Där lönar det sig att utbilda sig istället för att bo granne med en bidragsblatte eller grovarbetare som tjänar bra.

Det blir en hel del resor dit varje år p.g.a arbetet och jag stortrivs verkligen där. Har under årens lopp försökt pusha min sambo att iaf testa att ge sig på USMLE testet (jag vet, det ÄR grymt jobbigt och man har bara en chans men vafan hehe) men det blir nog inte av. Lyckligtvis har min kusin precis fått barn så vi planerar att åka och hälsa på henne, kanske det kan få henne att ge med sig en smula

Får hålla tummarna att inget avskräckande inträffar då vi naturligtvis tar med oss "Prestige2k Junior"

Men du bor ju inte i USA själv..så vad gnäller du för?

Jag kan inte påstå att jag har drömt om det, iallafall inte sedan jag kom ur tonåren, och mitt tyck och tänk under tonåren ser jag som ganska irrelevant.
Ett land med för och nackdelar, precis som alla andra länder(bortsett från vissa som bara har nackdelar ).

Däremot så har jag funderingar på att söka mig till England om Mona Sahlin blir stadsminister

Äh, fan, helt och hållet har jag inte släppt den där drömmen... Både min respektive och jag har chans att få jobba iaf nåt år där borta.

Jag har inte gett upp drömmen, men efter att ha läst på mer om det här med greencard etc, så känns det väl ganska avlägset, men drömmen finns kvar. Det jag hoppas på är att hitta en praktikplats där någon gång under mitt andra/tredje år på utbildningen jag läser, alternativt plugga en eller två terminer där, hoppas på att få in en fot någonstans. Annars är väl mer eller mindre enda lösningen att arbeta på ett företag som även finns i USA och ansöka därigenom. Man får se..

/Ruggiero

For mig sa tynade drommen om att bo i USA nagongang i 15arsaldern nar jag borjade tjana egnapengar pa sommar/helgjobb.

Sedermera hamnade jag i USA iallafall men det var ju inte riktigt tankt sa fran borjan.

Jag hoppas på att vinna en större summa pengar säg 50miljoner sek. Flytta dit och aldrig mera arbeta. Investera endel av pengarna för att kunna klara mig utan att spara på allt... Så jag har inte gett upp den än och tror faktiskt att jag har rimliga chanser att flytta dit om jag vill men då troligen få nått skit jobb och bo på sämmre plats. Inte riktigt "the american dream" om man säger som så.

För att jag är en man av principer! Varför ska en bidragsblatte kunna resa utomlands och besöka släkten i 2 månader! Inte ens en vanlig skattebetalande person ska ha en sådan lyx. Varför ska vi grovarbetare bo i villor och köra bilar? Varför ska högutbildade läkare bo i små 6 miljonersvillor med 5 sovrum, utan pol? Det ska finnas klyftor, och då menar jag ingen bil och ferarri. Inte VW och Mercedez.

Det låter bakvänt. Tvärtom är väl det en jättebra grund om man ska få för sig att flytta utomlands och jobba. Den enda förmögenhetsbildning som svensken har är ju bostaden som ökar i värde, så ett lån känns ju som en förutsättning för att ha en slant att ha som buffert. En fru är ju utmärkt om arbetsmarknaden skulle kärva, två inkomster är tryggare än en när man är utomsocknes.

Barnen kan du iofs dumpa hemma.

Skönt! Hälsar från dig när vi dumpar dom. ( <---- barnen.)

Bakvänt kanske för dig, men vissa kvinnliga delar av familjen har en väldigt framgångsrik karriär, som det inte känns aktuellt att avsluta. Dock kan den komma att medföra jobb i USA, och det är det hoppet som håller mig vid liv.

Med det 'gamla' amerikanska, menar du då ett liberalt system? För då borde Hong-Kong vara något för dig.