Jag har varit i USA runt 15 gånger. Har betat av i stort sett varenda stad mellan New york och Miami plus några strandhugg i övriga landet..

En sak jag alltid brukar säga till bekanta som ska över första gången är att inte döma resten av landet efter New york. Den staden är som ett eget land med i mitt tycke vedervärdiga människor som flockats dit från när och fjärran..

Numera åker jag över en gång per år och då raka vägen till Fort Lauderdale som blivit mitt eget lilla paradis. Har skaffat vänner där bland locals så det känns lite grann som att komma hem..

Har genom åren ofta lekt med tanken på att flytta över permanent och öppna någon business men jag har en rätt trist dom i bagaget så det stannar där. Dessutom är det rätt skönt att ha något att se fram emot varje år..

Finns så mycket att säga om människorna i USA ( både bra och dåligt ) men om jag ska koka ner det så får det bli kvinnorna..

Jag har i Sverige praktiskt tagit aldrig varit med om att en kvinna har tagit första steget förutom om dom är dyngfulla. Rätt ironiskt att Sverige på den punkten är kvar på dansbanan sisådär 1933 med kvinnorna passivt väntandes i ett hörn med tanke på allt krut som lagts på att bryta ner könsrollerna..

Att försöka inleda en konversation med en kvinna utanför den av staten godkända mötesplatsen med utskänkningstillstånd är i 99 fall av 100 helt dödfött. Dom tittar på dig som om du är ett ufo..

I USA har jag tappat räkningen på hur många gånger jag börjat snacka med fruntimmer i olika vardagssituationer och fått deras nummer. Ibland utan att ens ha bett om det. Att det dessutom kryllar av min personliga favorit mulliga pattmadamer skadar inte heller..

Ett stort plus är att man som exotisk svensk står högt i kurs. Med sin generellt usla allmänbildning vet medelamerikanen inte så mycket om Sverige men någonstans i bakhuvudet så har dom alltid snappat upp att Sverige är ett premiumland