 70-80talet.
http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=83&artikel=5391944 länk till hur dålig svenskars syn är på omvärlden. Svenskar har en 30 år gammal världsbild. Med tanke på utvecklingen som skett är svenskar väldigt verklighetsfrånvända.