Svalbard

Svalbard är världens nordligaste plats med en permanent bosättning. Det är ingen stor turistdestination även om turismen så sakta börjar ta fart, kanske beroende på att Norwegian numera flyger direkt från Oslo. De flesta på Svalbard arbetar inom servicesektorn för turism och forskningsverksamheten.

Resa till/från Svalbard
Enklast är Norwegian som flyger tre gånger i veckan från Oslo. Flyget går 09:50 och ska man börja resan från Sverige kan det vara värt att åka dagen innan och övernatta på något av flygplatshotellen i Gardemoen. SAS flyger också från Oslo men med en mellanlandning på Tromsö.

Värt att tänka på är att Svalbard inte ingår i Schengen så det krävs pass för alla utom norrmän som klarar sig med ID-kort.

Jag åkte med Norwegian och både dit och hem var det en splitterny Boeing 737. Tyvärr så ny att de inte hunnit montera in Wifi och internet. Tydligen så görs det av ett företag i Bulgarien i samband med första servicen. Landningen blev intressant då det var orkanvindar men till slut kom vi fram. Från flygplatsen går en buss som stannar vid samtliga hotell, betalning sker ombord med kreditkort eller norska kronor.

Longyearbyen
Tätorten med dryga 2000 invånare ser ganska "skabbig" ut, trähus på pålar som verkar utspridda lite på måfå. Det finns en "shoppinggata" som börjar vid Radisson hotell och sträcker sig några hundra meter. Här ligger de flesta butikerna, posten, apoteket, barer och restauranger. Man lever ganska bekvämt, Wifi finns fritt på de flesta barer och restauranger. Ett litet "systembolag" finns inne i matbutiken där man som turist ska ha med sig pass och flygbiljett för att få handla öl och sprit. Det finns också en ransonering som jag tror är 16 flaskor öl i veckan. Vin har dock inga restriktioner och alla får köpa det som kallas "rimliga mängder". På barer och restauranger finns inga begränsningar.




Svalbard har ingen moms och skatter som tas ut ska stanna på Svalbard. Prisnivån är därför väsentligt lägre än i Norge och något billigare än i Sverige. Utelivet är omfattande och det äts och dricks alla dagar i veckan En av de bättre restaurangerna är Kroa där bordsbokning rekommenderas.

En intressant detalj är att Svalbard inte har någon kriminalitet att tala om. I Longyearbyen finns en fängelsecell som knappt används. En del anser att det beror på att Svalbard saknar bidrag och ekonomiska skyddsnät. Har man inget jobb och saknar resurser att försörja sig själv så blir man helt enkelt deporterad på egen bekostnad. Alla måste ha en fast bostadsadress.

Vad gäller aktiviteter i Longyearbyen så upplevde jag att de var begränsade till mat, dryck och promenader i närområdet. Ska man utanför stadsgränsen så måste man enligt lag vara beväpnad eller ha någon med sig som är beväpnad för att skydda sig mot eventuella isbjörnar. Mycket i Longyearbyen handlar om att vara "det nordligaste": Det nordligaste bryggeriet, den nordligaste tidningen, det nordligaste hotellet.

Barentsburg
Näst största tätorten med cirka 500 invånare är en rysk gruvstad. Barentsburg nås med fartyg och turer går nästan varje dag från Longyearbyen (dock inte på vintern). Själva turen börjar kl 9 och man är inte tillbaka förrän ca kl 18. Då inkluderas också ett besök vid en glaciär och lunch ombord. Fartygen används också av forskare för transporter till olika forskningsstationer.



Först stannar man vid glaciären och med lite tur kan man se olika typer av valar och annat djurliv. Lunchen i sig var inget vidare men de serverar grillat valkött som har en kraftig leversmak. En kul grej är att de fiskar upp över tusen år gammal glaciäris som kan användas i drinkarna.




Väl framme i Barentsburg så är det en kortare sightseeing och sedan får man lite tid för sig själv att gå runt. Byggnaderna är väldigt "sovjetiska" och de personer man träffar ser verkligen inte ut som gruvarbetare, mer som underrättelseofficerare. På hotellet finns en bar där man kan avnjuta öl från Barentsburgs bryggeri samt rysk vodka och öl. Har man en mobiltelefon med sig så "roamar" den till den lokala ryska GSM-masten och samtal räknas som inrikes ryska.








