Flyttade från Sverige till Marbella i Södra Spanien 2012 och jag ångrar inte en sekund. Jag tillbringade 21 dagar i Sverige i somras och jag längtade tillbaka till Spanien redan efter en vecka, Sverige kändes öde, tyst och kallt. Spanien är ett fantastiskt land, förutom vädret så gillar jag pulsen och att det alltid är mycket folk i rörelse och folket är trevliga överlag. Jag har helt klart förbättrat min livskvalitet sedan jag flyttade ner hit, kanske beror det mycket på mig som person, jag är social och har ett stort umgänge här med folk från alla världens hörn vilket i sig är väldigt berikande, att sedan välfärden är bättre än i Sverige är det många som har svårt att tro men så är det, gratis läkarvård, gratis mediciner (förutom nån symboliska cent), inga väntetider, poliser i massor (tryggt), tåg som fungerar, bostäder i överflöd, 0% inkomstskatt om du är invalid, pensionärer som kan leva på sin pension osv. osv. Men det är jag det, jag vet också många som inte trivs i Spanien och det beror väldigt mycket på hur man är som person och vad man vill med sitt liv.

det är klart att vill man sitta ute och sippa på en öl i fint väder och solsken, ja då finns det ju bättre ställen än sverige..

frankrike, holland, tyskland, usa, australien där kan man nog göra en del man inte kan i sverige.

smartast är ju att resa runt och ta det bästa från respektive område, flyttar man permanent finner man snabbt tristess

Jag dricker inte alkohol överhuvudtaget och jag upplever ingen tristess efter fem år, det är individuellt hur man är och vad man vill med sitt liv, du speglade nog mest dig själv i din kommentar

Jag har rest en hel del under mina 40+ år. Under de senaste 3 åren har jag besökt flera länder i Sydamerika. Befinner mig just nu i Cusco, Peru.

Till att börja med så kommer du alltid ha dina tankar/ältande med dig (så klart), hur långt bort du än åker. Men gudarna skall veta att det underlättar att lämna Sverige under vintern. Det är svårt att bli deprimerad här i Cusco , så länge du har sysselsättning/pengar på fickan. Det finns alltid nytt folk att träffa, nu kultur att ta del av och massa spännande platser att besöka.

Hur din tid utomlands blir beror så klart på hur du är som person. Om du mår bra i dig själv, är social och öppensinnad så träffar du nytt folk hela tiden (andra backpackers/resenärer). Stämningen blir genast mer öppen då vi "turister" sitter i samma båt. Jag har svårt att tänka mig att det skulle vara liknande i Stockholm eller i Sverige överlag...?

Om du dock mår allmänt piss och inte bjuder på dig själv så kommer inget av sig självt. Lokalbefolkningen här är minst lika reserverade som svenskar, när det gäller att ta kontakt. Åtminstone med oss "gringos". Det mesta är lite "tuffare" här. Empatin frodas inte direkt. Om du är här utan pengar och kontaktnät så är du nog mer eller mindre rökt.

Nånstans så tror jag att vi har haft det för bekvämt och slappt i Sverige?.. Vilket i sin tur har lett till en otrolig tristess och leda.
Här på torgen dansar ungdomar i grupp tillsammans under kvällarna, ackompanjerat med musik från en simpel bandare. Ungarna leker med varandra. De få lyckligt lottade som har mobiltelefoner stirrar inte ner i dessa 24h om dygnet.

Summas summarum så har jag alltid mått bra när jag varit utomlands, men hamnar ofta i djupa svackor om jag kommer hem till Sverige vintertid. Jag vet inte vad det är. Men redan på Arlanda så känner man tungsinnet krypa en in på skinnet. "Kollektiva energier" är ett fenomen som jag inte känner mig helt främmande inför..


Sverige i ett jämförelseperspektiv med nuvarande Cusco. Självklart subjektivt.

Plus:
- Vi har de absolut vackraste kvinnorna i världen. (Ytligt sett)
- Vi har en otroligt fin natur och Stockholm måste nog vara en av världens vackraste städer? (Lätt att glömma bort).
- Vi har fortfarande ett socialt skyddsnät som andra människor skulle döda för.
- Vi har vatten som vi kan dricka. Vi har även vatten till dusch och toa när det behövs.
- Det luktar inte piss och sopor i vartannat gathörn.
- Hösten!
- Möjligheten till utbildning och våra generösa studiemedel.

Minus:
- Mörkret och kylan (No shit? )
- Svenskar är ett fantastiskt mesigt och hycklande folkslag.
- Vår oerhört generösa flyktingpolitik och den allmänna nedmonteringen av vårt land.
- Feminismen. (Verkar dock vara ett problem i alla västländer?)
- Dyrt som fan med allting.
- Avsaknaden av bra uteliv.
- All vidrig politisk korrekthet. Just här är vi nog världsledande? Här i Cusco tror jag knappast att folk ens vet vad det är för något..
- Den extremt själsdödande 8 - 17-slentrianen.

Ja, jag tror att många människor överlag skulle må bättre av att lämna Sverige i det nuvarande skick som landet befinner sig i.

Har du överhuvudtaget bott utomlands?

