Min mamma råkade ut för nåt på en flygning för ett tag sedan. Min lugna, hänsynsfulla, mjuka och vänliga mamma (hon har fel o brister, jag säger inget annat, men uppföra sig hänsynsfullt och artigt bland folk är hon satans duktig på!) satt på en halvlång flygtur av halvdyrt slag.

I raden bakom satt en barnfamilj. Mamman i familjen tog sin lilla knatting, typ 3 år i knät. Knattingen fick för sig att han skulle sparka i stolsryggen. Ingen åtgärd från den ömma modern.

Morsan min stod ut rätt länge. Små barn kan ju sparka till saker, det är inte hela världen... Men efter en lång stund av kontinuerligt sparkande - och inga åtgärder från ömma modern - vänder hon sig om och säger lugnt och trevligt:

"Ursäkta, men er son lyckas sparka på min stolsrygg en hel del. Skulle du vilja försöka se åt så det inte händer så mycket?"

Den ömma modern ger morsan min en min som hade varit mer passande om morsan blottat sig för henne. Ungen börjar galltjuta, ni vet det där brandlarmsljudet vissa ungar kan få fram?

När morsan vänt sig bort från dessa individer och satt sig tillrätta i sin stol hör hon bakifrån:

"Bry dig inte om det där, gullet. Tanten tycker bara inte om barn."

Mm, det går att söka efter tyst avdelning när man gör en biljettsökning (intercity stockholm->/<-), däremot är det inte alltid det finns tysta vagnar på tåget. Likväl och lik förbannat så när man har fått en jävla biljett på en tyst vagn så infinner sig ändå minst en jävla barnfamilj med obligatorisk skrikande unge. SJ är ett skämt...