Har aldrig påstått att du inte har rätt till en åsikt. Har aldrig påstått att jag skulle vara mer japan än någon annan mer än att jag är född i landet, har japanska föräldrar, talar språket och är medborgare. Har dessutom en någorlunda koll på kulturen, mentaliteten men där tar det stopp.

Kumabjorn är säkert mer ITK än mig på många punkter men enda gången vi diskuterat någon slags form av prestige är just när han försökte placera in mig i ett fack. Då skrev jag bokstavligen att jag ser noll prestige i att vara "mest japansk".

Däremot så är det så att jag har en attityd som man inte får ha i vissa delar av Sverige. Är den attityden japansk? Rent traditionellt alltså? Nej, inte ett skit, och jag skiter fullständigt i att sätta någon somhelst stämpel på det. Är uppväxt med svenskar, invandrare och vem som är mest av vad är fortfarande för mig ingenting jag bryr mig om. Det enda jag gjort är att yttra mina åsikter om Japan därför att det är just mitt födelseland och det verkar störa dig? Du påstår att mina föräldrar gjort mycket bra för Sverige? Hur fan vet du det?

Om vi sedan kommer till negativa erfarenheter så skrev jag tidigare om du bemödat dig med att läsa mina inlägg att jo visst fan har även jag fått en släng av sleven när det kommer till rasism. Guling, Käppkines, folk som gör miner med ögonen, etc etc. Tro mig, jag är starkt emot all form av främlingsfientlighet oavsett var personen kommer ifrån utan bemöter folk utifrån hur de beter sig. Skulle jag ha en attityd som är dålig enligt dig så är det du, och endast du som väljer att gå i klinsch med mig. Gör du det inte så kommer jag inte att göra det med dig.

Väljer jag att bemöta vissa frågor på ett öppet forum där jargongen redan är så pass uppskruvad som den är så förväntar jag mig att folk ska kunna ta det med en nypa salt, men då svensken är så pass passiv-aggressiv så är det snarare mitt fel då jag insett att ni svenskar är bland de mest avunsjuka-jantefolk som existerar på denna planet och då syftar jag på svennar. Inte på andra-generationens invandrare utan just blekfeta svenskar som sitter bakom ett tangentbord utan någon somhelst självdistans och enbart väller ur sig hat och generaliseringar. Flashback i all ära men det är bara att kolla på Facebook och diverse grupper så får du se hur vuxna svenskar sitter och snackar om invandrare så får du se något som för mig, som invandrare kanske inte får mig att tappa hakan, men som ändå får mig att bli smått förundrad över hur dessa vuxna individer (ja jag skriver individer då det inte är alla men jag skulle nästan vilja påstå en majoritet av de som är mest engagerade på Facebook av den svenska vuxna befolkningen) beter sig.

Men för all del. Ja, jag kan erkänna att jag har ett visst behov av att försvara mig. Inte för att det handlar om Japan i sig, utan det faktumet att jag helt enkelt genom hela min ungdom fysiskt hamnat i många bråk med just rasister utan kunskap om ett skit mer än de sett utanför sin lilla förort/ort. Då jag grovt var ungdom i grova slängar runt 80-90 talet så bestod mina vänner i stort sett av ett fåtal svenskar, andra generationens serber, sydamerikaner och ja, ett fåtal japaner jag kände via mina föräldrar. Så på så vis så borde jag egentligen kunna klassas mer som jugge än som svensk? Ingen aning men min poäng är att jag har självdistans nog att kunna erkänna att jag har temperament och att jag anser det sunt att kunna vara stolt över sitt ursprung, utan att för den sakens skull bemöta folk negativt bara för att de kommer från en viss del av världen.

Ja jag har gått på KTH. Och? Är bara ett papper och ingenting annat som eventuellt kan vara en bra försäkring i form av att jag kan få ett bra jobb, men jag har valt att leva ett stilla knegarliv där jag engagerar mig i det jag älskar mest förutom min egen familj. Idrotten.

Kumabjorn får gärna vara mer japan än mig. Jag uppfattar honom som en jävla dåre ibland men jag inser att mitt i allt allvar kan skämta på ett sätt som vi båda uppfattar med glimten i ögat.

