Det ar javligt tufft ibland. Jag kanner mg fortfarande valdigt ensam vid vissa tillfallen. Jag har helt Andra referensramar an alla andra. Jag identifierar mig mer med svenskar an amerikaner. Jag saknar manniskor med liknande varderingar.

Man missar mycket. Brollop, begravningar etc. Jag har missar 2 begravningar och sjukt mycket annat.

Jag saknar mitt sprak. Jag ar skitbra pa engelska och har lite accent, men jag har 20 ars forsprang pa svenska. Ibland kanner jag mig sprakligt handikappad.

Massa mer som jag kommer skriva effer en tupplur. Har druckit massa gron ol idag. Happy st patty's dudes.

nja. vi var väl ett gäng som käkade middag o söp till. aldrig gillat julen här hemma men saknade den fan!

möss i lägenheten, uteliggare i trappuppgången och en hora i porten

En AIK:are i NSW, kul!

Jag kan nog inte påstå att jag flyttade utomlands under perioden men jag hade iallafall ströjobb, dagstidning och bil (pluggade där). Bostaden var hyrd.

För att komma till ämnet: Vad tycker du själv är jobbigt i Australien?

Mer saker jag saknar.

Jag saknar lugnet fran de sma staderna I Sverige. Det ar en dryg hets I LA ibland som sliter.

Jag saknar ibland tryggheten I sverige. Jag kan det landet battre och det Finns en storre sakerhet. Arbetsmarknaden ar valdigt instabil nu och man oroar sig mer for framtiden har. I Sverige kan det liksom aldrig riktigt skita sig.

Brasilien, RDJ, Buzios.

Buzios ar en stortskon liten stad lite mer an timmen fran rio, jag jobbar for ett svenskt foretag som ordnade det mesta. Fick hjalp med ccr numret och allt. Men att kopa hus var ett projekt. Bankerna ar javligt bra att spara pengar i men att lana har ar definitivt inget alternativ.

Saknar mina svenska kompisar, snowboard i fjallen, att kunna ga ut o ga i svenska skogen. Nar jag varit i RDJ kan det vara ratt drygt med en hel del horor som flashar en o ar allmant burdusa typ. Det var iof mest runt copacabana. Valdigt langt att aka hem. Kravs ett visst sakerhetstankande ibland.

Men tror inte min livskvalitee varit i narheten i Sverige. Livet har ar bra.

Jävligt intressant detta, tack alla.

Man kan ibland bli så insnöad på allt det underbara att man glömmer helt att man faktiskt åker till ett land med helt nya regler, kultur och olika "standarder" så att säga.

De små vardagsproblemen försvinner kan man kanske tänka sig ibland, men i själva verket förvandlas de till nya, ännu oupptäckta. Oj, ett avdäckat luder ligger utanför min dörr..

Berätta gärna mer.

Skulle hemskt gärna vilja veta hur jobbigt det har varit för folk att hitta ett boende? Eller går det relativt fort väl på plats? (Utgår från att vissa bara har "dratt").

De flesta länder har en betydligt flexiblare lägenhetsmarknad än i Sverige så det finns alltid lägenheter lediga.

Bara att instamma. Mycket mer realistiska hyror och bostadspriser pa dom flesta platser. Sjalvklart antar jag att tex London o USA ar en annan femma fast det vet jag inte.

Jämför t.ex med att försöka hitta en lägenhet i Stockholm

Var några dagar i Brunei, sultanerna lever lyxliv med rolls och palats men folket åker skruttiga bilar, bor i skruttiga hus och maten där smakar skit. Och alla ser grymt uppgivna och uttråkade ut.
Att moskeerna (som står tätt som telefonkiosker) har gigantiska högtalare var ingen bonus.

Jag rekar ingen att åka dit.

Hehe skruttiga hus tyckte jag inte det var dar, sen vad da Sultanerna? Det finns en Sultan och sen har du hans familj, den beromde Prins Jaffrey inkluderat ( varldens storste slosare ). Brunei ar en grymt orattvis diktatur men deras materiella standard haller ratt hog klass for regionen, jamfor du med resten av borneo tex.

Men vada TS fragade efter erfarenheter av att ha flyttat utomlands, tror knappast nagra dar i Brunei kvalificerar