Med din statistik så är det 0,01%

Med den informationen kan du känna dig säkrare =)

Nej fast ett seriöst tips kan vara att prata med piloterna innan flygningen. Vet inte varför men det brukar lugna ner folk. Räcker att man bara hälsar.

För en vecka sedan kom jag hem från Barcelona med ett nyfunnet, nästan sjukligt, intresse för flygplan och flygplatser.

Jag har alltid varit lite flygrädd. Tyckt det varit lite läskigt sådär. Mest är det en inbillad rädsla jag bygger upp innan, men sedan när jag är ombord på planet så tänker jag att det inte går att göra så mycket mer. Ungefär som när man står i kön till den allra läskigaste karusellen.

Jag har flugit totalt tre gånger i mitt liv. (6 flygningar då om man räknar t/r) och för den flygrädda tänkte jag berätta lite om upplevelserna, så kanske det är enklare att bilda sig en uppfattning. Kanske det rentav hjälper någon.

Allra första gången var vintern 2000. Vi skulle lyfta från ett snöigt Norrköping till Kanarieöarna. Jag var så sjukt nervös. Fick fönsterplats, satt och kikade ut konstant. Undrade vad fan piloten sysslade med när han svängde, men hamnade bredvid ett mycket trevligt äldre par som flög flera gånger per år. Pratade med dom för att få tiden att gå. Tyckte alla ljud, alla fartändringar, minsta skakning etc. var skitläskigt. På vägen hem var jag alldeles för bakfull för att orka tänka någonting utan sov mig genom hela resan.

Nästa flygning skedde först 7 år senare. Jag och min dåvarande flickvän skulle flyga till Cypern. Jag var om möjligt än mer nervös. Men flygresan dit gick väldigt bra. Hem hamnade vi i ett 20-minuters skakigt oväder och jag grinade nästan, kramade hennes hand stenhårt och flämtade varje gång vi tappade höjd. Men efter detta blev jag också väldigt intresserad av flyg i allmänhet och läste allt jag kom över.

Tredje flygningen skedde då för en vecka sedan. Jag var förväntansfull. Men väl ombord tyckte jag det var ganska läskigt. Stirrade, liksom vid första resan, ut genom fönstret alldeles för mycket. Var nervös. Flämtade till. Tänkte. Överanalyserade. Hem sov jag två timmar och sista timmen gick väldigt bra.

Väl hemma började jag lusläsa internet om ALLT som hade med flygplan att göra. Jag ska flyga igen om drygt en månad, och har bestämt mig för att 2011 ska bli ett riktigt reseår med en flygning minst varannan månad. Jag snubblade in på denna tråden och vill först bara säga: STORT TACK TILL ALLA PILOTER. Era råd, tips, fakta, funderingar osv. har gjort att jag lärt mig så otroligt mycket. Flygning och allt runtomkring har nästan blivit en sjukdom nu för mig. Jag läser allt, ser alla dokumentärer. Och jag älskar det. För första gången i mitt liv ser jag fram emot att få åka till flygplatsen igen, se planet och tänka att man faktiskt ska upp i luften med den kärran. Det är en spännande och pirrig tanke.

Mitt råd för flygrädda är nog att starta med relativt korta resor. En timme, kanske två. För mig handlar mycket om att jag blev ganska rastlös under de 3+ timmar jag flugit nu. På buss och tåg känner jag inte riktigt samma rastlöshet eftersom jag är så van att resa så. Men bara det faktum att jag kunde somna två timmar på hemvägen från Barcelona nu senast såg jag som en liten seger i sig.

Det har varit fantastiskt att läsa genom denna tråden. Jag har plöjt nästan 20-30 sidor om dagen
och verkligen lusläst varenda ord. Man för så mycket kunskap och förståelse med sig. Och detta har hjälpt mig otroligt mycket. Jag vill bli en van flygare, vill tycka att det är skitspännande och jag tror och hoppas rädslan sakta men säkert övergår till den fascination jag håller på att bygga upp.

Gör man flygning till en mer naturlig del av resandet tror jag mycket försvinner. Den 25e ska jag till Köpenhamn och väljer att flyga en timme istället för att ta buss i tio. Som jag hade gjort om jag inte blivit helt biten av detta. Hela processen med att få bort rädslan handlar mycket om att försöka finna fram de exakta tankarna kring varför det är läskigt - i alla fall för mig.

Återigen, tack alla inblandade i denna tråden för att ni väckt ett sådant engagemang och intresse. Jag kommer hänga kvar här ett bra tag!

Jättekul att höra! Säkert riktigt inspirerande för andra som är flygrädda.
Du är mer än välkommen med dina frågor och funderingar - vi är här för att hjälpa!

En liten tanke jag "brukar" ha i huvudet när jag sätter mig på planet, som är fruktansvärt löjlig - men som hjälper mig lite - är att tänka att "det kanske sker olyckor med plan, men det är inte alla dessa personers tur att dö".

Det är töntigt, jag vet. Men när jag ser alla andra medpassagerare så blir det alltid så. Att det kommer inte hända något för att de är med.

