Tanken slog mig hur japanska turister brukar vara.


De ser oss som en freakshow väl.

(På Sverige stämmer det ju, men jag tänkte på väst världen överlag)

Jag har redan skrivit vad du ska göra. Om det delades ut kaffe till alla utom mig hade jag tagit hans kopp. Vad ska han göra? Det är svårt att förklara för någon som är så totalt testikellös men jag kan garantera dig att det finns inte på kartan att någon asiatisk halvportion hade förvägrat mig kaffe. Förstår du?

Gjorde nyligen ett arbete om Japan och deras effektivitet. Det visade sig att Japaner var en av de som var minst effektiva faktiskt. De värderar hårt arbete men skiter i att få grejer gjorda. Som TS skriver så förväntas man göra övertid, även om man inte gör något speciellt. På det sättet är Japaner värdelösa

Själv bor jag i Vietnam och gjort i 10 månader. Vietnameser är ju också hjärndöda som de flesta asiatiska folk men helt klart inte lika lömska och äckliga som japanerna.

Vad är det med svensken att bli så jävla illamående med att folk ''stirrar''?

Kan slå vad om att 98 av japsen (brudarna) blir till sig i trosorna när de får se en vit man som är över 160 centimeter.

Tjänar du bra stålar med tanke på hur hårt du faktiskt jobbar? Hur är levnadsstandarden generellt för de som jobbar arslet av sig?

Har du varit på host-klubb? Släpper bordeller eller semibordeller in västerlänningar utan japanskt sällskap?

Vad jag förstår är detta nån typ av bordell där hosts (om vi säger det är tjejer) har betalt för att spela vanliga nattklubbsbesökare och hänga med de manliga gästerna. Hört om supernischade rollspelsvarianter där miljön kan vara uppbyggd för att efterlikna en tunnelbana, där männen då kan få utlopp för sina fantasier och gå och tafsa på tjejerna haha. Finns även hostklubbar för kvinnor där hostsen alltså är män. Den typiska kvinnliga besökaren är då tjej som själv är prosituterad men alltså är där på sin fritid för att hänga med manliga prostituerade!

Väldigt intressant läsning.

Jag har en vän som bott i Japan ett tag nu. Hennes japanska pojkvän har friat och de ska gifta sig efter att ha känt varann ca ett års tid. Planen är att eventuella framtida barn kommer att växa upp här hemma i Sverige (båda lär vara överens om detta), men att de först ska bo några år till i Japan. Hur tror du detta kommer funka, om du tänker rent generellt med en västerländsk feministisk ung kvinna + en average japansk ung man? Personligen tror jag att min vän är något förblindad av kärlek, och inte ser eventuella framtida problem. För henne är det t.ex självklart att kvinnan har jobb och karriär, att mannen också ska sköta hemmet och barnen tillsammans med henne o.s.v. Det lilla jag vet om japaner säger mig att de kanske inte riktigt har samma syn på saker och ting..

Är inte den traditionellt svenska kulturen, o den japanska, på många sätt väldigt lika?

Båda länderna var förr förknippade med god arbetsmoral, hög kvalitet, stolthet hos arbetare, och introverthet o artighet. Svenskar hade hembränt, japaner hade sake. Men idag är ju detta egenskaper som japanerna fortfarande har, men svenskarna förlorar i takt med att gamla svenskar går i pension o dör o massimporten av främmande kultur från oproduktiva dåliga länder.

Jag beundrar japaner på många sätt. Men deras stolthet, rädsla att förlora sin heder, tror jag de skulle tjäna på att slipa ned en aning. Min personliga åsikt.

Är lite nyfiken, är det verkligen samma situation i hela landet? Skapligt isolerade Sapporo är samma sak som Kyoto, Tokyo etc?


En annan fundering jag har; om du zoomar ut lite, tror du inte det att det du upplever också fungerar som en förklaringsmodell till varför Japan är så blomstrande och välfungerande? De har ingen invandring, de förhållandevis få icke-japaner som befinner sig i landet måste göra vettiga saker såsom jobba/studera etc. Om de håller sig till sina egna så behåller den en väl fungerande struktur etc.

Visst det kanske blir tråkigt för dig men för dom funkar det bevisligen.

Jag har en del tatueringar och har bott i Japan några år. Det går alltid att hitta sentou där även tatuerade är välkomna och min erfarenhet är det nästan aldrig är något problem på kurorterna. Har funkat bra både i Gero och ett stölle utanför Asahikawa på Hokkaido (kommer aldrig ihåg namnet, men de har ett jävla högt vattenfall i dalen man kör igenom för att komma dit). På ett hotell i Takayama funkade det inte med tatueringar så där fick jag och frun boka privat bad. Inte helt fel det heller dock...
En gång har jag blivit ombedd att inte komma tillbaka efter att ha badat på ett sentou på grund av tatueringarna och en gång blev jag ombedd att gå mitt i "badet" (hann bara till hårtvätten). De hade bara skrivit med kanji och hade inte de där tjusiga skyltarna med en gubbe med kryss över så varken jag en polaren fattade att det inte gick. Hanhade dessutom varit där tidigare med entatuerad utlänning utan problem, men jag har en del på,överkroppen som nog syntes lite för mycket.

Det där med kroppshåret har jag faktiskt aldrig hört för. Rätt flummigt.

I övrigt håller jag rätt mycket med om vad du skriver. De är svåra som fan att ha att göra med och framförallt männen skulle jag säga. Blev kompis med en kvinna jag jobbade tillsammans med på en nivå som jag absolut skulle säga var samma som en mycket god jobbarkompisrelation i Sverige. Träffades ibland och gjorde grejer med barnen och sånt. Saknar henne lite faktiskt efter att återvänt till Sverige.
Arbetslivet är ett skämt. Helt obegripligt att folk finner sig att bli behandlade som livegna och aldrig någonsin får lönehöjningar och sånt. Mannen till en annan kollega har ett fint jobb på något kosmetikaföretag och han hade inte fått en enda lönehöjning på tio år...
Jag hade det ganska bra på jobbet, men tjänade inte tillräckligt för att vara ensam familjeförsörjare. Undervisade i engelska på en liten skola (ingen kedja) och fick styra mycket själv. Såkkart många sönderstressade barn vilket inte är kul att se, men vi hade långa pass och därmed möjlighet att höllamett vettigt tempo och klämma in en hel del kul grejer. Någon semester hade jag inte alls, men vhefennvar schysst och bjöd på några lediga dagar när det verkligen behövdes. Skit att inte ha några rättigheter dock utan vara tvungen att hoppas på vänlighet. Man skall fan inte behöva tacka för att få vara lite ledig.

Jag har två barn som har gått på förskolan (youchien för er som vet vad et är) och det var riktigt bra. Många säger att skolan är bra så länge barnen är små, först fyra-fem åren eller så, men sen blir det en jävla hets och helt sjuk press även på barnen att de skall prestera. Så skall inte mina barn ha det, så vi väljer Sverige istället.

Det gick en jävligt bra tv-serie i Japan förmnågra år sen om disfunktionella familjer, såg du den?
Har tappat namnet tyvärr... TV är annars det jag skulle säga är bäst i Japan i förhållande till Sverige. Maten är såklart bra också, men det går att styra upp även här. Svensk TV är ett skämt och japansk är briljant.

Får hon med honom till Sveige går det säkert bra. Stannar de i Japan är mitt (ganska cyniska) tips att det går åt pipan