Winglets är till för att minska den ''gropiga luften''

När jag och en tjej för 3 år sen flög till Mallorca och hade två fyllon 60+ bakom oss som var allmänt högljudda, och framför oss, samt på stolarna till vänster familjen WT med en full och gapig far + 4 ungar ≈ 10-15 som konstant skulle byta plats med varandra och for upp och ner, fram och tillbaka över sätena.

Flög i ett 11:mama plan till arlanda och det var en viss dimma. Piloten sa att vi sulle kämma ett "kraftigt" gas på drag om vi inte lyckades landa på arlanda. Jag tittade ut men såg bara dimma utanför fönstret. Och den alternativa lamdningsplatsen var i bromma.

Helt plötsligt så känner jag plandet ta fäste i asfalten och piloten minskar farten.

Vi lyckdes på något sätt att landa men det var inget trevligt!

Jösses.. du centrera blåsan.. utan spatermikfusk!? Vafan!

...

Någon som orkar förklara?

Så har nog alla gjort, själv ser jag inget dumt i att ligga och kurva på 200-250m om jag ligger precis bredvid fältet och ingen annan är på väg ner som jag kan komma i vägen för. Men som nybliven certinnehavare var det dumt, man måste lära känna sina gränser innan man kan göra sådant. Och känna flygplanet väl, så man vet hur mycket man kan lägga omkull det i en viss fart innan det blir farligt. Stalla på 200m i sväng vill man helst inte göra...

Apropå Discus så är den jävligt skön att spinna med - så länge man gör det på höjd! Och det känns lite obehagligt första gången planet slutar flyga och börjar snurra fort som fan...

"Spaktermik" uppstår när man tar åt sig spaken utan att ha en kompenserad variometer. Planet stiger, och variometern visar stig, men det sker på bekostnad av farten, så i själva verket har man inte vunnit någon energi. En kompenserad variometer (t ex med TEK-rör) reagerar inte i det läget, eftersom det fallande trycket när du stiger kompenseras av det stigande trycket bakom röret när farten minskar. På så vis vet du att du stiger för att luften omkring dig gör det, inte för att du bytt fart mot höjd.

Som barn såg jag en ensamflygane unge spy ner en hel sätrad och två flygvärdinnor, det var på den tiden jag var gravt emetofobisk.

Emetofobin la jag dock snabbt av med när jag började supa med bakfylla som påföljd. Immersion therapy!

Jag har rest väldigt mycket, men har aldrig haft anledning att vara riktigt rädd. Det läskigaste är förmodligen inflygningen till Kai Tak bana #13 med hårnålssvängen, kastvindarna och närheten till Kowloons täta bebyggelse. Jag läste f.ö att denna manöver gjordes utan hjälpsystem fram till 74, jag kan tänka mig att det var en riktigt svettig uppgift för piloten fram tills dess.

Var med om ungefär samma sak. En kompis som jag flög lite med för några år sen. Vi ett tillfälle så när vi lyft från fältet och han som vanligt lämnade över spakarna till mig för att ta en tur in över stan, så vägrade ha ta tillbaka dom när vi flugit klart och skulle landa.

Han pratade ner mig genom att exakt berätta vad jag skulle göra. Såg i ögonvrån att han satt med pekfingret på spaken och var beredd att greppa den. Landningen gick utmärkt. Det skulle ju handla om obehagliga händelser, men det här var nog lätt det roligaste jag nånsin gjort i ett flygplan.

Det hjälpte väl till att ha var flyglärare på den tiden och hade pratat ner massor av elever på samma sätt förut.

Winglets är väl till för att minska det inducerade motståndet?

Ja, genom att flytta bort vingspetsvirvlarna från vingen.

Har flugit mycket men aldrig varit med om en riktig läskig upplevelse. Men en gång när jag och familjen flög mellan Arlanda - Marseille så åkte det in en fågel i vänstermotorn under landning, det mest "dunsa" till men inget speciellt hände. Många trodde att landningsstället hade pajat så det blev en smärre panik hos medpassagerarna. Annars så har det väl varit ett och annat jätte drop man har råkat ut för under flygningen, ett par gånger har man "dropat" i kanske 3 sekunder, riktigt härlig känsla men lite läskigt