Chansen/risken att man blir en person som faktiskt blir ihågkommen av världen är tämligen liten samt att det de är ihågkomna för är inte de vardagliga sakerna som vi oroar oss för i onödan.
Ingen minns den där gången Stalin tog tunnelbanan åt fel håll, när Hitler höll ett tal med öppen gylf, när Pol Pot tappade ett paket kondomer i ICA-kassan eller Napoleon inte visste hur man skulle bete sig när man går igenom säkerhetskontrollen på en flygplats, osv osv.

Det är den "lilla oron" som ofta gör att vi avstår från saker.