Personer som du är anledningen varför Flashback är ett värdefullt forum. Om man får fortsätta fråga, amatör som man är... Finns det något farligt i detta moment som kan gå snett?

Det handlar om ändrad acceleration, och är egentligen bara en variant av att man släpper lite på gasen vid bilkörning. Liknande upplevelse kan ske inför landning, kanske 20 minuter innan drar man av gasen och börjar sjunka, det kan ibland upplevas som ett kort fritt fall. Och när klaffarna fälls ut bromas flygplanet upp, samma sak händer igen kort innan landning då hjulen fälls ut. Sitter du i bakre delen av kabinen så kan det vara möjligt att se när klaffarna ändras.
En vinge är utformad för att vara effektiv i ett visst hastighetsintervall, klaffarna ändrar utformningen så att den funkar i andra hastigheter. Samma princip som för segelbåtar, fast där drar man i "snören" istället.

Tack snälla för svaret! Okej, så om jag fattar rätt så är det alltså inte att man tappar höjd utan fart? Logiskt såklart, men min rädsla bygger (som många andra säkert) inte på någon logik... Trots att man vet bättre så hjälper det inte.

Konstigt nog har jag inget problem med landningen... Snarare den enda biten av flygningen som jag faktiskt tycker om...

Ja, fart i höjdled minskar.

Tack!
Nej. Det här är ju när man kommit upp en bit ifrån marken och därför kan börja stiga i mer ekonomisk takt.

Man minskar på stighastigheten och börjar istället sakta öka farten.
I första fasen efter att man lättat från banan stiger man på kraftigt med hög motoreffekt och låg fart, vilket ger hög stighastighet.
Det är dock oekonomiskt och bullrar mycket.

I nästa steg minskar man stighastigheten och börjar sakta accelerera till betydligt högre hastighet. I samband med det reducerar man även motoreffekten och tar in klaffarna.

Så här: https://www.researchgate.net/profile/Lance-Sherry/publication/270450163/...

Tack till ksv som alltid svarar korrekt och samtidigt lättbegripligt även för de oinsatta inom luftfart!

Om man ska tillägga något så är hjulens rullmotstånd ganska stort och det krävs därför en högre motoreffekt på startbanan än uppe i luften.

Som ksv skrev kan man därför ganska omgående efter att man lämnat marken och fällt upp landningsställen minska gaspådraget.
Många flygplatser har hårda krav och restriktioner gällande detta; främst för att minska bullret men också av miljöskäl.
Dessutom sparar flygbolagen bränsle vilket de älskar.

Sedan finns det flygplatser med hög terräng eller bebyggelse nära inpå.
Då måste man förstås prioritera säkerheten och stiga så fort som möjligt istället.

Jag åkte Dash nyligen, där kan man se hjulen från kabinen. Några sekunder, max 5, efter att vi lämnat banan började de fällas in.

Så brukar det väl vara på dom flesta plan vilken man kan se om man ser på startande flygplan på t ex Arlanda. Så fort dom lyft och har stabil stigning finns det ju ingen anledning att fortsätta ha hjulen ute.

Så fort planet lämnat marken och stiger på rätt sätt säger PM (pilot monitoring) till PF (pilot flying):
”Positive climb rate” och genast därefter ”gear up” och fäller upp landningsställen.

Och ja, det kan gå så fort som bara fem sekunder ibland.
Landningsställen orsakar stort luftmotstånd och därför vill man fälla upp dem så snart som möjligt.

Jo, jag vet att det går undan, ibland lite väl mycket (någon som i Luxemburg(?) ganska nyligen fällde upp så fort noshjulet lämnat banan), jag ville bara ge ett exempel på hur snabbt de kan fällas upp. Av den anledningen valde jag en plats med hjulvy i Dashen.

Nu ska man ut igen... första flygningen 6h andra resan ca 7h innan man är framme. Jag är så less på mig själv. Har haft säkert 10 flygningar om året minst sedan jag var barn och flygrädslan har kommit nu när man är 30+. Har inga barn men det är värre när jag flyger utan min fru, typ som att man nu har något att förlora vilket man inte hade när man var yngre. Likadant när jag flyger med min fru kan jag tänka på vår hund som är hemma, hur han aldrig skulle förstå varför man aldrig kom tillbaka, vilket är så otroligt löjligt att man kan sjunka genom jorden.

Det lustiga är att jag inte är rädd för landningar eller så, för då tänker jag att man är påväg ned så det skulle gå så fort. Det värsta är när man är mitt i ingenstans, högt upp som fan och det börjar skaka lite. Vet precis att turbulens innebär typ 0 risk men jag tror min rädsla inte är för en krasch utan mer för att det skulle ta sån förbannad tid innan man slår i backen. Den minuten (kanske mer?) när man måste sitta och reflektera över allt bland livrädda människor. Vet knappt om det någonsin i historien har skett en sådan olycka när ett plan bara tagit stopp i båda motorerna och börjat falla ned som ett pappersflyg.

Det värsta måste vara med han som flög Eurowings in i berget, där man inser att nått är fel för den andra piloten bankar i panik på dörren samtidigt som man känner att man långsamt tappar höjd.

Nåja, wall of text och bidrog säkert med ganska precis 0 till tråden men var tvungen att skriva av mig någonstans

Edit: Kom på en superidé (nåja), Tänk ett flygbolag som specialiserar sig på flygningar för flygrädda. Där piloterna pratar genom hela flygningen. Vid take-off tillexempel "om 5 sekunder kommer ni höra ett ljud som innebär att vi fäller upp hjulen" och "Om 10 sekunder kommer vi upp på rätt höjd där vi släpper på gasen så ni kommer känna lite som att vi tappar fart men det är precis som det ska" osv osv. Snacka om att folk hade betalat dubbelt och trippelt för ett sånt flyg till samma destination.

Tror iofs det finns kurser för flygrädda där åtminstone en del av din idé infrias