När jag sökte på mitt whv sökte jag både genom bemanningsföretag och direkt på arbetsgivares annonser. På mitt partnervisum har jag bara sökt direkt på arbetsgivares annonser. Jag använde mig nästan utestlutande av seek.com.au som jag tyckte var bäst, men det finns andra siter också såklart (monster.com, careerone.com.au till exempel).

Någon arbetsförmedling att jämföra med den svenska finns liksom inte vad jag vet om, men ovan nämnda sidor har samma funktion i det att man surfar jobbannonser och kan söka på olika branscher, typer av jobb osv.

Håller med dig. Jag har visserligen aldrig riktigt känt igen mig i den allra hårdaste kritiken av internetuppkopplingen här. Visst är det en bra bit efter svensk standard men SÅ hopplöst dåligt är det ju inte. Men det är ju förstås stor skillnad om man bor utanför de folktätaste regionerna.

Håller just på och överväger vad jag ska välja härnäst eftersom min bindningstid snart är slut. TPG verkar ju ha en hel del hyfsade erbjudanden. Några andra stalltips?




I din situation hade jag kollat med nåt relevant svenskt företag med verksamhet i Oz. Om inte det funkar hade jag definitivt åkt ner och sökt på plats. Kanske WHV-knegat för att betala hyran, pubrundorna och surflektionerna och samtidigt finkammat marknaden efter ett jobb inom ditt område.

Chansen att hitta ett jobb från Sverige ger jag inte så mycket för. Och skulle du trots allt få napp online finns det en ganska stor risk att du köper grisen i säcken, dvs flyttar hit och det visar sig att det inte alls blev som chefen hade lovat...

Jag känner ingen som jobbar med kemi-biologi här och jag vet inte alls hur det ser ut på den jobbmarknaden. Det kan nog vara läge att kolla med nån branschorganisation eller liknande eftersom du har en så pass nischad yrkesbakgrund. Rent generellt törs jag dock påstå att det brukar finnas ett behov av civ.ing.-kompetens och att du kan räkna med att få mer i lönekuvertet här än i Sverige.

mvh/nickname

Bara en snabb fråga som jag har funderat lite på, hur noga är de med hur man tilltalar överordnare/äldre där nere? Är de noga med Mr/Ms/Mrs? Ville bara vara säker, är så slappt med sånt här hemma och man vill ju inte göra bort sig när man går på arbetsintervju, träffar någon tjejs föräldrar eller sånt ;D

Tack för svar Nickname, leenie och Lipo! Grymma tips och hjälp.

Jag ska ta o ringa australiens ambassad också o se vad de säger. Återkommer om jag får ny info!

Bra fråga...Det beror på situationen. Australiensare själva anser att de är väldigt informella och jämför sig då med amerikanare och engelsmän.

En stor skillnad som jag först skulle vilja påpeka är att om man som svensk kommer ner och exempelvis beställer mat precis som man gör i korvkiosken hemma "öööh, jag ska ha en dubbel special" så kommer många tycka att du är ohyfsad. Här är det standard att först fråga hur läget är och avsluta sin beställning med ett tack.

För att svara mer direkt på din fråga om hur man tilltalar folk: vad beträffar överordnade som man jobbar med dagligen så tilltalar man dem med förstanamn. Går man på arbetsintervju så skakar man hand och använder sig sedan av förstanamn. Vad beträffar att träffa en tjejs föräldrar så vet jag faktiskt inte - Zingo och Nickname får fylla på här. Gamlingar skulle jag vilja påstå tilltalas med en titel faktiskt. I serviceindustrin på exempelvis normala->finare resturanger så är det väldigt vanligt att Sir/Madam används. I den sortens omgivning så händer det faktiskt ibland att folk som ska skriva under ett dokument där deras namn redan är ifyllt, att de kryssar över titeln Mr / Ms och istället skriver exempelvis "Professor" eller "Doktor". En sån sak är ju totalt otänkbart hemma i Sverige. Innerst inne så älskar nog australiensare titlar, fast de vågar bara inte erkänna det.

Om man i en blue-collar-omgivning och kör med titlar och Sir / Madam så blir det dock helt fel - där är det "mate" som gäller.

Ok! Tack för svaret Jedan. Alltid bra att veta ;D

Intressant fråga, Z!

Jedan har ju redan svarat så föredömligt men jag vill som vanligt vara med och diskutera. Och jag är som bekant tyvärr helt värdelös på att svara kort och snabbt...

Jag har egentligen bara erfarenhet från en arbetsplats hittills och jag tror dessutom att det kan variera mycket mellan olika näringsgrenar.
Jag jobbar på "mellannivå" i ett litet kontor med bara 8-10 anställda och det är en ganska informell stämning. Jag kör inte med några titlar med mina medarbetare (förutom "mate", "champ" och "darling" förstås) men i mötet med kunder och samarbetspartners så brukar man förstås vara mera formell, särskilt i skriftlig kommunikation.

Jag skulle jag vilja påstå att trots att min arbetsplats antagligen är relativt avslappnad när det gäller det formella så är man mycket tydligare med hierarkierna här. Det är viktigt vem som har störst kontor och vem som säger åt vem vad som bör göras. Jag tror att detta är mera vanligt i Australien men jag är inte alldeles säker.
Timdebiteringen varierar ju också mer inom kontoret så jag har en sekreterare som tar hand om mina "allmäna kontorssysslor". Det hade jag nog inte haft i Sverige. Allt ovanstående beskriver (en liten del av) tjänstemannasektorn. På byggarbetsplatsen eller fabriksgolvet är det förstås väldigt mycket informellare, kanske rentav mer avslappnat än i Sverige?

