2018-03-02, 10:35
Pocarisweat
Ursprungligen postat av Kumabjorn
Erfarenheten av kapselhotell är primärt Shinmachi i Osaka. För 20 år sedan. Så förvisso kan det ha blivit bättre. Min referens är kanske föråldrad och det borde jag ha tydliggjort. Till mitt försvar vill jag påpeka att Japan är ett samhälle som socialt rör sig långsamt. Kapslarna hade gardiner då, så omgivningens fyllesnarkningar ekade fint i lokalen. Nu kanske det ser annorlunda ut, ljuddämpande väggar och mer av en sluten pod och så vidare. Tekniskt utvecklas de ju snabbare.
Jag vill understryka att jag aldrig hotat någon. Däremot har jag sagt ifrån på skarpen att det är jag, och inte hustrun, som är kunden. Det hela påminner om videon som visas här. Det som frustrerar är reaktionen här som nog de flesta utlänningar som behärskar japanska kan känna igen sig i. Jag förstår mycket väl Pocarsweat att du som heljapan inte utsatts för detta på en daglig basis, men tro mig, det blir fort tröttsamt och till slut rinner bägaren över.
Tänk dig själv att du gick in med fyra asiatiska polare, som alla snackar svenska perfekt, och en vit polare från USA som inte förstår ett ord svenska, och ni ständigt, vareviga gång ni har med servicepersonal att göra, behandlas exakt sådär. Visst, jag har valt att leva i Japan under mer än 35 år, men någon gång borde de ju inse att även en gaijin kan lära sig deras språk.
Jag vill också betona att på ställen de känner mig förekommer det aldrig, tvärtom är vi de bästa polare och skojar friskt med varandra. Men som sagt, Japan är stort och det dyker ständigt upp nya ställen man vill testa. Vet man i förväg att man skall igenom hela den där proceduren så drar man sig för att gå dit efter några års vistelse. En förlust för både mig och etablissemanget.
Jag vill understryka att jag aldrig hotat någon. Däremot har jag sagt ifrån på skarpen att det är jag, och inte hustrun, som är kunden. Det hela påminner om videon som visas här. Det som frustrerar är reaktionen här som nog de flesta utlänningar som behärskar japanska kan känna igen sig i. Jag förstår mycket väl Pocarsweat att du som heljapan inte utsatts för detta på en daglig basis, men tro mig, det blir fort tröttsamt och till slut rinner bägaren över.
Tänk dig själv att du gick in med fyra asiatiska polare, som alla snackar svenska perfekt, och en vit polare från USA som inte förstår ett ord svenska, och ni ständigt, vareviga gång ni har med servicepersonal att göra, behandlas exakt sådär. Visst, jag har valt att leva i Japan under mer än 35 år, men någon gång borde de ju inse att även en gaijin kan lära sig deras språk.
Jag vill också betona att på ställen de känner mig förekommer det aldrig, tvärtom är vi de bästa polare och skojar friskt med varandra. Men som sagt, Japan är stort och det dyker ständigt upp nya ställen man vill testa. Vet man i förväg att man skall igenom hela den där proceduren så drar man sig för att gå dit efter några års vistelse. En förlust för både mig och etablissemanget.
20 år sedan. Du tror inte att ett land exemelvis Sverige förändrats sedan 90-talet?
Och ja, jag förstår att jag som heljapan inte blir utsatt för det på daglig basis, men vad tror du jag upplevde både som barn och ungdom i svenska skolor på 80-90-talet där majoriteten var vita barn och eventuellt några sydamerikaner/fd jugoslaver etc etc...Dvs där jag i stort sett var den enda asiaten? Var det något jag själv valde? Knappast, och att du ifrågasätter Mig, av alla personer, så kan jag tala om för dig att Ja, jag förstår helt klart att du kan känna frustration eller till och med irritation samt ilska när bägaren rinner över.
Men måste bägaren rinna över på vuxna människor? Kan vi inte försöka att lära oss av våra negativa erfarenheter och kanske inse att när jag gick i skolan så fick jag mer eller mindre fysiskt boxa mig igenom grundskolan. Ska jag vara bitter över det? Ja, på vissa personer kan jag än idag känna en stor bitterhet över. Absolut. Men det är enskilda individer och jag skulle aldrig säga att Sverige är si eller så baserat på vissa negativa eller positiva erfarenheter.
