Resstopp i Alsace, av Birgitta och Lars Efraimsson

Vi tog många bilder i Alsace, bilder som jag har försökt lägga in på rätt plats i berättelsen. Jag har inte lyckats med den bedriften. Ni som vill läsa reseberättelsen med bilder kan göra det på länken:
http://www.resejournalen.se/Artikel.aspx?ArtikelId=296

Resstopp i Alsace

På våra bilresor genom Europa har vi vid några tillfällen passerat genom Alsace, den lilla provinsen i Frankrikes nordöstra hörn, nära gränsen till Tyskland. Området är bedårande vackert med böljande slätter, gröna kullar med vinodlingar, pittoreska byar med slott och borgar, allt mot en fond av skogsklädda höjder. Vi blev ganska snart smått förälskade i detta landskap. Av olika anledningar hade vi dock ingen möjlighet att då göra något stopp i vårt resande. Först sommaren 2007, på vår resa från Värmland till vår lilla by S:t Laurent i Camargue, tog vi oss tid att stanna till ett par dagar i denna vackra del av Europa. Emellertid skulle det snart visa sig att två dagar var alldeles för kort tid. Alsace har mycket att erbjuda besökaren. Här skulle man kunna stanna i veckor och ändå inte fånga allt.

Som sagt, vi hann inte se särskilt mycket under vårt korta stopp. Jag och Birgitta vill ändå, med några bilder och lite fakta och kommentarer, dela med oss av det vi ändå upplevde.

Historia
Alsace är på många sätt en unik region. Dess historia är milt sagt skiftande, för att inte säga stormig. Området har ömsom legat under tysk överhöghet, ömsom fransk. Det har historiskt legat i frontlinjen under många krig, nu senast under andra världskriget. Till och med vår egen kung Gustav II Adolf härjade här nere under trettioåriga kriget 1618-1648. Alsace kom slutligen att bli franskt i Versaillesfreden 1919, som avslutade första världskriget. Senare, mellan 1940 och 1944, ockuperades regionen av Tyskland. Den kom dock aldrig att formellt annekteras av tyskarna. I februari 1945, efter Tysklands fall i andra världskriget, blev Alsace en fri, fransk provins.

Alsace, som under tysk överhöghet hette Elsass, har på många sätt påverkats av dess
skiftande tillhörighet. Influenser från tyska och franska sedvänjor och bruk kan tydligt spåras i Alsaces kultur. En spännande och intressant kompott.

Landskap och Klimat
Det som vid mötet med Alsace är mest anslående för en tillfällig besökare är ändå det vackra landskapet, de pittoreska byarna och de böljande vinfälten, precis så som jag beskrivit det här ovan. Till det angenäma hör också att Alsace har ett mycket behagligt klimat. Området ligger i så kallad regnskugga, vilket innebär att årsnederbörden är liten och soltimmarna många; ja, nästan som vid Medelhavet. Allt detta kan Alsace tacka Vogeserbergen för. Bergskedjan ligger som ett band med nord-sydlig sträckning väster om Alsace och skärmar av området från de fuktiga atlantvindarna från väster. Det mesta regnet faller på bergets västsida. Kvar blir bara så mycket som behövs för att bevattna Alsaces vinodlingar och övriga grödor. Utmärkande för klimatet i området är också att höstarna i regel är varma och långa, vilket gynnar vinodlingen.

Flora och fauna
Det varma och torra klimatet och variationen i landskapet med berg- och slättland skapar förutsättningar för en rik flora och fauna. Här i Alsaces små byar ser man ofta storkbon på taken och storkar som spatserar på fälten på jakt efter grodor och annat matnyttigt. Här rör det sig om den vita storken, den som håller till vid människornas bosättningar och är mer sällskaplig av sig. Har man tur kan man här i Alsace även få se den betydligt sällsyntare svarta storken. I motsats till den vita håller den till i de djupa skogarna och undviker på alla vis människan. I Alsace uppges något enstaka par häcka i Vogeserbergen. Den fanns tidigare även hos oss här i Norden och kallades då odinsvalan. Den är i hög grad beroende av våtmarker. Under 1800-talet utdikades stora arealer av sådana marker i Sverige och Norden. Därmed var odinsvalans saga all.