Pyramiden
Förmodligen den mest populära dagsturen är den till ryska spökstaden Pyramiden. Samma sak gäller här som för Barentsburg, avgång kl 9 och tillbaka i Longyearbyen ca kl 18. Även här så stannar man vid en glaciär för att försöka få en glimt av djurliv och framförallt isbjörnar. Jag hade turen att få se en isbjörnshona med unge men det var omöjligt att fotografera den med en mobilkamera p.g.a. avståndet. Bilden på isbjörnen är alltså inte min egen och en påminnelse om att mobilkameror har sina begränsningar. Men en reseberättelse från Svalbard måste ha med en bild på en isbjörn so here you go.



Pyramiden är en övergiven gruvstad och endast 5-6 ryssar är kvar och bor på hotellet. De ägnar sig åt att guida turistgrupper samt att bevaka byggnaderna. När fartyget lagt till så kom en lustigt klädd ryss fram med geväret på axeln. Beväpning gäller här och man får inte avvika från gruppen.



Pyramiden i sig kändes lite kusligt, nästan som alla plötsligt bestämt sig för att i panik lämna staden. Guiden var utmärkt och berättade om livet när staden var aktiv. Han berättade också om livet som de lever nu: Inget internet, ingen mobiltelefontäckning, inga dagstidningar, ingen TV eller radio. Han berättade att det kändes ganska skönt att slippa omvärlden och koncentrera sig på att läsa böcker samt att guida turister några gånger i veckan.




Själva guidningen tar ett par timmar och man får gå in i ett hus som en gång i tiden fungerade som bio, sporthall, bibliotek och nöjescenter. Utanför den byggnaden finns också världen nordligaste byst av Lenin. Guiden förklarade att de vill bevara allt som det var även om sovjetiska detaljer kanske inte anses vara så politiskt korrekt idag. Om man måste välja mellan Barentsburg och Pyramiden så kan jag varmt rekommendera den senare. Inte nog med att man har en chans att se isbjörn så är rundvandringen i spökstaden något som man kommer att minnas.






Den byggnad som vi fick gå in i var som sagt en "nöjeslokal". Här fick vi gå runt själva och utforska alla rum. Jag hade ju lätt kunnat tillbringa timmar här och studera allt som var kvarlämnat. Filmrullar låg på golvet, blommor som fått dö av törst, biblioteket och ett musikrum. Allt kändes verkligen märkligt. Guiden hade svårt att få ut alla från byggnaden, alla ville vara kvar och hitta nya rum att utforska.







Nåja, till slut kunde gruppen samlas och gå genom staden bort mot hotellet. På vägen fick vi se rysk konst och monument. Allt avslutades med att vi fick en halvtimme i hotellbaren för att ta en välbehövlig drink eller kaffe/te. Baren hade givetvis rysk öl och vodka. Hade jag haft mer tid så skulle jag definitivt ätit middag här. Kocken var en ryska av det gamla gardet och jag tvivlar inte på att det skulle blivit en upplevelse.

Hotellen på både Barentsburg och Pyramiden är öppna för turister som vill övernatta. Om jag kommer tillbaka hit så är det något som jag ska göra. Tänk att sitta med ryssar och diskutera över några vodka. Övernattar man på Pyramiden så kan man också hyra en guide för privat visning av byggnader som normalt inte är öppna för turistgrupper.








Summering
Svalbard har inte en så värst utbredd turism. Om man läser tidningen Svalbardposten som kommer en gång i veckan så är det diskussion om hur mycket turism som kan accepteras utan att det påverkar miljön för mycket. Om man verkligen ville ha fler turister så skulle de lätt hitta nya aktiviteter och utflykter som t.ex. besök i Svalbard Global Seed Vault (https://en.wikipedia.org/wiki/Svalbard_Global_Seed_Vault) eller provsmakningar på Svalbards bryggeri.

Det är ett unikt resmål och så långt norrut som man kan komma utan att vara en äventyrare med hundsläde. 78:e breddgraden syd är långt inne på Antarktis och då förstår man hur mycket norrut 78:e breddgraden är. Vädret är oförutsägbart, ena dagen kan det vara stormbyar och regn, nästa dag vindstilla med sol och blå himmel. Vyerna man får se, speciellt på båttripperna är närmast religiösa.