Svenska småstäder är det absolut tråkigaste en människa kan uppleva.
Den krypande känslan av depression och rastlöshet som infinner sig och som snabbt övergår till vansinne. Ett vansinne som leder till att man vill ta en ishacka och hugga sig i ögonen.
Det är vad en svensk småstad ger en.

Svenska städer saknar i stort sett historisk arkitektur.
Då allt revs på -60 talet.
Kvar finns stora fyrkantiga kolossor, f.d Domusbutiker.

Hela stadskärnor revs och det lämnande inte bara ett sår städerna, utan även en identitetskris bland dess invånare.

Istället har du dessa sinnessjukt tråkiga tex-mex villor med antingen trädgårdstomtar, adventsljus i april eller massa bilar på gräsmattan.

Du ser inga människor på gatorna, förutom några hazarer i konstiga frisyrer och märkeskläder.

Allt är grått och fuktigt. Lite råkyligt.
Någon tittar ut från sin enplansvilla. Någon tar en promenad med hunden utmed landsvägen.
Allt är tyst, allt är dött.

Svenska städer saknar lokala butiker som med stolthet säljer lokala råvaror.
Vad har du din lokala slaktare?
Osthandlaren som berättar passionerat om sina ostsorter.

Vad finns de lokala restauranger som lagar mat med kärlek?

Vad du har är ett sunkigt ICA med tacos och mellanmjölk med bäst före-datum som redan utgått.

Allt känns blekt, allt känns likadant vart man är i Sverige.

Svenska städer saknar samlingspunkter för dess invånare. Spontana platser där man kan ta en öl efter jobbet.
Den lokala puben i Sverige är ett alkistillhåll.
Vi hade ölstugor, men även dem försvann.
Här ett exempel på en levande skotskt by: spola fram till 4:05!
https://youtu.be/5Kx0C23PzvI

Vädret är skit 10 månader om året. Så utomhusaktiviteter kommer inte på frågan.

Förut fanns det ett lugn och man kunde undkomma blatteinvasionen som våra större städer var infesterade av.

Men allt det är borta nu, nu när även småstäderna drabbats.

Det finns inget, absolut inget som svenska småstäder kan ge en levnadsglad människa.

Vad som var det fina, det unika med Sverige var lugnet, tryggheten, entreprenörsandan, låga skatter(fram till 60-talet) och blonda vackra kvinnor.
Allt detta håller på att försvinna i radande takt.

Men Sverige är inte världens tråkigare land.
Det är Finland.
Tråkigare plats på jorden är svår att finna.

Mina erfarenheter av att bo utomlands har varit nästan odelat positiva. Det finns så många häftiga egenheter, människor och kulturer i världen.

Dock så trivs jag även bra hemma i Sverige. Sverige är bra på sitt sätt.

Visst är Sverige tråkigt, kanske världens tråkigaste land men det är billigt pris för att vara ett av världens pålitligaste länder. Att gå under i Sverige är i princip omöjligt. Du kan åka till vilket land som helst i världen och försöka dig på att satsa allt du äger och har i nåt affärsprojekt. När/om det går under fixar du en biljett till världens tråkigaste land och får bostad, arbete eller bidrag och är en värdefull erfarenhet rikare.

Senast jag var i Barcelona (inte tråkigt) frågade mig en tatuerare om han skulle åka till Sverige och uppleva landet. Jag frågade om han åkte skidor och när han inte gjorde det avrådde jag honom.

Tyskar och danskar gillar Sverige för att det är så tråkigt. På landet är allt tyst ingen kommer och snokar och semestern blir en fullkomlig avkoppling utan häftiga intryck och påträngande människor.

Länge leve tråkigheten!

Bara för att du reser någonstans så upplever du inte hur det är att bo på det ställe du besöker. Att semestra och att leva på en ort är två vitt skilda saker.

Det som gör det mindre tråkigt är att du faktiskt måste kämpa för din överlevnad. I Sverige klarar sig alla oavsett. Du kan bo i egen lägenhet med ett jobb på Ica. Sånt finns inte i världen. Det är det du uppfattar som ”tråkigt”.

Cancer i familjen i exempelvis Indonesien är att hamna på gatan i en låg-mellanklassfamilj.

”life was easy when it was boring” - The Police

Så sant som det är sagt. Det är depression att befinna sig i medelstora svenska städer. Tänk Borås, Falun, Borlänge, hela Småland. Man vissnar för fan.

Vilken nedmontering? Vi har väl aldrig haft det bättre än nu?
På vilket sätt är feminismen ett problem? (att kvinnor och män ska vara jämlika, vad är problemet?)
Och.. på vilket sätt är PK ett problem? (motsatsen är väl laglöshet?)
Just saying
I övrigt håller jag med, jag drar titt som tätt och är bortrest 20% av året, hele semestertiden...

Spenderade ett år utomlands i en by större än Stockholm men bara 2500 människor i närheten. Ca 8000 totalt.

Man måste ju skapa sina egna nöjen, jag hade det fantastiskt och lärde känna många härliga människor. Det mest slående är hur man kan få tiden att gå igenom att helt enkelt sitta på en sten och bara titta.