Vid en av våra bensträckarpauser i vårt bilande genom Alsace överraskades jag av att en bönsyrsa parkerat på vår fikakorg. Jag hade inte väntat mig att se en sådan så långt norrut. Den har sin egentliga hemvist betydligt längre söderut; vid Medelhavet. Senare har jag fått veta att bönsyrsan har en nordlig utpost här i uppe i Alsace. Det har väl med det varma klimatet att göra. Bönsyrsan är en märklig varelse på många sätt. Bakom den heliga fasaden - den sitter med frambenen som i bön när den vilar - döljer sig en fruktansvärd dödsmaskin. Den är utrustad med utstuderat perfekta gripklor, vilka kan kastas ut mot ett byte med en hastighet som inte överträffas av någon annan varelse i djurvärlden. Den tar galant byten som är dubbelt så stora som den själv och försmår inte ens sina egna artfränder. Skulle en hane på friarstråt närma sig en hona och utan att bli dödad lyckas komma till, biter den större honan av hans huvud under själva parningsakten och äter upp det med god aptit. Trots detta fortsätter friaren, nu huvudlös, sitt värv i fortplantningens tjänst. Efter akten irrar hanen omkring, som om han letade efter sitt eget huvud. I sin hjälplöshet blir han snabbt ett offer för honan, som äter upp resten av sin friare. För honan är måltiden ett nödvöndigt proteintillskott, som säkrar äggens utveckling. Hanen offrar alltså sitt liv för sin avkomma. Ja, på det här sättet lär det visst gå till. Jag har själv inte sett spektaklet. Visst är naturen grym ibland?

Mat och dryck
Vad hittar vi då för läckerheter på matborden i Alsace, på krogar och på restauranger? Och vad dricker man? Jag, och i viss mån Birgitta, är ju egentligen inte de rätta personerna att informera om mat och dryck. Vi är långtifrån några läckergommar. Jag själv är född och uppvuxen i ett enkelt arbetarhem i Västerdalarna, där maten enbart sågs som ett näringsintag och en förutsättning för att orka arbeta. Här fanns inte ett spår av lyx och finess kring mat och dryck. På kryddhyllan fanns salt och vitpeppar, ibland kanel och kardemumma, det var allt. Alkoholhaltiga drycker var i mitt smått puritanska hem bannlysta. Där fanns inte ens en lättöl. Vårt intresse för mat har väl ökat med åren, och även kunskapen. Och konstigt vore det annars. Vi översvämmas ju numera av matprogram i TV och av litteratur i ämnet. Här har även vårt resande i olika länder betytt en del.

Man brukar säga om maten i Alsace att den är tysk på franskt vis. Som man lätt kan förstå har den påverkats av de bägge länderna, dels genom det geografiska läget och dels utifrån ett historiskt perspektiv. Nationalrätten i regionen är choucroutes garnie, en surkålsgryta med kryddiga korvar och rökt fläsk. Rätten serveras på de flesta krogar i området. En annan lokal rätt är Tarte flambée, en sorts pizza som bakas över öppen eld. Till detta dricker man lämpligen något gott lokalt vin eller ett glas av det inhemska ölet Kronenbuorg. På krogarnas och restaurangernas menyer såg vi ofta Coq au Riesling, en sorts kycklingrätt, Foie gras, gåslever inbakad i något smördegsliknande, Spätzle, alsassisk pasta som serveras till kött eller kyckling. Jag måste tyvärr erkänna att vi vågade oss inte på någon av dessa maträtter vid vårt korta besök i Alsace. Det får bli nästa gång vi stannar här, då förhoppningsvis under ett längre stopp.

Om Alsaces viner finns egentligen mycket att berätta. Vi kommer bara att ytterst summariskt beröra dem. Birgitta och jag är ju inga vinkännare.

Det milda och soliga klimatet är kanske huvudförutsättningen för den omfattande vinodlingen i Alsaceregionen. Sommarklimatet påminner i viss mån om medelhavsområdets. Vintrarna, däremot, är naturligt nog betydligt kallare. Lagom nederbörd och långa, varma höstar är två andra komponenter som har betydelse. De långa höstarna gör att druvornas mognadsprocess fortskrider långsamt och på ett kontrollerat sätt. Alsaceregionen står för den största produktionen av vin i hela Frankrike, sett till arealen. Vinet har, trots den stora produktionen, genomgående en hög och jämn kvalité.

Jordmånen har också stor betydelse och påverkar i hög grad vinets kvalité. Regionen äger ett brett spektrum av jordar, från bördiga kalkleror till mager kiselsand. Vinets karaktär skiftar beroende på jordlagrets egenskaper på just den lokal där det odlas.

De druvsorter som används vid vinodlingen här i Alsace är i stort de samma som brukas i tysk odling. Vanliga sorter är Riesling, Sylvaner, Muscat och Pinot Gris. Trots likheten i valet av druvor finns en klar skillnad vinerna emellan. I Alsace låter man druvorna jäsa längre, vilket gör att vinet blir något starkare än det tyska. Alsacevinet lämpar sig därigenom bättre som mat- och aperitifvin, medan det tyska passar bättre som sällskapsvin. En annan liten skillnad är att Alsacevinerna får sina namn efter den druvsort de är tillverkade av. I övriga delar av Frankrike benämns vinet efter den ort de kommer ifrån.

