Här kommer sista reseberättelsen:

Hallojs!

Jag vaknar upp med snustorr mun och huvudvärk. När jag sätter mig upp känner jag ett lätt illamående. Är jag bakfull frågar jag mig. Jag är törstig som en kamel men vattnet räcker knappt till att borsta tänderna med. Jag konstaterar att jag är bakfull. Hur fan gick det till?

När jag borstar tänderna så försöker jag rekapitulera gårdagskvällen. Jag kommer ihåg att jag satt med den där tråkiga tyskan som såg ut som en karaktär från en Wagner-opera, vilket var lite ironiskt då hon var operafantast. Hon berättade om vilka operahus hon besökt på ett detaljrikt och redovisande sätt.

Så kommer minnesbilderna. Oh my god! Jag tittar mig själv i spegeln och säger: -" Nu skärper du dig Supersmurfen, är det förstått?"

-"Sir, yes sir!"

-"Bullshit I can't hear you. Sound off like you got a pair!"

-"SIR, YES SIR!"

Hade jag inte gjort en anteckning till mig själv att inte följa varje infall som min virriga hjärna producerar?

Det värsta är att de flesta anställda på hotellet är inblandade i den här soppan, från deskman, kockar, servitörer, hovmästare etc Till och med ägaren av hotellet är högst inblandad!

Jag vill inte träffa nån av personalen så jag går och käkar frukost på det intilliggande hotellet. Jag beställer curd med cornflakes, toast, kaffe och vatten ("Big bottle please!").

Likt en powerpoint-presentation så delger min hjärna mig minnesbild efter minnesbild.

Här är en bild på handskakningssituationen. Oh my god! Next slide please. Här äntrar Supersmurfen scenen. Åh fy fan! Next slide please. Här är fotgraferingssituationen. Helvete, sluta plåga mig med mina dumheter.

Den indolenta sevitören tar god tid på sig, när han kommer så rycker jag flaskan ur hans hand och dricker halva i ett svep. Jag sitter på cafet tills min inre powerpoint-presentation gett mig ett sammanhängande händelseförlopp av gårdagskvällen.

Jag hade planerat att gå och shoppa i det livfulla gränderna. Känner att jag inte orkar med så mycket stimuli men beslutar mig att göra det ändå av nån slags luthersk anledning.

När jag är vid klocktornet så får hovmästaren syn på mig. Han kommer fram med ett stort leende och frågar mig:

-"Are you going to the village?

-"Village?" Säger jag oförstående

-"Yes the village"

Nu kommer jag ihåg, tydligen en minnesbild som inte fick plats i powerpoint-presentationen.

-"When?" Frågar jag.

-"We can go now"

-" Oh, I can't go now, I have lots of things to do, maybe later" ljög jag.

-"Ok, maybe later"

Jag flanerar planlöst omkring på marknaden. Jag beslutar mig att gå så långt marknadsgatan sträcker sig. Efter att tag tar marknaden slut och det finns bara enstaka butiker. En unge ser att jag har en kamera, han säger: "Please take picture". Jag struntar i det, tänker att han vill ha pengar.Jag går vidare, ser en fin byggnad och tar upp kameran och blir omringad av ungar som oavbrutet skriker "Please take picture". Min solstekta hjärna orkar inte stå emot, så jag tar ett kort, tänker att jag får väl ge en rupie eller två för att bli av med dem. När jag tagit kortet så försvinner ungarna lika fort som de kom. Mycket märkligt beteende.

