"Man vet vad man har, men inte vad man får" kanske är en del av svaret.

Och ju äldre man blir desto jobbigare blir förändringar. Krämporna ökar och medicineringarna; hur gör man med det? Och barnbarnen?

Nytt språk? Jobbigt på gamla dar. Och tänk också på att väldigt många svenska pensionärer inte har det så gott ställt ekonomiskt.

Och att själsligt ha rotat sig på en plats är ett hinder i sig.

Det är med andra ord en hög tröskel som blir högre för varje år.

Och med det sagt: Jag skulle inte tveka en sekund att dra härifrån om tillfället dyker upp och jag kan få ihop det ekonomiskt. Portugal skulle nog vara det land jag skulle rikta in mig på först.