2021-12-09, 00:42
Spermadonatorn
Bra frågor och svar... Lever för att klara dagen, inget avancerat tänkande och vad som är livskvalité...

Jag känner en tragisk känsla när jag ser deras lilla bageri men visst, det kanske inte är så. Hon har sina drömmar, vilket kanske är att sätta ett ordentligt tak på affären eller att köpa en bättre kassaapparat.
Det är i detta lilla jag vill vara och liksom spela med och känna livet. Som det är nu så lever jag inte.
Jag vill sitta där på Valenzuelas bröd. Men om jag skulle suttit där så hade jag känt mig utanför och ensam igen. På nätterna hade jag vaknat och stört henne. Garanterat. Jag är sån. Sagt vakna vakna du måste hålla om mig, jag är ensam och rädd.
Jag har ingen ro i mitt sinne, i själen.

Efter en vecka hade jag varit förälskad men trots det hade jag plötsligt kunnat känna gud! Jag måste åka till Vietnam och hälsa på min gamle vän Thomas. Väl där känt aj aj igen och behövt åka till Sverige, sen tillbaka till henne igen. En ensam plågad själ är vad jag är.
Jag måste hitta mitt liv och stryka det som är mindre viktigt. Säga adjö till bl a Thomas. Ha det bra och sen gå med bestämda steg.
Stanna med henne och låta tiden gå. Det måste bli så. Inte fara och flänga. Inte undra vad som finns bortom bergskammen. Ta en öl på kvällen och slappna av. Tänka, här lever jag mitt liv och allt är som det ska. Jag vet inte varför men känns som att tiden är väldigt knapp, som om det vilar en dödsdom över mig.

Dö i hennes knä och dagen innan ha gett henne koden till visakortet. Somna in. Adjö min älskade och stänga ögonen. Lev ditt liv. Ta hand om dig.