2018-10-10, 13:48
Ursprungligen postat av Ronnyjonsson
Jag sökte precis på "resa ensam" på flashback. Hittade några trådar med oroliga själar som undrade om de skulle våga resa själva och alla svar de fick var "Självklart!", "Du kommer träffa massa människor!", "Åk! Bara att börja snacka med någon, folk är mycket mer sociala utomlands."

Jag är rätt social av mig och behöver mänsklig kontakt varje dag. Jag är inte blyg, men det är inte så att jag stormar fram till okänt folk heller, iaf inte om jag inte tagit en öl eller två.

Frågan är nu: Är jag den ende som nästan gått sönder av att resa på egen hand? Behöva käka varenda måltid själv. Hamna på ett hostel och inte hitta någon att snacka med. Känna att man inte får riktig kontakt med människorna man träffar utan att det stannar vid några ytliga fraser. Uppleva något storslaget, men bara bli mer deppig för att man inte har någon att dela det med. Ligga själv på en strand eller gå i ett folkmyller och känna sig som den ensammaste människan i världen. Vakna själv på ett hotellrum och bara längta hem till vänner och tryggheten.

På riktigt 98 % av svaren i dessa trådar är folk som säger att det är kanon och totalt oproblematiskt att resa själv, vare sig personen ska till Thailand, London eller Grönland. Hur kan ni vara så positiva? Är jag så jäkla unik som ogillar det? Mitt råd till folk som funderar på att resa ensamma skulle vara "Om du inte är okej med att vara ensam riktigt långa perioder, inte är ett extrovert socialt geni, eller är en het tjej som folk ständigt söker kontakt med, så stanna hemma.


Jag förstår inte vad du pratar om. Det är kanon att resa ensam. Man kan bestämma själv, och såvida man inte har någon diagnos, så är det hur lätt som helst att få nya kontakter.