Finns så mycket att säga om människorna i USA ( både bra och dåligt ) men om jag ska koka ner det så får det bli kvinnorna..
Jag har i Sverige praktiskt tagit aldrig varit med om att en kvinna har tagit första steget förutom om dom är dyngfulla. Rätt ironiskt att Sverige på den punkten är kvar på dansbanan sisådär 1933 med kvinnorna passivt väntandes i ett hörn med tanke på allt krut som lagts på att bryta ner könsrollerna..
Att försöka inleda en konversation med en kvinna utanför den av staten godkända mötesplatsen med utskänkningstillstånd är i 99 fall av 100 helt dödfött. Dom tittar på dig som om du är ett ufo..
I USA har jag tappat räkningen på hur många gånger jag börjat snacka med fruntimmer i olika vardagssituationer och fått deras nummer. Ibland utan att ens ha bett om det. Att det dessutom kryllar av min personliga favorit mulliga pattmadamer skadar inte heller..
Ett stort plus är att man som exotisk svensk står högt i kurs. Med sin generellt usla allmänbildning vet medelamerikanen inte så mycket om Sverige men någonstans i bakhuvudet så har dom alltid snappat upp att Sverige är ett premiumland
Måste ge du helt rätt där. Har hänt massor av gånger att tjejer har tagit initiativet när jag varit ute. Tror att amerikanska tjejer tar för sig mer.
Och det stämmer att som svensk är man exotisk. Lite brytning (min ex-fru sa att jag inte skulle försöka bli av med min brytning, utan behålla den) anses sexigt, och jag har någ fått ett par dussin dejter bara tack vare den. :-)
En gång på min favoritpub letade jag efter några bekanta från ett chatt-rum online. Jag hade aldrig träffat dem IRL, men det var en av tjejernas födelsedag så jag tänkte droppa förbi och säga hej efter jobbet.
Hon hade beskrivit sin klädsel, och jag såg en tjej vid ett bord som påminde lite om hennes profil-bild, och delar av klädseln stämde (men inte allt). Hon tittade på mig, jag tittade på henne och hennes blick följde mig genom rummet. Så jag tänkte att det kanske var hon och att hon kände igen mig från min bild. Så jag gick fram och frågade om hon var N.N.
"Nej, men jag kan vara det om du vill." blev det snabba svaret och hon bjöd mig in att sitta ner. Jag satte mig ner några minuter, drack en pilsner, vi bytte telefonnummer och jag åkte sedan vidare (hade en middag planerad senare på kvällen). Ett par timmar senare när jag gått och lagt mig ringde tjejen och ville träffas igen samma kväll. Så jag åkte hem till henne.
En annan gång (på samma pub) var det en yngre tjej (runt 26 år gammal skulle jag gissa) som började prata med mig, ville veta mer om Sverige, etc. Hon berättade att hon hade jobbat som strippa tidigare (senare fick jag veta via en bekant att hon fortfarande dansade). När det började bli dags att åka hem så sa hon att hennes taxi-chaufför inte svarade i telefonen, och bad mig skjutsa hem henne, och sedan komma in för en sista drink...
I bägge fallen var det tjejerna som tog initiativ till att börja prata och umgås.
Spoiler:
Och ja, i bägge fallen hamnade vi i säng. ;-) Strippan var dock inget vidare.
Jag är dessutom ganska normal när det gäller utseende, lite överviktig utan att vara smällfet och i 40-årsåldern.