Turism i Alsace
Vinet är med all säkerhet den största enskilda inkomstkällan i regionen. På senare år har turismen kommit allt starkare. Det är inte bara vi som upptäckt Alsace. Varje år kommer mängder med turister hit för att bland annat cykla på de många vinlederna. Från cykelsadeln kommer man nära verksamheten och det vackra landskapet.

Vid vårt korta besök i Alsace bodde vi på hotell La Villa du Meunier i den lilla byn Ensisheim ett par mil söder om Colmar. Hotellet var nybyggt och mycket vackert med gavelspetsar av korsvirke, som de flesta byggnaderna i byn. Hotellet omgavs av stora stensatta ytor runt en damm, vars vattenyta speglade hotellets fasad på ett fint sätt. Hotellets restaurang hade många tysk-franska maträtter på menyn. På kvällen när vi anlände gick vi ner till restaurangen och åt en väl tilltagen Wienerschnitzel och till den husets vin. Av den stadiga måltiden blev vi rejält sömniga och orkade inget annat än att gå till sängs, trötta efter många mil på tyska autobahn. Efter en natt med välbehövlig sömn tog vi ganska tidigt på morgonen trappan ner till frukostserveringen. Frukostbuffén på hotellet visade sig vara en riktig höjdare. Sällan har vi skådat en buffé med så många och så skiftande rätter. Det tyska inflytandet var här ganska uppenbart. De franska frukostarna har vi upplevt som ganska snålt tilltagna; kaffe/te och bröd med marmelad. Det brukar vara allt. Efter frukosten kom hotellets värdinna fram till oss och ville veta vad vi tyckte om hotellet. Hon hade precis öppnat hotellverksamheten och ville väl, i reklamsyfte, ha vårt utlåtande. Vi kunde inte annat än sätta högsta betyg.

Sevärdheter
Alsace har gott om sevärdheter som man nog inte bör missa om man, i motsats till oss, har tid på sig. Vi hann bara besöka Albert Schweitzer-muséet vid vårt korta besök. Här är några:

Strasbourg är regionstad och administrativt centrum för Alsaceregionen. Staden är, sedan Europaunionen startade, säte för EU-parlamentet. I Strasbourg finns en mängd muséer och andra sevärdheter. Av dessa är kanske katedralen den som mest imponerar på besökaren. Den har en enorm tornspira som syns långt utanför staden. Den har också en jättestor astronomisk klocka, vars klang ljuder över staden klockan 12.30 varje dag. Bygget av katedralen påbörjades redan på 1000-talet och pågick ända fram till 1400-talet.

Dominikanerklostret i Colmar. Här finns delar av gotikens mest intressanta konst samt skulpturer från medeltiden och renässansen.

Staden Mulhouse på gränsen mellan Frankrike och Tyskland. Här finns bland andra automobil- och järnvägsmuséum, brandmansmuséum, elektricitetsmuséum och textiltrycksmuséum.

Inte långt från Colmar ligger Kaysersberg, en pittoresk liten stad med gamla korsvirkeshus i en vacker omgivning. Här föddes Albert Schweitzer, en av sin tids kanske största förgrundsgestalter. Han var professor och doktor i teologi, filosofi och medicin och tillika en mycket framstående organist och kännare av Johann Sebastian Bachs orgelverk. Som konsertorganist och Bachtolkare spelade han på de flesta av Europas stora konserthus. År 1913 lämnade han Frankrike för Afrika och verkade där som missionär i nuvarande Gabon i Franska Ekvatorialafrika. Som utbildad läkare värnade han om de sjuka och fattiga och grundade på eget initiativ det tropiska sjukhuset i Lambaréné. Albert Schweitzer fick Nobels Fredspris 1952. I Kaysersberg finns ett museum till minne av stadens stora son.

Det här var vår lilla berättelse från vårt korta besök i Alsace. Vi kommer garanterat att återvända dit vad det lider. Alsace blir då vårt slutmål, där vi kommer att stanna kanske ett par veckor. Här är ett landskap och en miljö i övrigt som i mångt och mycket påminner om Sydfrankrike, fast betydligt närmare.

Till er som läser den här artikeln vill vi säga: Har ni vägarna förbi på er resa till Medelhavet, gör då som vi, stanna till ett par dagar i det vackra Alsace. Ni kommer inte att ångra er.