Jag går in i en kryddbutik som visar sig samtidigt vara ägarens bostad. Ägaren tillverkar kryddblandningarna och frugan säljer dem. Farmor och barnen ligger på en madrass i rum som är illa dolt av ett skynke. De verkar slötitta på nån indisk såpa. Frugan börjar visa mig kryddorna, berättar att vissa är bra för matsmältningen, hyn, blodtrycket osv Hon bjuder på chai, säger att det är viktigt att koka upp mjölken fem gånger, efersom det står så i veda-skrifterna. Jag köper lite kryddor. Hon ger sitt visitkort, hon vill att jag mailar en bild på mitt kök och de kök som kryddorna kommer att användas i. Hon gillar att se bilder på utländska kök säger hon. Hennes kök är praktiskt men inte vackert konstaterar jag. Hon ger mig lite rökelse som bonus. Hon säger med rörd röst att när jag kommer så kan jag tända rökelsen och be till mina gudar om en bättre värld för alla människor, så ska hon också göra det här hemma i Indien. Stämmningen är lite annorlunda än vid ett avslutat köp i en kryddbod i Sverige. Jag känner att det inte passar sig att informera henne att jag är ateist eller rättare sagt antiteist, begreppet som Christopher Hitchens myntat.

Jag går ut ur butiken för att köpa lite street-food. Snubblar på ett litet stånd som säljer omeletter. Ägaren berättar att han gjort omeletter på samma ställe sedan -74. Lonely planet nämnde hans ställe -99, sen dess har hans affärer gått lysande. Han har öppnat upp ett nytt stånd och ett litet internetcafe. Omeletterna var suveräna! Övning ger färdighet!

När jag kommer hem så rekapitulerar jag mina två första dygn i Jodhpur. Jag åkte som sagt bil från Uidapur. Det var trevligt att se hur landskapet skiftade. I bergen var det bördigt och frodigt, med terassodlingar som sträckte sig långt ner i dalarna. När vi kommer ner på låglandet så övergår det till stäpplandskap.

När jag kommer till hotellet så visar det sig att det har en av Jodhpurs bästa vegetariska restauranger. Rummet har AC, kyl, TV och både dush och badkar. Jag äter en palak paneer på rooftop-restaurangen. Fortet är upplyst på kvällen, känns nästan som fortet svävar över staden.

Dan efter så går jag till ett hotell där turisbussarna utgår ifrån. Jag hade tydligen precis missat en buss, så snubben frågar om jag vill ha privatchaufför som kan köra runt mig till de olika sevärdigheterna. Det vill jag, det är ju så jag jobbar när jag backpackar.

På kvällen snackar jag med en tråkig tyska. Hon åker med en grupp. Det tycker hon är bra eftersom den är så bra organiserad. Hon gillar när saker och ting är organiserade.

När hon äntligen går så frågar en av kyparna om jag vill hänga med på fest. Jag är tveksam men då blandar sig hovmästaren i diskussionen och meddelar att hela personalstyrkan ska åka så köket kommer stängas, så om jag inte vill gå och lägga mig så kan jag lika gärna haka på. Jag hakar på. Halva personalstyrkan i en tuc-tuc, jag och två kypare på en motorcykel, i full careta genom den mörka staden. Vi kommer fram till ett fint hotell som verkar var utsmyckat. När jag kommer in så ser jag fint uppklädda människor och en stor scen med massa stolsrader framför där det satt massa människor. Min utstyrsel för kvällen är ett par skitiga jeans och en svettig t-shirt. Jag frågade hovmästaren vad det var för tillställning. Han svarade att det var hotellägarens sons bröllop. Wow! Nu kände jag mig malplace!

Fortsättning:

Brudparet sitter på en scen och fullt med folk sitter och tittar på dem. Jag sätter mig och glor eftersom det verkar vara det alla andra gör. Jag pratar med tjejen som satt bredvid mig, hon sa att hon pluggar på buisnees school och blir färdig om två år. Hennes engelska är brittisk med bara en svag antydning av en indisk accent. Jag frågar om hon varit i England. Det hade hon inte, hon förklarar att många lärare och studenter på hennes skola är från england och hon har lätt att bli influerade av dem. Jag frågar vad hon ska göra om två år. Förhoppningsvis det där svarar hon och pekar mot scenen. Målinriktad tjej, trodde hon skulle ha svarat investment banking eller dylikt.