Ska flyga för första gången i mitt liv på torsdag. Det bär av till London. Är så sjukt säker på att planet kommer störta, help me

Nu var det tio år sedan jag flög första gången så jag har svårt att beskriva känslan helt. Men det är ju ganska bra att det är en relativ kort resa, jag tycker faktiskt själva väntan/tiden har varit den värsta hittills när jag flugit. Att sitta still i stolen så länge.

Försök dela upp resan, vad tar det dit? Drygt en och en halv? Tänk att starten och allt tar en kvart, landningen ungefär samma. Då ska du sysselsätta dig i en timme. Ett avsnitt av en TV-serie på en dator kan funka bra. En skiva du gillar på runt samma tid. En bana på ett spel på Nintendo DS.

Så har jag tänkt och det har funkat skitbra.

Ta det lugnt det är normalt att vara orolig, en gång hamnade jag brevid en kille är lika gammal som mig (21) och det var hans första gång på ett flygplan och han höll på att dö av ångest och kunde inte sitta still i stolen. Sa åt honom att beställa in 2 whiskey och något att äta och sen hade inte han några problem. Hans flickvän som satt på andra sidan om honom blev nästan sur för han blev lite halvfull.

Första gången jag skulle flyga var när jag var 4-5 år och vi skulle till stockholm och skulle flyga från Ronneby Flygplats här i Blekinge och envis som man var/är så totalvägrade jag gå på planet så farsan fick jaga mig runt hela flygplatsen och bära ombord mig

Sen dess har jag säkert 30-40 flygresor bakom mig och det som har hänt är riktigt feta luftgropar och lite annat smått och gott. Två gånger har jag varit lite orolig och det var pga åskväder utanför Mallorca som fick hela planet att skaka och en landning på vägen hem från Teneriffa som faktiskt skrämde skiten ur mig då planet gled lite på sidan på en väldigt glashal landningsbana i malmö.

Gjorde också min flyg debut på den sträckan men jag var rätt liten då. Sen dröjde det länge tills jag var 7-8år. Först när morsan och farsan lesnade på att jag bara ville ta bussen från sthlm till Vilhelmina. Skyways Fokker50. Satt fast låst och bölade, minsta rörelse trodde jag att det var god natt. Nån flygning senare den sträckan som jag bölade fick jag titta in i copiten

Nu är jag en flygnörd Jag började läsa om flygplan, kommer ihåg första tidning köpte där det stod om Boeing och Airbus hehe. Ju mer jag lärde mig om flygplan ju mer försvann rädslan.

Tar reda på all info om flygresan. (Gör samma sak när jag åker på kryssning)

Man brukar säga att ju mer man vet hur saker funkar ju mindre rädd är man.

Synd bara att man inte har nåt jobb som innerbär många flygresor.

Alltså det är inte starten eller landningen jag är rädd för, utan det är mer att jag vet om det faktum att planet kommer störta just för att jag sitter i det. Hur det sen går till har jag inte ens tänkt på. Jag är inte speciellt vidskeplig så jag tycker de är konstigt att jag har dessa tankar. Det tråkigaste är att jag inte kan säga "I told you so" när mitt flyg har kraschat

För det första är det lite fel att säga att flygplan störtar, eftersom det knappast händer att ett flygplan faller rakt ner från marschhöjd.
De flesta flygplan är flygdugliga ända tills det blir markkänning.
Därav så överlever mer än 90% av alla som råkar ut för en olycka.

a National Transportation Safety Board study looked at all US accidents between 1983 and 2000, and found that of the 53,487 passengers involved in these unfortunate events, 51,207 of them survived - 95.7%.
http://thetravelinsider.info/travelplanning/howtosurviveaplanecrash.htm

Alldeles för många tror att man dör bara för man råkar ut för en olycka, statistiken säger något helt annat!!

Jag har tidigare flygit inom Europa, som max 4 timmar och "mindre" plan, alltså tre säten, gång, tre säten. Jag är alltid livrädd och kommer på mig själv att spänna hela kroppen vid start och landning.
Starten känns enligt mig, helt surrealistisk med alla ljud och vetskapen att vi gasar så innihelvete och faktiskt FLYGER närsomhelst.

Nu i November ska jag dock flyga till Thailand och så vitt jag vet så är det ett MYCKET större plan. Kan nån pilot eller resenär berätta vad jag har att vänta mig? Kommer detta skitstora plan accelerera lika snabbt som de mindre planen? Kommer det kännas eller låta annorlunda? Jag är rädd. :'(

Nu är jag ingen pilot. Har heller aldrig flygt med något sådant stort plan som du kommer flyga med.
Men du behöver ju självklart inte vara orolig. Tänk vad många flygresor som genomförs dygnet runt över hela världen, alla start och landningar. Och tänk på all personal (dessutom väldigt rutinerad sådan) som jobbat inom yrken som pilot, flygvärdinna osv. under hela sitt yrkesverksamma liv många utav dom. Och dom lever ju fortfarande eller hur?

Angående hur det känns att flyga med ett riktigt stort plan får någon annan svara på. Men jag kan tänka mig att turbulens och liknande känns mindre än i ett litet plan.
Själv älskar jag accelaritionen vid start och känslan när planet lyfter. Landningar tycker jag mindre om, främst pga tryckutjämningen.

Hoppas någon annan kunnig kan ge dig ett bättre svar.