Alltså själva pulsen och liksom hela livet går så mycket snabbare om man bor i en stor stad i Kina eller som du nu i Hongkong. Och i Hongkong finns ju hela den internationella sfären och expatscenen som är väldigt mycket mer inbjudande än man t.ex. bor i en stad i Sverige och går ut o.s.v. Möjligheterna att hitta på saker känns mer enorma och folk generellt är mer open up i t.ex. i Kina och då speciellt mot utlänningar. I Sverige är det mer vardagstristesen och inte så mycket som händer utan man lunkar på vidare. Sedan är det bara under 3 korta månader som svensken verkligen lever.

Det sociala livet som expat slår helt klart det sociala livet i Sverige och speciellt om man nu har redan bott utomlands länge och kommer tillbaka med ett mycket sämre kontaktnät än tidigare, även fast man har gamla kompisar kvar så är det inte samma sak och man kan rätt snabbt märka att man flytit ifrån varandra. I Sverige tar det betydligt längre tid att bygga upp ett socialt kontaktnät mot om man bor i t.ex. i Kina där man direkt hamnar i en kontext med många andra i samma båt som ensjälv och det finns många gemensamma nämnare som knyter ihop folk men inte bara det men även kineserna är väldigt inbjudande till möten och till sociala kontakter.

Utbudet av restauranger, affärer och nöjen är ju ett skämt i Svenska städer jämfört med de stora kinesiska städerna är också något som gör att man kan känna sig ensammare i Sverige utan denna eviga puls som infinner sig i Kina. Är man i en medelstor stad i Sverige och går ut på en vardagskväll så kan man tro att mänskligheten har dött ut.

Däremot kan jag tänka mig att det är enklare att få ihop livspusslet om man har en familj med barns hobbys, skolor o.s.v. i Sverige än t.ex. i Kina om nu inte en är hemma med barnen.