Kyparen från hotellet kommer fram och undrar om jag vill ha nåt att äta men jag är mätt. Något att dricka? Ja, en öl kanske. Tydligen var det ett alkoholfritt bröllop men kyparen hoppade på sin motorcykel och skulle lösa situationen. När han kom åter så fick vi dricka rom och öl utanför hotellet. Alla ville skåla med mig, kyparen, deskman och hotellägaren. När vi kom in igen så var det dags för en handskakningceremoni, där gästerna gick upp på scen och skakade hand med brudparet och lämnade över pengar. Hovmästaren sa att jag skulle gå upp. Jag sa att jag inte känner mig ordentlig klädd för den proceduren. Kyparen och hovmästaren drog mig till scenen och det var bara att gå upp och skaka hand med brudgummen och ge honom 1000 rupie.

Jag blev presenterad för en massa släktningar och alla var vänliga trots min utstyrel. Då och då gick jag och kyparen och hovmästaren och drack alkohol.

Efter ett tag så togs det kort på brudparet. De samlade den närmaste familjen runt brudparet och tog några kort. Sen sa hovmästaren att de ville ha upp mig på scenen igen. Jag skulle stå bakom brudparet så mitt huvud stack upp emellan deras stolar. Jag gjorde som de sa men det känns ju konstigt att jag ska vara med på ett bröllopsfoto med den närmsta släkten.

Hotellägaren gick ut och drack rom med mig. En del gäster gick hem och eftersom vi stod vid utgången så skakade de hand med honom och sa väl något i stil med "Vad vackert bröllop". Jag stod några meter ifrån hotellägaren, blev mycket förvånad att de hemgående gästerna gick till mig också och skakade hand.

Hovmästaren kommer ut, han är sugen på rom. Frågar om jag ska göra nåt speciellt de resterande dagarna jag har i Jodhpur. Svarar honom att jag ska eventuellt dra till Osyian. Han börja snacka om att han kan dra med mig till hans by. Han berättar livfullt om alla hans släktningar osv Jag säger att jag ska tänka över saken.

Jag börjar bli rätt onykter så jag meddelar alla att jag ska åka hem. Kyparen säger att han ska skjutsa hem mig på sin motorcykel. Jag är rätt tveksam till förslaget, påpekar att vi båda är rätt onyktra. Hovmästaren säger att det är lugnt, eftersom kyparens morbror "is a high comissioner". Det avgjorde tydligen saken.

När vi kört en bit så stannade kyparen på en bro, sa att vi skulle ha en ölpaus. Han drack och rökte. Höll sin hand på min axel. Det var andra som hängde på bron. Plötsligt så börjar en kille prata med kyparen från andra sidan bron. Det snackade ett tag. Folk som kände kyparen hälsade på honom. Då fattade jag vad han gjorde, han visade upp sin nya polare från Sverige.

Har just nu kommit till Bikaner. Åkte tåg från Jodhpur, andraklass. Nä, skämtade bara Luftkonditionerad bil, givetvis.

När jag åkte bilen och tittade tillbaks på bröllopshistorien så fattar jag inte min ruelse som jag hade dagen efter bröllopet, berodde väl mest på romen. Ångrar att jag inte hängde med hovmästaren till hans by.

Säger till mig själv:"Supersmurfen, nu river du sönder den där anteckningen till dig själv, är det förstått?"

-"Sir, yes sir!"

-"Bullshit I can't hear you. Sound off like you got a pair!"

-"SIR, YES SIR!"

ps. Remember don't be a balti!

Haha strålande berättelser med skön berättarstil. Riktigt uppskattat!

Blir riktigt intresserad av att göra en resa också. Det här var alltså från din månad i Indien förra året? Vad är det för resa du åtagit dig nu då?

Hur mycket av din budget på trettio tusen gick åt? Av vad jag sett verkar många ha en betydligt tightare budget när de åker till Indien.

Skulle du kunna sammanställa några egna grundläggande generella tips baserat på dina erfarenheter som turist?

Tack!

Jag funderar på Indien igen, vara där i sex-åtta veckor i jan-feb nästa år. Vill se Varanasi, gärna återvända till Uidapur och Jodhpur för att sedan åka ner till Mumbai, Goa, Kerala och Lackaviderna.

