Är det någon som känner likadant?
Hur löser ni problemet?

Funderar på att lämna allt för att starta om där klimat, människor och kultur passar mig bättre. Att hitta ett sätt där man lever och inte är levande död.
Tänker mig något i stil med sydost Asien, trevliga människor, härligt klimat året om och människor som inte har som öppningsreplik: Var jobbar du då?

Jag drar nu, vart drar du?

Har redan stuckit för länge sedan.
Dock märker man att det ofta blir samma vardag vart du än förflyttar dig, du måste ha pengar väl?
Alltså blir det jobb, komma hem, äta, sova, jobb o.s.v. och hjulet snurrar igen.
Drömmen hade dock varit att bosätta sig på en öde ö ute i söderhavet och tagit det lugnt, men jag antar att man förmodligen tröttnar på det också.

Men testa ska du absolut göra, även om det inte blir som du trodde så får du förmodligen nya drömmar eller planer efter det. Ifall sticka iväg är det du vill göra just nu, tveka inte.

Så här brukar jag känna när jag varit på semester och skall börja jobba igen, men det brukar gå över.
Men, skall man byta liv här hemma så kan man ju lika gärna göra det utomlands och få lite trevligare väder. Håller med om att Sverige och svenskar är jävligt tråkigt i många avseenden.
Jag kan tänka mig en kåk vid en medelhavsstrand någonstans, träffa vänner barfota på stranden istället för här inomhus vid middagsbordet i svinkalla Sverige. Man får ju för f-n gå in på kvällen mitt i sommaren oxå.
Och så mentaliteten : Man skall visa pengar och status man inte har för folk som man inte känner och inte bryr sig...

Jag drar till Nya Zeeland i December, har väl som mål att avsäga mig allt gammalt jag samlat på mig och blivit itutad. Får se vad som händer och vart man hamnar, bara det inte är detta livet!

Vart drog du???

Äh, accept life och njut av resandet då du kan. Njut av din flickvän, din familj, dina barn, dina föräldrar, dina vänner. Sverige har liksom du säger blivit kallt, och du är lika mycket en del av det. Fly gör man om man är feg. Väx upp och njut av livet - se sakerna runtomkring dig som du aldrig gjort förut.

Om du ska ut och resa, så gör det. Det är nyttigt. Dra åt helvete i fem månader eller så, det är sunt för kropp och själ. Efter det kanske du värdesätter din vardag och den lyx dina nära och kära delger dig. Det finns inget bättre att bli älskad på samma sätt som du älskar.

För mig hör det till vardagen att resa, har varit i 50 länder ganska exakt, men det finns inget som går upp emot att vara med familjen - det slår allt.

Det är din livssyn. Människor finner mening med olika saker i livet, och det ena utesluter inte det andra. Varför kan man inte finna kärlek på andra platser i olika former. Sluta ruta in kärlek som kärnfamiljen!

Och att resa i jobbet (antagande) är väl inte riktigt samma sak?

Jag står fast vid vad jag säger. För mig är det denna syn på livet som är just det som gör Sverige kallt. Det som skapar feghet och dekadens. Nej, det är en livsåskådning som ska ifrågasättas.

Ditt antagande är väldigt felaktigt. Jag är student och reser för det blotta nöjets skull och för att studera kulturer. Senast var jag i Etiopien i en månad.

Hur kan det skapa feghet och kyla när man inser att man bara sätter gränser för sig själv när man låser in sig? Är det inte ett frigörande att se världen för vad den verkligen är? Så att man kan ta avstånd från det, se saker utifrån och sen vara helt fri i sinnet från fördomar? Som sagt så finner varje människa mening med olika saker. Jag har aldrig varit någon familjemänniska och jag vet inte om jag kommer bli det heller.

Då ber jag om ursäkt för mitt antagande.

Peace

Det som äcklar mig är den hyckleri ni utstrålar. Du säger att man "låser in sig själv" och att det är *ni* som ser "världen för vad den är". Denna irrationella och totalt omoget märkliga bild av världen visar enbart bara på hur lite erfarenhet ni har av livet och av er själva. Du talar om att friheten från fördomar, i inlägget antog du att jag reser i jobbet och därmed inte upptäcker resande på samma vis som du reser. Nej, det äcklar mig.

Vad som äcklar mig desto mer är att jag hade precis samma livsåskådning som er tidigare. Jag begav mig ut på vägarna och upptäckte tre saker:
1. Jag saknade min familj.
2. Min världsbild som du delgivit var skapad av den lyx som finns i Sverige.
3. Jag ville vara en del av världen, inte en åskådare av världen.

Jag ser ingen anledning till att berätta.för andra.hur de.ska leva.sitt liv då. Låt oss upptäcka livet som du har gjort då? Det verkar ha gjort dig lycklig...