En vanlig svensk miss är väl att vi inte säger "please" tillräckligt ofta. Det ordet finns ju inte direkt i svenskan. Jag missar det fortfarande lite väl ofta och då kan man riskera att uppfattas som onödigt "direkt". Speciellt om man som jag ibland skippar det vanliga "small talk" som Jedan nämner. "HowÅœs it going?" och så vidare...

I tilltalet student-lärare är man väldigt noga med att använda Mr/Mrs/Ms + Efternamn. Doktor, professor och exvis olika grader inom poliskåren är som sagt också viktiga att ha koll på.

Resten kommer man in i efterhand om man är någorlunda lyhörd. Aussies är vana vid invandrare så det är ingen stor grej om nån inte har örnkoll på etiketten.

mvh/nickname

Åh, jag vill också lägga mig i!

På min arbetsplats (100+ anställda, tjänstemannasektorn) använder vi aldrig titlar till någon - kunder, kollegor world wide, leverantörer - ingen. Det är alltid bara förnamn. Jag arbetar på ett internationellt företag som anses traditionellt och något konservativt.

Med mina svärföräldrar använder vi aldrig titlar heller, inte första gången jag träffade dem heller. Jag har aldrig använt titlar till någon väns föräldrar heller.

Vår granne, en tant på 80+ däremot presenterade sig som Mrs Collins och under de 18 månaderna vi var granne så visste jag aldrig hennes förnamn, hon var alltid Mrs Collins, trots att vi pratade nästan dagligen och jag visste allt om hennes barnbarn, avlidna make, hennes uppväxt osv.

Som kund blir jag ofta tilltalad "ma'm" och ibörjan fick jag panik och kände jag är ingen MADAM. Nu har jag vant mig (och insett att jag är 30+ och inte längre någon Miss). Jag får ofta ma'm oavsett om jag handlar på snabbmatskedjan, i en en finare klädbutik eller pratar med busschaffisen. När man fyller i formulär och blanketter får man också alltid kryssa i sin titel.

Jag vill också lägga mig i Jag håller inte riktigt med, jag tycker Australien är mycket mer konservativt än Sverige. Jag bor dock inte i någon av huvudstäderna så det kan vara en anledning. Jag arbetar också i tjänstemannasektorn och på mitt företag är någorlunda av en norm att tilltala kunder 50+ som Mr & Mrs X, läkare som Dr X är också viktigt. Men, med min uppfostran blir det ibland att jag bryter mot dessa normer och ingen verkar bry sig så vad vet jag.

Inom svärfamiljen så är det mycket Mr & Mrs hit och dit när det pratas om bekanta, men inte inom familjen såklart. Tilläggas bör att dom är konservativa i sin natur.

Detta är inget jag störS av, tvärtom, det känns som att man visar lite extra respekt, speciellt för de äldre.

Nej, detta stammer icke. Inte muntligt i alla fall, dar har ALLA min larare vart valdigt tydliga med att "vi anvander forstanamn som tilltalsnamn har" och inte sir/madam/ms/dr/professor etc.

Visst finns det sakert ett par overjavligt snobbiga tolpar pa de stora klassiska universiteten som drygar sig med att bli kallad professor eller vad de nu kan tankas ha for titel, men har pa min skola gar det alldeles utmarkt med att kalla sin proffesor for sitt forstanamn.

Skriftligt a andra sidan ar det noga med att man kor ett "Dear Sir/Madam" eller dylikt nar man kontaktar sin larare.


For ovrigt nar jag skrev mitt resume+cover letter sa fick min housemate lasa igenom det och hon reagerade direkt pa mitt "Dear Sir/Madame" som jag hade plitat ner i borjan och sa att det var alldeles for formellt, hon andrade det till "Attention Supervisor" och det verkade ju funka bra da jag fick en anstallning 2 dagar efter att jag lamnat in mitt CV...

Sen ar ju Perth betyldigt mer avslappnat an ovriga delar av detta land sa det jag sager kanske inte stammer i Sydney eftersom du hade en helt annan uppfattning.

Nu har jag under loppet av ett par dagar plöjt igenom hela tråden men kan ju ha missat något så ni får ha överseende ifall det redan nämnts men here goes:

1. Som det ser ut så kommer jag vid årskiftet att åka till Perth och plugga i två år och vettigt boende är ju ganska viktigt för trivseln och då jag inte gärna vill bo på hostel när terminen börjat undrar jag ifall det finns några rekommenderade förorter eller omvänt erkända no-no's?
(Har verkligen ingen lust att bo i city men inte allt får långt utanför heller.)

2. Eftersom jag kört slut på CSN och mina besparingar inte lär räcka alltför länge där nere undrar jag hur jobbfronten just nu ser ut i Perth med betoning på deltid/tillfälliga jobb?
Jag har förstått att det är svårt att få fasta jobb men behöver bara tjäna så mycket att jag uppnår CSN-standard så tillfälliga deltidsjobb passar ju bra.

Jag har ju en generalist kompetens inom IT så har ngn koll på ifall det finns en marknad för sporadiska deltids IT-jobb som förhoppningsvis bör betala lite bättre än okvalificerade sådana? (Har PR)

Är det också hyfsat lätt att få sådana jobb ifall det skulle knipa ifall man bortser från service-sektorn etc då det inte är min starka sida med stressiga jobb i mer sociala sammanhang? Tack!

Nja, nu syftade jag iofs i första hand på grundskolan med mitt inlägg men visst kan du ha en poäng där. Å andra sidan kan det ju också vara så att din skola är undantaget som bekräftar regeln, speciellt eftersom dom verkar vara så övertydliga med att skippa titlarna.

Du menar väl inte på fullt allvar att du tror att du hade gått miste om ett jobb som "filler" om du inte hade ändrat i ditt CV?

mvh/nickname