Jag gjorde av med 15 000, största delen gick till taxiresorna genom hela Rajastahn och två halvlyxiga hotellrum (tror de kostade 500kr natten men det var stor flatscreen, filmkanaler, pool, stor balkong etc).

Ett bra tips är att läsa på lite, inte bara i Lonely Planet utan även på wikitravel eftersom den senare är uppdaterad.

Beställ tågbiljetter i förväg på Internet. Den svenska tjejen jag träffade i Uidapur hade gjort det. Hon hade två biljetter från varje destination som hon kom till dvs när hon kom till Jaipur så hade hon redan en biljett Jaipur-Uidapur och en biljett Jaipur-Agra. När hon väl var i Jaipur så kunde hon välja vart hon skulle åka. Det blev nog en helvetes många biljetter men bra mkt billigare än mina taxiresor.

Ta det lugnt, är det trevligt på ett ställe så ska du stanna där. Var en Lazy Traveller!

Ät streetfood, gott, billigt och man blir inte sjuk av det (tror jag, mest pga av omsättningen och att de ofta friterar maten).

När du är New Delhi, eller nån annan storstad så ta det lugnt i början. Det är så många intryck så man blir förvirrad och ett lättare byte för alla "hjälpsamma" skojare.

Lyxa till det kostar inte så mycket men sån lyx kan du inte få i Sverige. Jag lyxade till det och drack en drink på Polo bar i Jaipur, småsnackade med Tom Wilkinson, http://sv.wikipedia.org/wiki/Tom_Wilkinson

Säg nej, nej och nej till alla som försöker lura dig.

Ha bra skor med dig och loperamid, resorb. Övriga medikamenter finns på apoteken. Jag var med om att loperamid var utsålt på apoteket på New Delhis flygplats. Lagom kul!:'(

Om det är en Indier som bjuder hem dig, så ta chansen! Ångrar fortfarande att jag inte hängde med den 60-åriga hovmästaren till hans hemby. Träffade en svensk snubbe i 50-års åldern som tog kort på dansare från Rajasthan som kände honom, han sa att de var väldigt gästvänliga.

Nåvä, det var allt jag kom på i en hast, övriga Indienkännare på detta forum kan gärna lägga till något.

Kan rekommendera Andamanerna istället för Lackadiverna, minst lika vackert, otroligt mycket billigare!

Härliga histrorier Ska försöka mig på något liknande. Tänkte försöka göra rutten mumbai--Kerela--Goa på 3 veckor nu i november. Ska bli jävligt spännande!

Glöm inte att svänga förbi Wardha eller Nagpur när du ändå är i Maharastra. Jag bjuder på en drink.

Hoppas du inte tar detta på fel sätt men du känns väldigt ny i ditt resande. Jag och en vän bodde också i Paharganj. Enda scamen jag gick på där var att köpa piratcigg som smakade skit och enda orsaken till det var att jag hade slut och klockan var väl runt två på natten.

Vidare besökte vi Delhislum och hade väldigt roligt, kom väl hem runt tretiden på natten. Vi gick rakt igenom hela Paharganj, mitt i natten, sovande hundar, människor, andra djur överallt! Men läskigt, nej.

Ang biljetter till tåg kan det vara värt att boka i förväg här i Sverige. Men det går mycket bra att skaffa där. Det finns något som heter Tourist Quota vilket är reserverade biljetter för just utländska turister. Vi köpte våra tågbiljetter på stationen i ND. Vi besökte Connaught place för andra skäl, men det var ju sämsta stället någonsin. Tänk er en underjordisk marknad med piratkopior i 80% luftfuktighet och 45-50 grader varmt. Inget ställe man köper tågbiljetter på iaf. Om du har några frågor så tveka inte att pma, Indien och Nepal har blivit mina absoluta favoritdestinationer i mitt resande!

Hela Palika Bazaar och Pahar är ju en stor jävla scam, inget man kommer ifrån

Riktigt intressant och rolig berättelse supersmurfen!