Tyvärr har jag märkt att det ofta blir så med expatriates. Inte bara i Japan, men även i andra länder. De blir ofta polariseade i sin syn på både sig själva, sitt hemland och landet de flyttat till. Många förhärligar Japan, och tycker att det är paradiset på jorden. Andra som stannat här för länge blir förbittrade av anledningar vi kanske diskiterat tidigare och mer.
Men det är en balansgång vi alla som valt att bo i olika länder måste gå. Oavsett självvalt eller ofrivilligt. Hur många gånger tror du inte jag fått frågan "Är du från Kina eller Japan?" av helt vuxna människor när jag varit barn/ungdom? Det är exakt samma ignorans, liksom jag skulle lika gärna kunna komma ifrån Korea, Mongoliet, eller något annat land i närheten men på den tiden fanns det bara två länder jag tydligen kunde komma ifrån.
Idag förstår jag som vuxen att det var ren ignorans. Att svenskar under den här perioden inte var och än idag inte är jättevana med att bemöta just asiater utan pendeln har snarare svängt och folk har som sagt börjat prata engelska med mig, vilket jag finner komiskt. Inte irriterande. Komiskt. Dock har det förändrats med tiden, men min poäng: Tro mig. Jag vet mycket väl vad du talar om när det handlar om att bli bemött med ignorans, oavsett om den är skyldigt medveten eller oskyldigt ignorant. Som Pixcool skrev så blev han följd av japanskor i skolan. Är han bekväm i att det är okej och om han förstår innebörden och syftet i vad dessa japanskor ville så är det ju helt okej. Är han inte bekväm i det utan tycker att han bara borde få bli lämnad ifred och "bägaren rinner över", så vad ska han då göra?
Det är en balansgång men det jag reagerade så starkt på var hur du var så grymt stereotyp i din bild av vem jag är, var jag kvalar mig in, hur min morsa uppenbarligen tycker och tänker angående skola. Hur halvjapaner är si eller så och hur de i bästa fall kan få ett jobb som gaitare. And the list goes on...Du har väl lika mycket rätt som någon annan att bli irriterad över om du rättfärdigt blir diskriminerad? Jag har aldrig påstått något annat. Däremot så är det skillnad på hur du själv rent subjektivt upplever diskriminering och hur den japanska mentaliteten gör att dessa människor agerar på ett sätt som du subjektivt finner diskriminerande när det egentligen kanske inte alls är det.
Vill du veta något? Det finns tusentals haafus som inte jobbar som gaitare inom tarento-industrin. Det finns tusentals haafus som får en trygg och helt okej (under förutsättningarna helt okej) uppfostran i Japan. Japanska barn lär sig tidigt vad respekt innebär och även om det vore att föredra att sätta sina barn i internationella skolor så har jag sett halvjapanska barn springa runt på AEON eller liknande med sina heljapanska vänner. Skrattat och för mig verkat vara just lyckliga. Säger inte att det inte existerar problem som sagt, men du generaliserar för mycket. Vad du ser på NHK är INTE verkligheten för majoriteten och vad jag läser på Flashback eller i Aftonbladet reflekterar INTE per automatik någon somhelst verklighet över hur vissa svenskar tycker eller tänker utan det är någonting jag själv måste ta reda på. Först då kan jag bilda mig en uppfattning. Fattar du inte det?
Vad som däremot är problematiskt är att det kan i många fall uppstå situationer i det japanska samhället där utlänningar inte är välkomna eller där de systematiskt blir utstötta. Exempelvis inom den offentliga sektorn men även där så behöver det inte per automatik innebära att de inte är per se välkomna, utan snarare om att de inte fyller något syfte som någon annan japan inte hade kunnat göra. Men det är så det fungerar i Japan och ja, det är kulturellt och någonting du får svälja om du väljer att bo här.
Det finns en plats för alla, bara man är villig att svälja stoltheten och visa lite ödmjukhet. Med ödmjukhet kommer man långt sägs det ju, och jag kan bara tala för mig själv men de få utlänningar jag känner, känner jag just för att de är ödmjuka och inte förbittrade.
Å andra sidan kan jag ju tycka att det är ju FAN att man måste snacka med folk som att de vore 12-år gamla för att de ska förstå. Men å andra sidan vet jag inte vad man ska förvänta sig. Jag skulle kunna säga som många svenskar sagt till mig "Passar det inte så stick hem till ditt eget land", men det gör jag inte. Jag säger att om du stannat så länge i Japan och fortfarande inte förstår kulturen så är det faktiskt mer synd om dig än någon annan.
Ha det bra.