Antarktis

Antarktis är till skillnad från Arktis en riktig kontinent, med en landmassa som ligger ovanför havsytan. Den exakta storleken är svår att fastställa. Landmassor och angränsande havsområden ligger under isen som kontinuerligt ändrar storlek. Den växer efter snöfall, och blir mindre när isberg bryts loss.

De Transantarktiska bergen delar kontinenten i en västlig och en betydligt större östlig del. Den högsta bergskedjan är Vinsonmassivet med berget Mount Vinson som är 4 897 meter högt. Djupaste punkten som är täckt med is ligger 2 538 meter under havsytan. Runt om Antarktis sträcker sig den Antarktiska oceanen. Den närmast liggande punkten på en annan kontinent är sydspetsen av Sydamerika, Eldslandet.

Speciellt för Antarktis är att kontinenten är nästan helt täckt med is. Den antarktiska inlandsisen som är upp till 4 500 meter tjock innehåller omkring 90 procent av världens is och 75 procent av världens sötvattenreserver. Bara 280 000 km² av kontinentens yta är isfri. Det är bergskedjor som skär genom isen och områden med för låg nederbörd.

Vädret på Antarktis skiljer sig på många sätt mot klimatet på andra kontinenter. I kontinentens mitt är temperaturens medelvärde 55 minusgrader. Vid kusterna ligger temperaturen under vintern (juni) omkring 18 minusgarder och under sommaren (januari) något över noll. Den lägsta temperaturen i historien uppmättes den 21 juli 1983 med 89,2 minusgarder vid forskningsstationen Vostok. Denna station tillhör Ryssland och ligger på centralplatån ca 3 000 meter över havet.

Antarktis har inga invånare, men forskningsstationerna är befolkade året runt. På sommaren arbetar cirka 4 000 personer här, och på vintern cirka 1 000 personer. Hittills har tre barn fötts på kontinenten.

Den största forskningsstationen är McMurdo (USA) som liknar en stad. En annan känd station är Amundsen-Scott (USA) som ligger i närheten av Sydpolen. Sverige har två stationer på Antarktis som heter Wasa och Svea. De är båda belägna på Drottning Mauds land, den del av Antarktis som Norge gör anspråk på.

Eftersom Antarktis inte har någon egen lagstiftande församling, och inte tillhör något land, är det lätt att tro att lagar och domstolar inte existerar. Men i praktiken gäller de olika stationernas hemländers lagar, ungefär som med fartyg till sjöss. Många länder med forskningsstationer på Antarktis har också lagar som uttryckligen skyddar naturen här. Antarktisfördraget innehåller exempelvis sådana skyddsregler.