Haha! Fast skåningar e fan sköna..
Fast lite jobbigt när de flesta inte
ens kan försöka hjälpa en på vägen
när man inte förstår, språkligt alltså.

Jag jobbade med en snubbe en sommar som
var schysst, jag tror det i alla fall hörde inte så
mycket av vad han sa. Han var malmöit.

Första veckorna sa jag "Va?" om jag inte förstod.
Då upprepade han samma mening med exakt samma
megautpräglade uttal. Efter några veckor så sa jag bara
"Ja" eller "Nej" tittade på hans ansiktsuttryck och såg då
om jag fick ändra mitt "Ja" till ett "Nej" eller tvärtom. hehe!

Har ingen källa på ovanstående

Tja, det skiljer sig så klart åt även mellan skåningar, men generellt tror jag det är en helt annan dimension jämfört med hur det skiljer sig åt mellan skåningar och stockholmare. Jag är själv varken eller, men har bott på båda ställena, så det är min högst subjektiva intryck jag beskriver..

När jag bodde i skåne var jag och min umgängeskrets i Berlin över helgen i snitt varannan månad eller var 5-6 helg. Detta var dessutom innan bron kom till så vi tog alltid tåget. Köpenhamn åkte man ju över och festade i på kvällarna bara, inklusive vardagskvällar, det räknas inte som utomlands i Skåne. Amsterdam håller jag med om var mer sällan, men både dit och till Prag åkte vi ibland på kul (säg en gång/år/termin till varje).

I stockholm fanns inget sådant här på kartan, varken hos mig eller mina kamrater. Man blir liksom på nåt sätt passiviserad av att veta var man befinner sig geografiskt. Jag upplever i alla fall en enorm skillnad i inställning i dessa frågor mellan skåningar och stockholmare/norrlänningar.

Priset tror jag inte har så stor roll, skulle skåningar ha så mycket mer pengar än stockholmare? Själv gjorde jag och mina kompisar resor konstant under studietiden då man inte hade så mycket pengar.

Sjalvklart kanner jag fler som aker till Paris harifran an fran Stockholm, men det blir inte mindre spannande for det. Det var det jag ville komma fram till.

Akte ni till Berlin sa ofta? Harligt Vad kostar boende och sant dar?

Men ar det inte ungefar lika langt till Amsterdam fran Malmo som till Berlin? Eller tog ni farjan at sydost snarare an till Danmark och tag darifran kanske?

Alltså detta är ju några år sedan, men boendet i VästBerlin var billigt då. Som studenter bodde vi rätt mycket på hak och billiga hotell och la pengarna på klubbarna (Quasimodo kommer jag ihåg en hette som vi ofta var på. För det mesta bodde vi i rätt ruffiga (billiga) områden.

Tåget var också billigt, och man kunde ta nattåget för en billig peng från Köpenhamn.

Av någon anledning var det alltid lite mer krångel att ta sig till Amsterdam med tåg. Det tog längre tid och då blir det ju lite mindre intressant som helgutflykt.

Berlin är 39 mil från Malmö. Amsterdam är säkert 70, minst.

Och ja, skåningar är garanterat mycket mer världsvana än stockholmare om man syftar på vana att vistas i andra nordeuropeiska länder. KBH ligger precis runt hörnet och är en hälsosam påminnelse om att det finns andra sätt att göra saker på än vad som dikteras från ängsliga Sthlm. Och weekendturer till Hamburg och Berlin är ingen jättegrej - finns alltid erbjudanden med DSB och Gråhundbus på runt 500:- t/r om man inte vill köra själv. Däremot tror jag inte skåningar åker till tex Holland eller UK i mycket större utsträckning än svenskar.

Med tanke på att ryanair har lagt ner i skåne/köpenhamn så är det nog billigare för många göteborgare och ståckhålmare att ta sig ut i Europa än för Skåningar. Förutom om man tar bilen då..

Men jo, kan hålla med om att de flesta skåningar känns mer världsvana, har nog en hel del att göra med kph som är rätt mycket mer internationell än sthlm.

Bara att det finns lika många nattklubbar som är öppna till 5 i hbg som Sthlm säger väl en del..

Ärligt talat vill du ha stryck ?

horunge..

Vad sager antalet nattklubbar som ar oppna till fem pa morgonen i Stockholm jamfort med Helsingborg egentligen? Du sager att det sager en del, men jag forstar inte Det ar val bra ifall Helsingborg kanner att de kan ha nattklubbar oppet sa sent, det tyder ju pa att folk skoter sig. Toppen tycker jag.

