Om vi bara räknar perioder som sträcker sig över ett år eller mer så har jag bott i Frankrike, Australien, Holland och Mauritius.

Det är ju egentligen inte så mycket att prata om, vad jag menar är att efter ett tag så har man lärt sig stället (brukar ta ungefär ett år) och då blir det ju allt ganska mycket vardag med arbete, betala räkningar och sånt som man gör hemma. Sen så har jag bott kortare sessioner i Thailand/Filippinerna (6 månader), Ungern, Norge, Finland, Danmark, USA osv. (3 månader) och då hinner man givetvis inte tröttna.

Där jag trivdes bäst var nog Paris där jag bodde tre år under mina universitetsstudier och jag tror att det hade väldigt mycket med att göra att det var just under den tiden av livet. Vi (familjen) flyttade hem i höstas ifrån en två års vistelse på Mauritius och då var vi väldigt trötta på ön, vad som i början lockar med lugnet, vädret och stränderna var det som i det långa loppet gjorde det till en fälla. det fanns inte så mycket utanför just dom sakerna, inga städer, kultur osv.... Men väldigt roligt att ha provat på.

Förstå mig rätt, jag tycker absolut att man ska pröva på att flytta omkring lite om man får möjligheten, det är roligt och man lär sig väldigt mycket. Vi kommer garanterat att flytta igen lite senare i livet.

Jag är en väldigt rastlös person.