2018-05-20, 16:25
Pocarisweat
Ursprungligen postat av Kumabjorn
Du och jag har inte växt upp med SNS, men det har sådana som AC-kun och Dumtemplet. Det blir därför både naturligt och självklart som ett första steg i alla kontakter de tar. För en del av dem har det gått så långt att de inte är kapable att hantera normala mänskliga kontakter om de inte först har introducerats till varandra över SNS. De blir fast i ett mönster som de inte förmår ta sig ur, helt enkelt för att de inte känner till eller har erfarenhet av alternativen. Men jag tycker inte vi är i en situation där vi kan döma dem, än mindre fördöma, om något är det deras föräldrar som missat tecknen och inte insett konsekvenserna. Men de får det lättare när de erbjuds umgänge med hologram.
Vi talar om socialisation. Den primära socialisationen hans föräldrar borde uppmärksammat (alternativt redan uppmärksammat men uppenbarligen för sent alternativt omöjligt kunna åtgärda detta pga just sjukdomsbilden) har helt enkelt lett honom samt en hel generation från att kunna skaka hand med nypor av stål till mjäkiga jävla benrangel som gömmer sig i skuggorna. Den sekundära socialisationen är dock heller inte att förglömma och kanske är det just den sekundära, dvs den socialisation som uppstår utanför hemmet som kanske är den som skiljer agnarna från vetet.
Jag är uppväxt med att skola = slagsmål. Sport = Ärorikt och hedersfyllt. Den som inte jobbar skall heller inte äta. Osv. Det låter klyschigt, men i ärlighetens namn så tar jag personligen ganska stor stolthet i det när man ser vad den sekundära socialisationen gör med många yngre idag. Det är inte ett fördömande mot individerna i sig. Heller kanske inte främst mot föräldrarna utan för ett samhälle i sig som gått fullständigt i kras med hjälp av just SNS och liknande plattformar så har det möjliggjort att dagens ungdomar helt enkelt har för många valmöjligheter att de blir apatiska av att inte kunna välja för att det finns för mycket valfrihet.
I längden skapar det ett passivt samhälle fullt av individualister som tror att världen är en stor jävla lekplats och att de kan välja och vraka bäst fan de vill utan att inse att det kommer att få långtgående konsekvenser. Det är något jag personligen fördömer. Inte valfriheten i sig, men det faktum att de vi på 70-talet hade omyndigförklarat helt enkelt idag inte bara kan, utan kräver rättigheter som ger förödande konsekvenser på samhällen.
Har man en mental sjukdom bör den åtgärdas precis som en fysisk sjukdom. Om så krävs bakom lyckta eller öppna dörrar är en annan frågeställning men någonstans måste man dra gränsen och vad som är lagom. Japan har inte den sortens syn på mental-ohälsa. Därför ser vi knäppgökar lite överallt och det är enligt mig bara ett resultat av den förmjäkning av landet som skett efter andra världskriget. Samma sak i Sverige X10 dock. Men men, jag är inte bitter, absolut inte. Lev och låt leva som det heter men man ska också komma ihåg exakt vad det är för funktioner som triggar igång vissa rörelsemoment oavsett om vi pratar på den individuella alternativt koellektivistiska spektrat.