2021-06-20, 11:45
Kongruensbojd
Ursprungligen postat av bjornebarn
Mm, balett är dyrt. Skridskoåkning är en annan sak som bara är för överklassen, om man inte bor lite mer norrut.
När vi fortfarande bodde i Japan gick vår äldste på fiollektioner (en timma i veckan), till en början engelsk förskola men vi bytte till japansk och satte honom i en sådan där engelskskola för barn två dagar i veckan, och danslektioner. Det senare tröttnade han dock på så han slutade. Dessa aktiviteter var dock inte så farligt dyra, nu minns jag inte exakt vad vi betalade, men det var uppåt 40 000 i månaden för fiol och 10 000 totalt för det andra. Förskolan, den japanska alltså, fick vi betala för, men jag minns inte nu vad den kostade.
Utöver detta gick han även en gång i veckan till en engelsk privatlärare, som faktiskt var väldigt billig, typ 2000 i timman. Han blev även en väldigt bra avlastning, då han lekte med barnen och min fru kunde lämna dem där och göra något annat under tiden.
Under en period så gick han även på en Jyuku, jag tyckte det kändes onödigt mycket men han verkade tycka det var roligt... Minns inte vad det kostade, det var min fru som tog hand om allt sådant.
Engelskskolan som han gick på två dagar i veckan kändes ärligt talat ganska meningslös så här i efterhand, eftersom han helt enkelt knappt lärde sig något. Kanske bara var vårt barn, men även bland hans klasskamrater var det bara någon enstaka som faktiskt kunde prata något, utöver att repterera några standardfraser. Barnen pratade ju liksom bara japanska med varandra. Men, det positiva med det var att vi fick bra vänner, där vi även vi föräldrar passade ganska bra ihop. Som du vet kan japaner vara riktigt störiga och småsinta att ha att göra med, men de här var justea.
Varning, om du flyttar till Sverige, det japanska communityt är väldigt litet, består till majoriteten av folk som älskar Sverige (dock bara på ett väldigt ytligt plan; dvs de älskar välfärden, gratis skola, gratis universitet och att pappor kan vara hemma och leka med barnen men de avskyr egentligen allt som har med svenskhet att göra), och det finns en hel drös av riktiga svin. I Japan kan man undvika svinen, men här är communityt så litet att om någon har bestämt sig för att den ogillar dig av någon anledning så blir du socialt utfryst av en hel stad. Under ett och ett halv år har jag sett tre nyanlända japanska familjer åka hem pga den här typen av problem. Helt absurt att vuxna personer, män som kvinnor, kan gå runt och bete sig som små fjortonåriga skoltjejer.
När vi fortfarande bodde i Japan gick vår äldste på fiollektioner (en timma i veckan), till en början engelsk förskola men vi bytte till japansk och satte honom i en sådan där engelskskola för barn två dagar i veckan, och danslektioner. Det senare tröttnade han dock på så han slutade. Dessa aktiviteter var dock inte så farligt dyra, nu minns jag inte exakt vad vi betalade, men det var uppåt 40 000 i månaden för fiol och 10 000 totalt för det andra. Förskolan, den japanska alltså, fick vi betala för, men jag minns inte nu vad den kostade.
Utöver detta gick han även en gång i veckan till en engelsk privatlärare, som faktiskt var väldigt billig, typ 2000 i timman. Han blev även en väldigt bra avlastning, då han lekte med barnen och min fru kunde lämna dem där och göra något annat under tiden.
Under en period så gick han även på en Jyuku, jag tyckte det kändes onödigt mycket men han verkade tycka det var roligt... Minns inte vad det kostade, det var min fru som tog hand om allt sådant.
Engelskskolan som han gick på två dagar i veckan kändes ärligt talat ganska meningslös så här i efterhand, eftersom han helt enkelt knappt lärde sig något. Kanske bara var vårt barn, men även bland hans klasskamrater var det bara någon enstaka som faktiskt kunde prata något, utöver att repterera några standardfraser. Barnen pratade ju liksom bara japanska med varandra. Men, det positiva med det var att vi fick bra vänner, där vi även vi föräldrar passade ganska bra ihop. Som du vet kan japaner vara riktigt störiga och småsinta att ha att göra med, men de här var justea.
Varning, om du flyttar till Sverige, det japanska communityt är väldigt litet, består till majoriteten av folk som älskar Sverige (dock bara på ett väldigt ytligt plan; dvs de älskar välfärden, gratis skola, gratis universitet och att pappor kan vara hemma och leka med barnen men de avskyr egentligen allt som har med svenskhet att göra), och det finns en hel drös av riktiga svin. I Japan kan man undvika svinen, men här är communityt så litet att om någon har bestämt sig för att den ogillar dig av någon anledning så blir du socialt utfryst av en hel stad. Under ett och ett halv år har jag sett tre nyanlända japanska familjer åka hem pga den här typen av problem. Helt absurt att vuxna personer, män som kvinnor, kan gå runt och bete sig som små fjortonåriga skoltjejer.
Tror det åtminstone är ett mål för LDP att förskolan ska vara avgiftsfri över hela landet. Den kostade typ 20 000 yen förut vill jag minnas (där vi bor). Med ytterligare ett barn tillkom rabatter.
Man ska se till att språkskolan har som regel att enbart engelska är tillåtet, med få undantag för japanska. Men eftersom språken är så olika är det svårt för japanska barn att bli riktigt haj på att prata engelska, däremot kan de bli riktigt bra på läsförståelse (vilket senare blir viktigt för alla dessa intagningsprov till gymnasiet och universitet).
Tack, det japanska communityt i Sverige är ett svart hål för mig. Antar att det är koncentrerat till 08-området? Min fru har nån facebookkompis i Dalarna som verkar trivas i Sverige. Jag har en avlägsen svensk vän som flyttade tillbaka till Sverige med sin familj, men frun tröttnade och drog hem till Japan. Tog barnet med sig tror jag.
Jaså välfärden? Tycker den fungerar utmärkt i Japan, med undantag för föräldraledighet och dyra avgifter för högre studier. Men jag vet så lite om sånt rent allmänt.
Är det typen morigyaru som lockas av att bo i Sverige förresten, eller är det ett utdött fenomen?
Tror aldrig jag flyttar tillbaka till Sverige. Det är för mångkulturellt för mig.