2015-07-14, 14:40
takeitchill
Ursprungligen postat av kinarolf
Alla går igenom denna process. Först, du har inte upplevt Kina alls, du har som utlänning varit inkapslad på ett universitet, helt avskild och isolerad från verkligheten i Kina. Om du en gång lyckas att kunna leva som andra kineser kommer du att gå igenom detta. Efter två år hatar du allt vad Kina heter. Efter fyra år börjar du fundera, efter sex år börjar du lära dig något, och tycka om din värld. Det är samma sak i alla Asiatiska länder. Mina första sex år var i Japan. Jag kom till Kina första gången på 70 talet. Nu har jag bott här i snart 15 år, jag kan bara inte tänka mig att flytta tillbaka till diktaturen och tvångströjan Sverige.
Tvångströjan i Kina för kineser är ju oerhört mycket mera press än vad man upplever i Sverige. Grejjen är att man som utlänning är man en outsider och blir inte påverkad av denna stress som de kineser som lever i den gör. Däremot att vara utlänning eller en outsider har med både sina fördelar t.ex. den jag just nämnde men även många nackdelar så som att man alltid kommer betraktas just som en outsider. Och då är Kina nog ett svårare land att bli en del av kulturen legalt så att säga jämfört med Korea eller Japan där du får samma rättigheter i princip om du gifter dig med en medborgare. I Kina om du gifter dig får du inte ens jobba på giftermålsvisumet och man får inte ens ett permanent visum.