Jag vet inte varifrån ordet turist kommer ifrån, men kan nog gissa att det har att göra med The Grand Tour. Och det är inget fel i det, utan har från början en ton av överklass. Men det finns en spänning i allt det här med att resa. Det finns olika klasser av resande som det verkar viktigt att särskilja.

Turister går på sightseeing. Kanske sitter de i en sådan här buss som kör runt i staden de turistar i. Men det här ses ned på. De som reser men inte är turister gör andra saker. Det är egentligen underbart att sitta på en turistbuss med fläktande vind och stark sol och få se det viktigaste i staden. Men det här vill ni inte göra, eller?

Så vilka saker gör ni?

Och varför gör det inte er till turister?

Bryr mig inte men turism är något av det mest patetiska jag kan tänka mig. Fy sjutton så löjligt att vara turist. Jag hade med himmelska ögon sett alla former av turism förbjudas.
Som jag hade njutit av att bomma igen alla flygplatser och rubbet av allt annat som har med fucking turism att göra. Det hade varit en dröm av inte denna värld.

El Grande Turismo? Sluta noja. Du kan inget och är totalt ointressant.

Jag går på museum .

Kalla mig vad du vill ... men på någon guidad tur i en sleten buss åker jag inte, vi brukar hyra motorcyklar eller bil och utforska själva.

Har inget alls emot att kallas turist för det är just det jag ofta är. På tillfälligt besök för att roa mig och uppleva saker en kort tid och sedan åka hem igen. Turismnäringen har lyft många länder och platser ur fattigdom och gett många ett arbete och bättre levnadsvillkor. Man kanske ser ner på turister men samtidigt vet man att utan dem skulle man inte klara sig. Man kan också vara turist i sitt eget land. Nästan alltid blir jag väl bemött av landets lokalbefolkning, hotell och restaurangnäring.

Något jag inte kan med däremot är folk som ser ner på turism. Ser ofta sådana kommentarer på reseprogram i TV där någon sprätt till programledare ofta säger att den och den platsen inte är så turistig och rynkar på näsan för platser som är mer välbesökta/ turistiga, dvs. folkliga. Tror det har med klasstänk att göra. Man vill gärna var överklass och lite märkvärdig, istället för folklig och naturlig. Gör det du gillar och är intresserad av, se inte ner på andra. Du är inte bättre för att du äter på en dyr restaurang och bor på ett finare hotell. Att bo på ett enkelt vandrarhem och äta i ett gatukök i shorts och T-shirt kan vara minst lika underbar semester. Det är kul att se på folk också, såväl turister och lokalbefolkning. Man inser att vi är ganska lika varandra världen över.

Jag är jävligt svag för helikopterturer, det i kombination med en livlig och engagerad guide som pekar ut landmärkena åt en är jvligt kul och komprimerat.

Att "turista" är ett sätt att lära sig om platsen man besöker!

Det verkar råda en del missuppfattningar omkring ordet.

Man är förstås lika mycket turist om man åker motorcykel, helikopter eller ensam till fots besöker skumma barer på bakgator som om man vandrar i två led bakom en person med megafon.

https://www.saob.se/artikel/?unik=T_3009-0315.59J4

Att som nyfiken besökare i ett annat land och världsdel inte inse att man är turist är lika bakvänt som att jobba som städare och bli kränkt om inte alla säger lokalvårdare.

Är du inte där på jobb är du turist och det är inget att skämmas för, ordet i sig självt är dessutom vackert.

Alla är turister, men jag söker smälta in i miljön och exponera mig så lite som möjligt när jag turistar. Det är dock inte alltid så lätt, att ex.vis strosar runt i Kampala, när man ser ut som en viking och därmed en skinande plånbok.

/AI

Så du vill leva hela ditt liv i en liten byhåla och träffa samma 5 människor varje dag?
För så fort du lämnar byn är du en turist.

När på 60-talet vanliga knegare fick möjlighet resa utanför sin hemby på en charterresa med en DC 6:a ginåtonic, då blev i alla vänsterförfattares ögon "turism" något löjligt och fult. De coola Papa Hemingway resenärerna inom Kultureliten reste ju för få bekräftat att Västvärlden var anus och för uppvigla till röd relevution och kommunistiskt maktovertagande och vara i fara bland fascister och få ligga med lokala.

Inte för att tillsammans med sin resegrupp gå på svensk grisfest med Gevalia mellanbrygg.

Vi själva hade Hunter S. & Ylva Maria Tomson som kultur ella fix stjärnor och var b-resta travelers som likt knott till ett ljus drogs till skaffarbarer i favelor med bara locals som pimplade ormgift och gjorde tecken åt oss cringos.

Aldrig turist. Alltid turist.

Ungefär så tänker jag också. Jag vill gärna hålla en så låg profil som möjligt när jag är ute och reser. Förhoppningsvis får man vara ifred för ficktjuvar, tiggare, försäljare och annat löst folk då. Åtminstone minskar det risken lite grann om man inte sticker ut allt för mycket. Och om det nu skulle vara uppenbart att man är utlänning så kan man ju alltid försöka låtsas vara utbytesstudent, affärsresenär eller "expat"...

Och för att svara på ursprungsfrågan i trådstarten, jag har inget emot att kallas turist när jag är ute och reser. Jag gör sådant som turister gör. Går på museum, kollar in kända byggnader/monument, sitter på uteserveringar och dricker några öl osv. Däremot vill jag inte förknippas med de värsta avarterna av turism. Jag vill inte vara den där typen som lokalbefolkningen stör sig på. Som ställer sig mitt på gatan för att ta en selfie, som blir drängfull och högljudd, eller som kommer som en jävla svärm gräshoppor från ett kryssningsfartyg och invaderar Dubrovnik, Venedig, Karibien etc.