Så där har du det. Nu har du fått mitt svar och du får också för den delen vara mer japansk än mig. Är du nöjd då?

I övrigt skriver jag ofta när jag är just på jobbet därför att det skulle aldrig falla mig in att ge dig, eller någon annan mer tid än just min familj.

Så där har du mitt svar. Mitt enda svar till dig. Därför att jag har inte ett skit att bevisa. Men att jag väljer att besvara det är för att du uppenbarligen verkar missuppfattat vissa saker och då förklarar jag gärna. Ser mig vare sig som en bättre människa, japan, eller whatever. Har däremot en attityd som många skitnödiga svenskar har svårt att hantera och då jag är uppväxt med skämt som just "risodlare" och liknande så har det antagligen också bidragit till att jag blivit rätt defensiv mot just folk som snackar skit om mitt genetiska ursprung och i sin tur också mitt födelseland, men det är väl rätt naturligt? Hade du upplevt hälften av vad jag har upplevt så kan jag garantera att du blivit påverkad. Det kanske du har, det vet jag inte, men däremot så tänker jag inte ge en millimeter vika för mina personliga ideal och passar det inte så är det ditt problem och inte mitt.

Jag valde inte att växa upp i Sverige, men jag hatar inte Sverige för det. Jag valde inte att bli utsatt för rasism. Men jag blev det ändå. Att som vuxen (nåja) eller någon annan väjer att förälska sig i mitt land som just råkar vara Japan i vuxen ålder och blir utsatt för diskriminering så är det såklart förjävligt. Däremot förstår jag ignoransen som kan uppstå, men det är fortfarande du som valt att flytta hit, till skillnad från mig som inte hade det valet med Sverige.

Ha ett bra liv i Japan, Korea eller var du nu befinner dig. Har sett dig som en tillgång på forumet men insåg precis att du är just vad jag inte trodde att du var: En avundsjuk svenne som inte kan tolerera att någon från just det landet du förlovade dig i helt enkelt har åsikter, erfarenheter och en attityd du inte kan hantera utan att behöva stämpla och kategorisera mig och komma med en 12-årings argument om att "Kumabjorn är mer japansk än dig". Ja, det är han säkert. Det får han gärna också vara. Jag skiter i vilket därför att det är inte mig som folk ställer ignoranta frågor till i mitt eget land utan det är i Sverige jag får dessa frågor. Eller snarare fick. Men ja, du fattar poängen.

Därför ser jag ingen prestige i att vara ITK angående Japan eller att ens försöka vara mer än vad jag är. Jag är fullt nöjd med mitt liv i det privata, men tack för omtanken.

Så inget hat. Ingen bitterhet. Inte från min sida iaf. Sedan att du på ett personligt plan om vi hade träffats och du uppträtt med samma attityd antagligen slutat på golvet är ingenting jag inte kan garantera inte skulle ha hänt. Kanske inte av mig men säkerligen någon av mina vänner, men det är en annan fråga då svenskar har en jävla attityd på internet men i verkligheten är det ytterst få som vågar stå upp för sina ideal i verkliga livet. Vet inte hur många gånger jag sett svenskar blivit lavettade och ingen annan gjort något åt saken medan när svensken är i majoritet så är det helt öppet att kalla asiater för både det ena och det andra medan när ni är i underläge mot exempelvis araber så vågar ni fan knappt öppna munnen.

Det gör däremot jag och därför så är jag stolt att kalla mig antirasist och istället för att jaga status i att vara Japan eller Svensk så nöjer jag mig med den jag är och behöver inte flytta till något annat land än det landet där jag formligen har mina genetiska och etniska likvärdigheter till skillnad från dig. Och JA, det unnar jag mig, min familj och mitt eget mentala välmående då jag aldrig skulle vilja utsätta min unge för samma skit jag fick genomgå i Sverige. Men för att förtydliga har jag inget emot Sverige som land och har många svenska vänner, men talar i generella termer när det kommer till vissa fördömanden vilka jag också av naturliga skäl också har.

Därmed inte sagt att du inte är välkommen här. Det är inte upp till mig att avgöra och jag önskar dig en trevlig vistelse. Så är det.