Men lite nyfiken blir jag, jag vet att 2003, eller om det var 2004 sa fanns det 29 restauranger i Stockholms kommun som hade fem-tillstand och att det nagot ar senare hade minskat med en hel del. Var hittar du aktuell information om det? Kan man kolla andra stader ocksa?

I Bryssel finns det inte en nattklubb som stanger fore fem och det finns gott om dygnet runt-oppna barer. I Amsterdam kan du i princip inte hitta ett oppet stalle efter klockan tre. Vad sager da det?

Jag antar att det har far vara beviset for att det jag skrev stammer tillrackligt ofta for att det inte ska vara fel

Vill du komma ner till Bryssel och spoa mig, eller vill du komma till Stockholm om tva veckor? Valjer du Bryssel sa kan du komma nar du vill, men i Stockholm har du bara fyra dagars fonster. Det ar bara att saga till sa ger jag dig antingen mitt svenska eller belgiska nummer sa kan du ringa nar du ar redo.

Ursäkta min okunnighet i ämnet men vad är för tåg som går mellan Bryssel och Paris?
Och borde det inte gå snabbare att åka till Amsterdam från Bryssel?

Det ar snabbtag (TGV) som gar mellan staderna, och sparen till Amsterdam klarar inte samma hastigheter som sparen till Paris. Aker man Thalys sa tar det 1h22 till Paris och 2h40 till Amsterdam. 2h20 till Koln, om man vill till Tyskland Tiderna ar alla fran Bryssel alltsa

Att kalla stockholmare för ”snobbiga” är fel. Stockholm är nordens största stad och om räknar vi in hela Stockholms län som en del av Stockholm är vi nästan uppe i 2 miljoner invånare. Stockholm har mest nattklubbar, bäst shopping (Både när det gäller varuhus och små butiker), de bästa restaurangerna och de bästa hotellen i Sverige. Detta är naturligtvis inte så konstigt eftersom Stockholm är den största staden i Norden. Jag har bott i Stockholms innerstad i stort sätt hela mitt liv.

Att Stockholms innerstad inte är billigt och har de högsta bostadsrättspriserna i Sverige per kvadratmeter är sant men att Stockholms innerstad skulle bestå av en överklass är inte sant. Nästan hälften av Stockholms innerstadslägenheter är hyreslägenheter och små lägenheter där fattiga studenter, pensionärer och strävsam medelklass bor. Om vi går ned till församlingar kan vi dock se att det finns områden i Stockholms innerstad (främst på Östermalm) som har en mycket hög inkomst per hushåll.

Men Stockholm har också den största misären i Sverige. Vi har riktiga ghetton som får Rosengård, Landskrona och Hisingen (Ghetto?) att blekna. De senaste 10-15 åren har antalet bostadslösa (uteliggare) ökat rejält i Stockholm eftersom regeringen la ned mentalsjukhusen. Samtidigt har tidigare arbetarklass områden blivit uppköpta av karriärister med mycket pengar (nej dessa behöver inte vara infödda Stockholmare) så nu trängs gamla passat med statsjeepar runt om i Stockholm.

Att stockholmare är dryga måste jag delvis hålla med om. Stockholmare är inte lika öppna som andra folkslag, förlåt, andra svenskar. Trots att du har flera tusen personer omkring dig på T-centralen så är du anonym. Att lära känna nya människor i Stockholm är svårt om du inte är född här, även om det går. I Stockholm håller man på sitt. Det innebär att vi inte pratar med främlingar på tunnelbanor, vi ställer oss i ett hörn på nattklubben och stirrar och när vi går ut så klär vi upp oss till tänderna (även om Kickis och Grand Garbo är undantag). Ibland känns det som om man bara är ute för att visa upp sig och det är riktigt svårt att få kontakt med folk.

Man skall dock inte stirra sig blind på svårigheten att knyta kontakter, fattigdom och höga levnadskostnader. I Stockholm finns det bra möjligheter till arbete och en karriär och därför är möjligheterna större i Stockholm än tillexempel Göteborg.

Nu är det så att jag inte gillar Göteborg eftersom jag hatar göteborgare, främst för deras dialekt, deras dryga attityd, deras jävla kommunist-åsikter och att mitt ex bästa kompis (som jag hatar) är från Göteborg. Skall jag bo i Södra Sverige så skulle jag nog välja Malmö eftersom det är nära till kontinenten. Annars finns det många trevligare städer än Stockholm i Sverige även om utbudet och karriärsutsikterna är sämre, men det kan man leva med eftersom levnadskostnaderna är lägre. Uppsala (som i stort sätt är en förstad till sthlm) är i lagom storlek i min smak och ligger nära Stockholm. Men jag skulle naturligtvis aldrig bosätta mig i en mindre stad än Uppsala förutom Lund.